Skidgång på tisdagar, lika säkert som skinka till jul.
Hur många? Såhär i början?
Fyra långa? Fem korta?
Helst styrka efteråt.
 
Öm i axlarna, ont i kroppen.
Oceaner av tid, ingen att passa, alla passar.
Trött som leda, tung som damm.
Pust eller vippa?
Injektion, förflyttning.
 
Plockade ut romanen friheten ur bokhyllan.
Somnade efter några rader.
Någonstans mellan 16,37 – 16,51.
Vaknade till svart himmel, ensam stjärna.
Himlen var fönstret, stjärnan en belysningsarmatur.
Klockan 22.01.
 
Pannlampa.
Strutsabacken, midnatt.
Vättern, stadsljusblänk.
Hamn, röd kinnarpsbåge.
 
En annan gång.
Då gång på gång.
Sex långa.
Denna gången, ingenting.
Vad är ingenting?
 
Fysikerna säger att ingenting aldrig existerar i den verkliga verkligheten.
Dom vet.
Jag vet, att nästa gång är bot, en bättring.
 
Att skriva är att välja.
En förkyld eftermiddag är också ett konditionssportsbloggs inlägg.