Ny dag på jorden.
Samma svarta kaffe.
Samma glödgande sol bortom skogsridån.
För vilket varv i ordningen?
Finns säkert någon som tror sig kunna räkna på det.
Någon som diar ur det gemensamma juvret, samlar in data, sammanställer, adderar, kliar sig i huvudet, slår sig för bröstet.
Inte mig emot.
Det är en oerhört komplex värld därute.

Jag tror mig aldrig kunna förstå den.
Men jag låter mig gärna underhållas av den.

Den komplexa världen är på det övergripliga planet väldigt enkel, det är först när man börjar leta som det blir komplicerat.
Vi har våra överenskommelser, över sådant som inte finns, men finns ändå, som ett land för att ta ett exempel.
Här går gränsen, där är Norge, här är Sverige, där har ni era överenskommelser här har vi våra.
Du har din ideologie och jag letar efter min.
Bara man bestämmer sig så kan man gå vidare därifrån.

En vän till mig har blivit helsåld på det här med aktier.
25 minuter om dagen läser hans dagens industri, hans heliga stund på dygnet.
När något kostar som i mataffären, något han tycker känns onödigt refererar han till en akties värde.
Men när krognotan blivit dyr slår han det lättvindigt ifrån sig med en hävdelse om en vis akties uppgång under föregående vecka.
Det hela är förstås underhållande men också beundransvärt.
Han beställer årsredovisningen i pappersversion och lärt sig tyda den.
Åker till Stockholm över kvällen för att sitta längst bak vid en årsstämma för ett investmentbolag för att möjligtvis få en skymt av Melker Schörling.
Han är tydligen börsens Zlatan, Sundby om du så vill.

Jag brukar fråga var den där ”marknaden” finns?
Att det luktar religion.
Jag är en idiot och han är besatt.
Det är absolut inte så att ”marknaden” inte finns.
Den finns i allra högsta grad, som en överenskommelse emellan oss den också.
Som en guldkant i tillvaron.

Livet består inte enbart av det fysiskt existerande.
Det vet alla som någon gång haft en mardröm.
En riktig mardröm, en dröm som när man vaknar först efter en stund, kort men ändå en stund, inser att man är vaken att man bara drömt.
Att de fragment av att ens son ligger död,drunknad,flytandes med huvudet nervänt i en pool, den ljusa hyn, det vita shortsen som blivit genomskinliga av vattnet, det stora håret, den oerhörda tyngd en livlös kropp frambringar.
Den chocken, skräcken, paniken, smärtan, traumat finns och känns helt verkligt fast den aldrig existerat fysiskt i verkligheten.

Under tiden man lever märker man att det här med ”finns” inte är något annat än en flexibel definition.
Den tyske filosofen Martin Heidegger förklarar det hela med ett enkelt koncept.
Han kallar det som odiskutabelt fysiskt finns som tex tallriken du äter på för Det ontiska.
Det som fysiskt aldrig existerat men ändå är närvarande benämner han Det ontologiska.
Han menar att en människa inte enbart lever inom varat (kallas sein) utan också minst lika mycket i det närvarande(dasein).

Människan är mycket mer än en fysisk varelse.
Hen är en fysisk varelse med ett metafysiskt tillstånd.
Som holaveden, inte enbart rader om fysiskt flämtande, utan mer som fysik + metafysik = liv.
Holaveden, livet på ett par rader.
Varje dag.