I ett regnväder som taget ur en domedagsfilm blev jag 5a på 33:09 i lördags ute på Ön. Riktigt hög standard på ett lopp som bara lockade 55st herrar. Återigen undrar man vart alla löpare tagit vägen? Har löparboomen planat ut eller rent av börjat dala? Jag fattar att kräkregn inte lockar när man sitter och käkar frukost och överväger om man ska springa eller inte, men ni ska veta vad fint det blev när molnen blåste förbi och solen väl tittade fram. Dessutom får man mycket för pengarna på ett sånt här arrangemang. Man ångrar aldrig en löptur, oavsett väder. Försök tänka så.
Ettan, trean, fyran, sexan hette alla Oskar. Framgångsrecept om man är skrockfull av sig. Dessutom heter jag som blev femma Oskar i mellannamn. Herregud, har vi ett case här tror kanske?
Oscar Carlsson och Anders kleist fick göra upp om förstaplatsen. Våran vän Oscar Claesson hängde på över halvvägs men fick ge sig tillslut när de som inte tränat skidor hela vintern satte fart ordentligt. Jag själv fick springa helt solo bakom ”förstaklunga” och är supernöjd över att kunna ligga på låga 33 minuter utan draghjälp en enda meter. Nästa år springer jag med största sannolikhet igen. Oskar Lund har ju en seger från tidigare år och jag vill ju inte vara sämre.
Idag kör vi holaveden live från Grevskapsloppet! Prognosen lovar rikligt med regn under loppet. Vi får se hur det går.
14:52. På väg hem. Ingen riktig fart idag men löpformen inför nästa helgs terrängmara känns god.
14:07. Uppehåll när startskottet ljöd och det blev tillslut en härlig tur runt ön. Resultat nedan, the story kommer
11:52. Ett getingbo längst fram idag. Vem kommer dra det längsta strået? Oscar Claesson, Anders kleist eller Oskar Carlsson är mina förhandsfavoriter.
Nu värmer vi upp, hörs!
11:18. Nummerlappen på och regnet har slutat!
09:58. Börjar dagen med lite inhandlande av charkuteriprodukter i Örserum.
”Har dom vänt på Vättern???” / citat en boråsare som ändå är van vid regnväder.
I senaste avsnittet av Maratonpodden spekulerar den svenske rekordhållaren på maratondistansen om vad som gjorde dåtidens löpare så satans bra. De tre K:na kallar Kjell-Erik Ståhl det hela och för honom var dessa grundläggande för framtida framgång.
Fredag igen!
Inte många fredagar kvar nu tills alla dagar blir söndagar med undantaget att man kastar in en lördagskväll lite här och var, mest för rytmen.
Inte mycket tid över tills det här inlägget bör vara i hamn, när färjan lägger till i Gränna tänkte jag slå igen paddan för idag och ägna mig åt att hjälpa en bekant få ett nytt fungerande avlopp.
Mycket ska göras och det lär inte bli tid över ikväll.
Det gäller som sagts att passa på.
Jag lyssnade efter ett tips på Maratonpoddens senaste avsnitt igår.
Nästan en timme med Kjell Erik Ståhl!
Tänker inte orda så mycket om det men speciellt en sak fastnade lite extra.
Att hans kropp enligt en grundlig undersökning var perfekt ämnad för löpning pga av att han inte hade några ojämnheter mellan ben m.m i kroppen och tack vare det aldrig behövde löpskolning, vattengympa eller styrketräning och blev aldrig drabbad av skador under sin karriär som sträckte sig tills att han var 52år gammal!
Jag tänker då på balans och rytm och kommer fram till koordination.
Det borde ju rimligtvis vara så att man har mer fallenhet inte bara till allt utan även till löpning om man har god koordination, balans och proportionerliga extremiter?
Är det en tillfällighet att fallenhet för löpning och trummor sammanfaller?
Det mörka i den här berättelsen tordes ju vara att alla med en avvikelse i dessa områden inte bara har större chans till skador utan även kommer drabbas av skador tidigare än den bättre lämpade när drivet piskar på och undersökningen är igång.
Sattes gränserna redan innan livmodern?
© 2024 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer