I ett regnväder som taget ur en domedagsfilm blev jag 5a på 33:09 i lördags ute på Ön. Riktigt hög standard på ett lopp som bara lockade 55st herrar. Återigen undrar man vart alla löpare tagit vägen? Har löparboomen planat ut eller rent av börjat dala? Jag fattar att kräkregn inte lockar när man sitter och käkar frukost och överväger om man ska springa eller inte, men ni ska veta vad fint det blev när molnen blåste förbi och solen väl tittade fram. Dessutom får man mycket för pengarna på ett sånt här arrangemang. Man ångrar aldrig en löptur, oavsett väder. Försök tänka så.

Ettan, trean, fyran, sexan hette alla Oskar. Framgångsrecept om man är skrockfull av sig. Dessutom heter jag som blev femma Oskar i mellannamn. Herregud, har vi ett case här tror kanske?

Oscar Carlsson och Anders kleist fick göra upp om förstaplatsen. Våran vän Oscar Claesson hängde på över halvvägs men fick ge sig tillslut när de som inte tränat skidor hela vintern satte fart ordentligt. Jag själv fick springa helt solo bakom ”förstaklunga” och är supernöjd över att kunna ligga på låga 33 minuter utan draghjälp en enda meter. Nästa år springer jag med största sannolikhet igen. Oskar Lund har ju en seger från tidigare år och jag vill ju inte vara sämre.