Pennstreck överallt.
En sådan dag.
Inte den första och säkerligen inte den sista.
Tror inte det går reparera, jag har hamnat i fel omloppsbana.
Ett överstreckande,hopknycklande, ett ständigt kastande.
Somna, vakna, börja om.
 
Jag måste börja träna strukturerat, disciplinerat, uppoffrande.
Slut med felsökningar nu.
Jag har en skada i ett ligament i ryggen.
Det tar tid att läka, men all träning som går smärtfritt ska bedrivas.
Jag måste träna mot något.
Jag kan finna friden i den färden.
Den färden är meditation, min bön.
 
Ett tag tog jag sportandet på allvar men jag förlorade den idén, kärleken i den, musan, bönen men jag måste hitta denna bön igen,denna intensiva åder, det livet, finns en djupkontakt där jag vill åt.
 
Det är en älskvärd vardag.
Tre månader som skadeskjuten.
Undersökning efter undersökning.
Kostat tid kraft pengar.
För tillfället vet jag vad som funkar och vad som måste låtas bli.
Glad över att jag tagit mig denna tiden.
Jag är ändå inte i dåligt skick även om jag inte är i topp skick men kan börja på direkt utan någon inkörningsperiod.
 
Peppar peppar ta i trä.
Nu kör vi.