2013 började jag på allvar få upp ögonen igen för löpning. Det har alltid varit en stor del av livet och jag och min barndomsvän Jonas Linderholm var det som framförallt hade det i oss. Vad vet jag inte. Vi tyckte bara det var tillfredställande att ta ut oss. Det hela slutade med att han blev biten och slutade med allt annat medans jag ännu envisas med att springa med boll. Men 2013 hände nåt och jag började läsa på och träna mer specifikt mot att enbart springa och man kan ju lugnt säga att det låg i tiden. I takt med detta föddes en idé att springa från mitt nuvarande hem till mitt dåvarande på Midsommarafton. Från Piren till Ölmstad. 29 km. Asfalt. Ville se hur kroppen reagerade och samtidigt göra det legitimt att ta några stänkare på kvällen. Därmed var Sillarännet fött. Första året var det jag och Peter Nilsson som slöt upp. Peter anslöt på Vistakullevägen sen grillade jag honom fram till Skärstad kyrka där han fick släppa min rygg. Ofint av mig men jag har mognat sen dess.
Peter däckad i målfållan i Bergvik.
Det blev en härlig målgång i Bergvik och när jag hade fräschat till mig en aning blev det sill, potatis och akvavit. Hängde i till 3 på natten innan jag somnade på en bänk i garaget. Dagen efter var tung ur flera aspekter men jag kunde ändå känna en stor stolthet över min bedrift. ”Bara” 13 kilometer kvar till ett maraton. 
 
Året efter ändrade vi om lite. Jag och Linderholm rekade en betydligt tuffare bana från ÖIS-gården upp mot Önnarp och John Bauer-leden ner mot Muggebo och Tossehall innan vi vände tillbaka mot ÖIS. Dagen före midsommar gav vi oss av och körde hela sträckan plus lite till. Drygt 19 km i ösregn. Dagen efter körde vi Sillarännet 2014. 16 kilometer i tuffa stigningar och med ett deltagarantal som mångfördubblats. Förutom oss fanns Palle på startlinjen. Likaså Johan Sjöberg och Rickard Emilsson. Dessutom agerade Peter Nilsson föråkare på cykel och min far åkte runt i skogarna med vätska. Linderholm vann övertygande iförd en gammal simmössa från Vansbrosimmet 2011. En del i det hela. Alla körde i nån form av nummerlapp från forna tävlingar. Palle glömde och fick låna en blåbärsbefläckad Vasaloppsnummerlapp av mig. Kändes stort. Johan Sjöberg sprang fel men blev snart på bra humör igen när han fick en burk senapssill.
Tappra deltagare 2014 med varsin välförtjänt sillburk.
Här kan ni se starten som livesändes. Där kan man också tydligt se hur startsnabb Palle egentligen är…
 
Vad är då Sillarännet? En tävling? Nja. Det är väl mer en skön grej. Ut och spring bara. Förra året blev det inget. Jag befann mig söderut. Men i år kan jag redan nu lova att det blir. Jag ska bara ha ett extra styrelsemöte på Bellmansgatan. Om ni undrar vad det innebär kan ni följa länken i gårdagens inlägg. Och har ni redan gjort det så vill jag bara klargöra att jag inte gick på LSD utan bara hade livlig fantasi och för mycket fritid på den tiden. 
 
Håll utkik här på bloggen. Ingen anmälningsavgift krävs och heller ingen föranmälan. Bara att man har ett glatt humör och gillar sill. Men det gör väl alla?