Jag tar det paino.
Är ju skadad, som sagt.
Mitt starkaste minne kring klassisk piano musik är från en sen eftermiddag, troligtvis på våren men kan lika väl varit om hösten.
Jag hade hört mig för via mobilen om Calle(Örnemark) var i Ateljen.
Det hade börjat skymma när jag svängde ner på grusvägen längst allén.
Ni som stigit in i ateljen vet hur stark känslan är.
Enormt stora dukar indränkta i litervis av färg gestaltade det värsta av det värsta, krigets syrien, titanics förlisning, svälten vid afrikas horn och den fängslande journalisten Dawit Isaak m.m.
Ur högtalarna strömmade högfrekvent piano klink av den store Arnold Schönberg.
Scenen kunde likaväl vara hämtad direkt ur en skräckfilm.
Vid bordet satt en åttioårig allkonstnär med långt blont hår i en stänkfärgs bepryd jacka rullandes en kaffetermos mellan nävarna.
På frågan om han fikade svarade han att kaffet var kallt.
Ni vet den rullstolsbundne atleten Aron Andersson.
Som genomför projekt efter projekt spelar i landslag efter landslag och lever livet genom utmaningen.
Imponerande förstås.
Alla de där som finner en sak, lyckas hålla sig där och driver på andetag efter andetag.
Har potentialen, utvecklar den också.
Det är inte utan avensjuka man beskådar deras selektiva driv.
Paul Wittgenstein satsade på painot från första andetaget till sista.
Förlorade en arm i första världskriget men spelade vidare ändå.
Musik och pengar var det som låg Paul värmt om hjärtat.
Han var så rik att det nästan är ofattbart, eller det är ofattbart.
I Weins första distrikt ägde han ett stort kvarter av kontor,butiker och bostäder även i det andra likaså på Mariahilferstrasse 58 i det sjunde distriktet.
Palats på Alleegasse och en stor lantegendom vid Neuwaldegg.
Han var skarpsint på börserna, framförallt den amerikanska.
Den stora var att han placerade sitt kapital i schweizerfranc och amerikanska dollar när Österrike gick in i en skenande inflationsspiral efter kriget.
Dessutom samlande han.
På guldtackor och hanskriva noter av Ravel, Beethoven, Brahms.
Sammantaget var förmögenheten ett astronomiskt värde.
Det första var ärvt resten ett resultat av förvaltning.
Pengar är ett bra medel som försvar.
Som medel för att förverkliga drömmar.
Utan en arm är det inte lätt att spela piano när alla stycken är skriva för två.
Genom sin förmögenhet kunde han köpa till sig specialskriva stycken från andra kompositören som Josef Labor(som var blind), Prokofjev, Hindemith m.m.
Sedan kunde han spela kväll efter kväll morgon efter morgon.
2016-05-07 at 9:45 f m
Johan Johan ….du skulle kunna börja skriva på heltid!