Man borde dratt till skåne.
Blickat ut över Hanöbukten efter att löpt upp för restberget i Stenshuvud med kraftiga andetag.
Att springa i bokskog tordes vara en passande årlig ritual, som ett vårskrik.
Möta våren och fåglarna i skåne, hälsa dom välkomna, berätta att allt är sig likt.
Glass i simrishamn medans solen värmer ansiktet.
Handla på fabriksgatan, något till fondväggen.
 
Vi har kommit in i maj månad och nu börjar våren formatera sig på allvar.
Solen har öst in energi och vi bara lapar i oss, snart så.
Några maskrosor kan ses och blickar man upp mot berget ses en svag färgton förvandla den grå.
Dags att förbereda sig, ställa ut de två stolarna i västligt läge.
Soluppvärmd vägg besitts bäst tillsammans med saltlakrits, chilenskt rödvin och kärleken, förstås.
Små stunder.
 
Än kan kylslagna nätter skapa frostbeklädda vindrutor.
Det där skrapet får mig alltid att tänka tillbaks på skidåkningen.
Att sickla parafin är att förbereda sig.
Facklor sätts nu ut i vingården.
Mellan tre fyra på natten fås det tas en kikk på temperaturen.
Alltför kallt tas oljerocken på, snuset in och kaffet till skenet av flammande facklor.
Man får försvara det man har och det man drömmer om.
Livet som ett skjutvärnskrig.
Det ligger en sorg i det.
 
Jag ska famna en fackla söka igenom min kropps mörkaste grotta.
Jag lider av en svår smärta i ländrygg,säte,höft och ner igenom låren.
Första året jag kände smärta var 2010.
Sedan har det drabbat mig 1-2 gånger om året.
Jag måste hitta orsaken, inte bara läka ut problemet ännu engång.
Största problemet är att man är en idiot.
Men vad bör en idiot göra åt saken, det tänker jag ta reda på.