2013 började jag på allvar få upp ögonen igen för löpning. Det har alltid varit en stor del av livet och jag och min barndomsvän Jonas Linderholm var det som framförallt hade det i oss. Vad vet jag inte. Vi tyckte bara det var tillfredställande att ta ut oss. Det hela slutade med att han blev biten och slutade med allt annat medans jag ännu envisas med att springa med boll. Men 2013 hände nåt och jag började läsa på och träna mer specifikt mot att enbart springa och man kan ju lugnt säga att det låg i tiden. I takt med detta föddes en idé att springa från mitt nuvarande hem till mitt dåvarande på Midsommarafton. Från Piren till Ölmstad. 29 km. Asfalt. Ville se hur kroppen reagerade och samtidigt göra det legitimt att ta några stänkare på kvällen. Därmed var Sillarännet fött. Första året var det jag och Peter Nilsson som slöt upp. Peter anslöt på Vistakullevägen sen grillade jag honom fram till Skärstad kyrka där han fick släppa min rygg. Ofint av mig men jag har mognat sen dess.

Det blev en härlig målgång i Bergvik och när jag hade fräschat till mig en aning blev det sill, potatis och akvavit. Hängde i till 3 på natten innan jag somnade på en bänk i garaget. Dagen efter var tung ur flera aspekter men jag kunde ändå känna en stor stolthet över min bedrift. ”Bara” 13 kilometer kvar till ett maraton. 

 

Året efter ändrade vi om lite. Jag och Linderholm rekade en betydligt tuffare bana från ÖIS-gården upp mot Önnarp och John Bauer-leden ner mot Muggebo och Tossehall innan vi vände tillbaka mot ÖIS. Dagen före midsommar gav vi oss av och körde hela sträckan plus lite till. Drygt 19 km i ösregn. Dagen efter körde vi Sillarännet 2014. 16 kilometer i tuffa stigningar och med ett deltagarantal som mångfördubblats. Förutom oss fanns Palle på startlinjen. Likaså Johan Sjöberg och Rickard Emilsson. Dessutom agerade Peter Nilsson föråkare på cykel och min far åkte runt i skogarna med vätska. Linderholm vann övertygande iförd en gammal simmössa från Vansbrosimmet 2011. En del i det hela. Alla körde i nån form av nummerlapp från forna tävlingar. Palle glömde och fick låna en blåbärsbefläckad Vasaloppsnummerlapp av mig. Kändes stort. Johan Sjöberg sprang fel men blev snart på bra humör igen när han fick en burk senapssill.

Här kan ni se starten som livesändes. Där kan man också tydligt se hur startsnabb Palle egentligen är…

 

Vad är då Sillarännet? En tävling? Nja. Det är väl mer en skön grej. Ut och spring bara. Förra året blev det inget. Jag befann mig söderut. Men i år kan jag redan nu lova att det blir. Jag ska bara ha ett extra styrelsemöte på Bellmansgatan. Om ni undrar vad det innebär kan ni följa länken i gårdagens inlägg. Och har ni redan gjort det så vill jag bara klargöra att jag inte gick på LSD utan bara hade livlig fantasi och för mycket fritid på den tiden. 

 

Håll utkik här på bloggen. Ingen anmälningsavgift krävs och heller ingen föranmälan. Bara att man har ett glatt humör och gillar sill. Men det gör väl alla?

Nu är den strax här, sommaren. Vi har fått några försmaksdagar men de ljusa sommarnätter när man kan sticka iväg på en löptur vid kl 22 hägrar. Springa i endast ett par shorts och skor, känslan av lätthet. Juni brukar vara en träningsmånad för mig. Inte så många tävlingar och ofta finns det tid att träna. Tanken är att det ska bli så även i år.

Sista två helgernas urladdningar av en kropp som inte är i nån vidare form satte sina spår. Benen sa tvärstopp i fredags i Eksjö. Stelt på uppvärmningen. Första fem gick OK, men sen va det gonatt. Benen krampade hela kvällen och någon nerjogg va inte att tänka på. Det var som om inte musklerna löd nervimpulserna. Benen rörde sig inte på rätt sätt. En undlig känsla. Då är det dags att vila. Än är jag inte helt återställd och dethär kommer bli en lugn vecka. Detdär Göteborgsvarvet blev hårdare än jag någonsin kunde föreställa mig.

 

Junis stora fråga, blir det något Sillaränn? Robban skapade blogghistoria för några år sedan när vi fick insyn i hur det numera vilade ”Sillarännet” beslutades att avgöras över 15 km terräng. Läs det här på Robbans gamla blogg innan han blev värvad till Holaveden!

Oskar Lund har besökt källaren två gånger på kort tid. Denna gången krävdes lammracks för att få honom på benen igen. 

David Nilsson slog inte banrekordet men han slog definitivt rekord i att sälja förstapriset snabbast. Ryktet säger att han blev av med ett par längdskidor på under 3 minuter. Jan Rudolfsson blev den lyckliga ägaren. 

Oscar Claesson sprang för Sävedalen. Money talks antar jag. 

Alla bröderna Sjöberg persade. 

Rainer scholz stod på flest ställen utmed banan. Jag tyckte mig se penna och anteckningsblock så jag tror han hårdbevakade sitt personbästa (32:39) 

Johan Palmér och Peter Nilsson borde vara hejarklack varje gång. 

22:10. Nu ljugs det på en resturang i Eksjö. 

21:05. Årets hittills sämsta liveuppdateringen. Eksjö startade i moll med regn och blåst, men nu skiner solen och vi är på väg att inta den obligatoriska pers bärsen på närmsta uteservering. Blandade resultat från kvällen. 

Adam Sernheim – 36:40

Oskar Lund – 34:30 

Arvid – Öhrn 32:50

Madde Larsson – 36:20

Oscar Claesson – 32:10

Kommer på resultatlistan senare. Håll till godo! 

-Hur många i familjen springer under fyrtio?

-Fyra springer milen så fyra.

Eksjö stadslopp en familjeangelägenhet.

Barnfamiljer, bloggfamiljer brödraskaror.

Det börjar ta fart nu, inte en fot kan vara still.

Fotstampen hörs överallt ifrån.

Den ljudbilden är ett intro.