Hur ska man lägga upp den s.k träningen den närmsta tiden?

Jag går runt och funderar.

Det bör man göra ibland.

Den här vintern som var så fantastiskt på många sätt hade faktiskt ingen bra idrottsprestation.

Vilket såklart är en nackdel för vilken vinter som helst.

Det bästa var 5k i Tegelnästets källare.

Men det var innan vintern ens börjat.

 

Det bästa var alla lyckade resor.

Fjället i Norge, Marcialonga, Kortvasan och Vasaloppet.

Så trevligt så jag planerar att göra om alltsammans nästa vinter fast med bättre prestation.

Att det gick som det gick har ju sina förklaringar men det finns åtgärder och förändringar att göra.

 

Jag har precis läst ut en bok.

Den berörde lite allt möjligt däribland den antika brottaren Milon.

Milon levde i en grekisk koloni i södra Italien närmare bestämt i Kroton.

Han var minst sagt överjävlig, lite som löparna var i vätterbygden tidigt åttiotal sent sjuttiotal.

Milon samlade på sig 31 olympiska segrar under sin tjugofyra år långa karriär.

Han var stark som en oxe tack vare en oxe.

Hans träningsmetod (troligast utvecklad av hans svärfar Pythagoras) var att bära en nyfödd tjurkalv runt stadion, göra detta varje dag, bli starkare i takt med tjuren växer sig större.

Milon som gärna slog på stora trumman bar engång en fyra år gammal tjur på flera hundra kilo, slaktade den och åt upp hela djuret på en dag.

Förutom hjärtat och levern får vi förmoda, det var en fix idé hans svarfar hade som förutom idrottsvetenskap och mattematik även drev en religiös sekt och dömde andra matematiker till döden genom drunkning om det inte passade honom.

Idioter såklart men det finns mycket att hämta i den träningsfilosofin.

 

Och Milon var verkligen både stark och uthållig men inte riktigt så stark som han själv trodde.

En dag när han var ute och vandrade på landsbygden fick han se ett träd som var spräckt med hjälp av kilar.

Idén kom till honom som en självklarhet att han skulle spräcka trädet helt itu.

Han fick in fingrarna och när han tryckte till så trillade kilarna ur men missbedömningen gjorde gällande att trädet slog igen och där satt Milon fast, i ett träd på den Italienska landsbygden.

Ingen kunde höra honom skrika och när natten kom blev han uppäten av vargar.

Så det kan gå här i livet.

 

 

 

Jens Fjellström och Olof Lundh är ett fint par. Jonas Dahlqvist, Sveriges bästa programledare bollar frågor och lägger upp för experterna. Det är underhållande, snabbt, rappt och vasst. För en gångs skull väljer jag helt och hållet bort public service-varianten till förmån för det kommersiella. 300 spänn i månaden pyntade jag in enkom för att kunna följa det vackraste vi har: Allsvenskan. 

 

Jag blir så förbannat trött på dem som hånar allsvenskan. Det är allt som oftast med repliker som ”det är så dålig fotboll” och ”i England smäller det och är bäst tryck”. Nej. Ni vet inte vad ni talar om. 

 

På plats är det de förmögna, och till viss del vi rika skandinaver som tittar. På förmögna klubbar. Pumpade med pengar som inte finns. Pengar som köper titlar. Jättefestligt. Jag har själv varit där och försökt att dras med men ständigt blivit lite besviken inombords. Det är inte den fotboll eller den atmosfär som tipsextragenarationen hänvisar till. Det är vidrig skit. Att mena att engelsk, eller för all del vilken annan liga som helst i de ”bästa” ligorna i fotbollseuropa, är äkta är som att köpa en vasaloppsmedalj i Mora trots att man sett loppet från tv-soffan och sedan på allvar mena att man är värd medaljen för att man betalt för den. Och nämn inte ens Leicester som nu går mot ligavinst. De har också dopat sig ekonomiskt dit de är. 

 

Nej. Tacka vet jag allsvenskan. Vill ni se passion så titta ikväll. Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby. 

 

Sprang lite över 10 km i ett sträck igår. Skönt. Det var på tiden. Gick ganska fort också när känslan föll på. Men på söndag blir det inget för mig. Landsjön får vänta ett år. Jag ger den dagen till den som betyder mest istället. 

Ibland måste man stanna upp och förstå vad man har, vad man bryr sig om och vad man vill. Ibland får man besked som får en att göra detta. Senaste veckan har jag fått inte mindre än två sådana besked från nära och kära. Båda på grund av precis samma skit. Våran insamling i höstas känns högst aktuell och förhoppningsvis kommer ge framtida generationer mer hopp.

Vänta inte tills ett starkt besked kommer till dig innan du förstår vad du blir glad av! Ta ut löpskorna och spring på vårvarma stigar kantade av vit och blåsippor. Spring i den fart du känner för och gör det med glädje. Stämpla ut när eftermiddagssolen lyser på västsluttningarna och damma av cykeln för en tur. Se hur naturen väcks till liv och njut av att vara en del av det. Möjligheten kanske inte alltid kommer finnas där. Och vem vet, kanske kommer du nån gång i livet behöva dom där extra D-vitaminerna du samlade på dig en solvarm vårdag på skaren eller den där extra konditionen som den lite motiga löprundan i snöblandat regn gav dig när det är dags att övervinna en svår sjukdom. En sak är säker, när jag sprang runt milen på berget i fredags njöt jag av varenda steg jag tog trots att hälarna inte är helt pigga och stundtals gör lite ont. Men vad är väl det när allt kommer kring.

 

Ni har väl inte missat filimen?? Helgens snackis…

 

 

Utanför bloggen kommunicerar vi på ventilen. Bloggventilen. Det som hamnar på själva bloggen kanske är 10% av den totala mängd text vi producerar. Igår diskuterades det hur mycket vi egentligen skrivit på ventilen och Oskar påstod att det var flera mil. Jag tror det beror på vilket typsnitt och storlek man räknar i. Kan ni gissa vem som skrivit följande senaste dagarna? 

6) ”jag chillaxar lite på IKHP så det är lugnt X. Fan va jag älskar o springa. 

Kanske inte så lätt men det finns mycket roligt i ventilen. Och mycket som borde censureras, ni skulle bara veta. Kanske trycka upp och släppa som en bok nån dag. ”En mil av text med Holaveden”

Hur som helst; Heja Oskar! (Kanske) 

 

 

Det sägs att det alltid finns tid att komma igen.

Att komma igen kräver sin tid och att det gäller att ta till vara på tiden.

Men tiden att komma igen är inget man vill ta tillvara utan helst få överstökat så fort som möjligt.

Därför hostar jag, därför är förvåren ett helvete.

 

Ska Johan Olsson lyckas komma tillbaka?

Tänk er den energin att eftersträva sådana fornstora dagar.

Oddsen för ytterliggare guld är höga men skam den som ger sig.

Elofssons backarna i Lahti är skoningslösa och kräver fullt tryck hela vägen.

 

Återigen packa in sig i en minibuss nere i Alperna för att hålla ungtupparna stången.

Minns 05/06 när en valpig Hellner så tätt följde i hassorna på myren att han trampade av Johan högerdojjan, vilkent liv!

Nu försöka hålla Jens Burman bakom sig, varje intervall, hela tiden.

 

Jon Kristian Dahl, vad säger man?

Eliassen har högsta kapaciteten men Dahl har spurten, så ofta den avgörande faktorn.

Hur länge håller dom stången mot Höst, Hoelgaard och Marcus Johansson?

 

Själv joggar ja en halvtimme och hoppas på en bättre morgondag.