Jens Fjellström och Olof Lundh är ett fint par. Jonas Dahlqvist, Sveriges bästa programledare bollar frågor och lägger upp för experterna. Det är underhållande, snabbt, rappt och vasst. För en gångs skull väljer jag helt och hållet bort public service-varianten till förmån för det kommersiella. 300 spänn i månaden pyntade jag in enkom för att kunna följa det vackraste vi har: Allsvenskan. 
 
Jag blir så förbannat trött på dem som hånar allsvenskan. Det är allt som oftast med repliker som ”det är så dålig fotboll” och ”i England smäller det och är bäst tryck”. Nej. Ni vet inte vad ni talar om. 
 
På plats är det de förmögna, och till viss del vi rika skandinaver som tittar. På förmögna klubbar. Pumpade med pengar som inte finns. Pengar som köper titlar. Jättefestligt. Jag har själv varit där och försökt att dras med men ständigt blivit lite besviken inombords. Det är inte den fotboll eller den atmosfär som tipsextragenarationen hänvisar till. Det är vidrig skit. Att mena att engelsk, eller för all del vilken annan liga som helst i de ”bästa” ligorna i fotbollseuropa, är äkta är som att köpa en vasaloppsmedalj i Mora trots att man sett loppet från tv-soffan och sedan på allvar mena att man är värd medaljen för att man betalt för den. Och nämn inte ens Leicester som nu går mot ligavinst. De har också dopat sig ekonomiskt dit de är. 
 
Nej. Tacka vet jag allsvenskan. Vill ni se passion så titta ikväll. Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby. 
 
Sprang lite över 10 km i ett sträck igår. Skönt. Det var på tiden. Gick ganska fort också när känslan föll på. Men på söndag blir det inget för mig. Landsjön får vänta ett år. Jag ger den dagen till den som betyder mest istället.