Månad: april 2016 (sida 2 av 6)

Landsjön runt 2016 – var va löparna?

Jag offrade Landsjön runt, men räddade förmodligen Göteborgsvarvet. Även om Landsjön ligger mig väldigt varmt om hjärtat tycker jag att det var en rimlig prioritering. Hade jag sprungit fort idag kanske jag hade dragit på mig någon långdragen skit. Istället agerade jag och Palle farthållare för löparna som siktade på 60 minuter. En drömgräns för många. Palle skrek och jag höll koll på klockan. Lugnt uppför, jämnt på platten. Några stack ifrån våran grupp för att pröva lyckan själva, men det fick dom ångra. Vi sprang ofta ifatt dom som försökte sticka iväg själva. Man märker tydligt hur det lönar sig att springa jämnt och smart. 

Slänger man ett öga på årets resultatlista kan man ställa sig frågan var alla löpare har tagit vägen. Lockar inte Landsjön runt? Kanske berodde det på att terräng DM gick samma dag men jag tycker ändå att det borde locka fler renodlade löpare. Hur tror ni att man får dit fler löpare med kapacitet runt 39-44 minuter? 
Resultatlistan topp-10. 
Oscar Claesson – skidåkare, löptalang
Markus Jönsson – skidåkare 
Oskar Lund skidåkare, ölbryggare 
Johannes Eklöf skidåkare 
Erik Holmberg triathlet 
Ola grauers okänd? 
Jonas Svensson okänd? 
Niklas wikner legend 
Björn mannefred – okänd? 
David elgh  träningsnarkoman 

Statistiken talar för sig. Man skulle varit skidåkare om man ville hamna på pallen i årets lopp. Många gjorde bra lopp idag. David elgh imponerar med 46:30, inte långt ifrån mannen med legendstatus. Nästa år tror jag elghen hamnar före i resultatlistan. Ölbryggarn persar lite oväntat med en halvminut. Oväntat med tanke på att våren varit lite svajig med både hälproblem och glädjeresor. Men det kanske är ett vinnande koncept, eller så har han myglat bra. Hatten av för Claesson också som springer på 40:57 och tar ytterligare ett steg närmare legenden i jakten om flest vinster på Landsjön runt. Kan det vara 15 kvar?  

Tre skidåkare i topp på en löptävling. Ska det va så? Hur ofta ser man tre löpare i topp på en skidtävling? Mig veterligen aldrig. 


Pers för Mr. Cool aka Hubbe Sjöberg. Peter Nilsson har opererat knät. Kanske har han sprungit sitt sista intervallpass, men enligt honom själv kommer det inte påverka ÖIS-loppet! 

Stort liv!

Morgon kaffebryggare puttrar solen kämpar sig upp långt bort i öst och på ett bord ligger paddan med Winnerbäcks färska singel ur högtalarna.
Må vädret bli lika fint som gårdagens, medvind från lyckås, det vore att hoppas på för mycket.
Årets första tävling, nervositeten , spänningen.
Energi.
Att så många kommer ansluta till en fotbollsplan för att ta sig an sjöns omkrets med vilja och list är stort.
Det är folkfest.
 
Jag har tagit mig an uppgiften att springa jämt runt för att landa kring 59minuter.
Som ett riktmärke, hare, farthållare eller vindskydd för den delen.
Det är inte så bara, tar det seriöst för man är ju inte direkt känd för att förflytta sig i jämn hastighet.
Det får inte bli som i lumpen när vi skulle springa test på elljusspåret i full stridsmundering och gruppchefen bestämde att gruppen skulle springa samlat för att alla skulle klara maxtiden.
När fältet sprang iväg sa jag åt dom att ”ni får klara er själva” och satte efter täten, som jag höll ihop med till mål trots att jag sprang med KSP90 och övriga AK5.
Jag slapp militärdomstol den gången och alla i gruppen klarade gränsen.
 
Hade länge siktat in mig på att åka rullskidsracet, det är en sport som ligger varmt om hjärtat, en actionsport.
Men min kropp och hälsa har varit bedrövlig.
Det är dags att göra annorlunda, bli annorlunda, omplanera allt bli lättare,snabbare, starkare.
 
Roligt att bli tillfrågad som farthållare, då får man ändå delta, utan att medverka blir lätt en utanförskapskänsla.
Planen är att springa 4,50 -4,55 på platten för att ta det varsamt i klättringarna bosgård, edeskvarna.
Det är inte dumt att ha några sekunder på sin sida när dödsdansen börjar 3k innan mål.
Tycker att springer man sub60 så kan man gå rak i ryggen.
Då har man kondis för att leva, allt under är lyx.
Har du som mål att springa sub 60 så häng på, vi kör med blicken rakt fram och leende läppar.
 
Kan tänka mig att Hubbe Sjöberg ansluter till en sådan här grupp så räkna med tjo tjim och glada miner, iallafall i mål.
 
Oskar blir ensam i täten ifrån bloggkollektivet.
Han säger sig ha tränat bra och känner sig hyfsat iordning. Han är en fighter.
Robban ger kärleken en chans och Arvid kommer för hoppningsvis att ansluta till min sida och hjälpa till med farthållningen i sub60 gruppen.
Han är frisk men inte i tävlingsskick.
Hälsan framför allt.
 
Planera ingen lunch, maten i foodtrucken ska vara riktigt vass.
Utvecklingen går framåt, det är långt från orientering med både varm dusch och mat.
Väl mött.
 
 
 
 
Enda kommentaren till min egen designade reflexväst är att om jag vore tatuerare skulle jag vart fattig men kreativ.
 

Landsjön

Det har blivit några vändor runt den beryktade sjön för min del även om jag inte kan jämföras med mina bloggkollegor som gärna snurrar där morgon middag kväll. 

Men det som är det bestående minnet från alla lopp är sträckan från Lyckås och in i mål. Alltid lika jävligt. Aldrig förutsägbart. Det är tre kilometer som är oerhört svårsprungna trots att det mest är rakt på jämn asfalt. Vad är då problemet? 
SVARA MIG!!!
Jag önskar er alla som ska springa en fröjdefull tillställning som alltid. Extra lycka till önskar jag bröderna Sjöberg. De förtjänar att hyllas. Går allt som det ska lär mellanbrodern tillika Facebook-kändisen Hubbe resa en ÖIS-flagga på mittplan på Vistavallen. Det kan bli liv. Men är det nån som ska göra det är det Hubbe. 

Det va bättre förr!

Som ett brev på posten

Vårförkylningen har drabbat mig. När kroppen ställer om från vinterjacka till vårjacka rensas det gamla immunförsvaret ut och som följd får man en förkylning. Så förklarar Palle det åtminstone. I lördags sprang jag mitt livs bästa intervallpass. På cykelvägen mellan kaxholmen och skärstad sprang jag 4x2km + 2x1km. Höll stadigt 3:10min/km på alla intervaller. Totalt 10 kilometer på strax under 32 minuter, effektiv tid. Liggvila vid edvardssons annars joggade jag mellan varje intervall. Dagen efter sprang jag mitt 10e varv runt sjön. En tvåmilsrunda kunde protokollföras och det blev en runda där ingen kilometer gick långsammare än fyra minuter. När sambon senare på kvällen flaggade för halsont insåg jag att det var kört. Jag gjorde mitt yttersta för att undvika skiten men jag vaknade upp med en rosslig hals även jag.  Man måste dela på bördorna med den man lever med. Tvätten, disken, förkylningar. Synd bara att det kom när jag var i mitt livs hittills bästa form, men det kunde ju inte bacillerna veta. Om det blir start på Landsjön runt vet jag ej. Jag tar det som det kommer. Men som Oskar skrev i måndags; vad är det som räknas egentligen? Tider och resultat är inte det viktigaste när det kommer till kritan. För en sjuk finns det bara en önskan – att bli frisk. 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑