Morgon kaffebryggare puttrar solen kämpar sig upp långt bort i öst och på ett bord ligger paddan med Winnerbäcks färska singel ur högtalarna.
Må vädret bli lika fint som gårdagens, medvind från lyckås, det vore att hoppas på för mycket.
Årets första tävling, nervositeten , spänningen.
Energi.
Att så många kommer ansluta till en fotbollsplan för att ta sig an sjöns omkrets med vilja och list är stort.
Det är folkfest.
 
Jag har tagit mig an uppgiften att springa jämt runt för att landa kring 59minuter.
Som ett riktmärke, hare, farthållare eller vindskydd för den delen.
Det är inte så bara, tar det seriöst för man är ju inte direkt känd för att förflytta sig i jämn hastighet.
Det får inte bli som i lumpen när vi skulle springa test på elljusspåret i full stridsmundering och gruppchefen bestämde att gruppen skulle springa samlat för att alla skulle klara maxtiden.
När fältet sprang iväg sa jag åt dom att ”ni får klara er själva” och satte efter täten, som jag höll ihop med till mål trots att jag sprang med KSP90 och övriga AK5.
Jag slapp militärdomstol den gången och alla i gruppen klarade gränsen.
 
Hade länge siktat in mig på att åka rullskidsracet, det är en sport som ligger varmt om hjärtat, en actionsport.
Men min kropp och hälsa har varit bedrövlig.
Det är dags att göra annorlunda, bli annorlunda, omplanera allt bli lättare,snabbare, starkare.
 
Roligt att bli tillfrågad som farthållare, då får man ändå delta, utan att medverka blir lätt en utanförskapskänsla.
Planen är att springa 4,50 -4,55 på platten för att ta det varsamt i klättringarna bosgård, edeskvarna.
Det är inte dumt att ha några sekunder på sin sida när dödsdansen börjar 3k innan mål.
Tycker att springer man sub60 så kan man gå rak i ryggen.
Då har man kondis för att leva, allt under är lyx.
Har du som mål att springa sub 60 så häng på, vi kör med blicken rakt fram och leende läppar.
 
Kan tänka mig att Hubbe Sjöberg ansluter till en sådan här grupp så räkna med tjo tjim och glada miner, iallafall i mål.
 
Oskar blir ensam i täten ifrån bloggkollektivet.
Han säger sig ha tränat bra och känner sig hyfsat iordning. Han är en fighter.
Robban ger kärleken en chans och Arvid kommer för hoppningsvis att ansluta till min sida och hjälpa till med farthållningen i sub60 gruppen.
Han är frisk men inte i tävlingsskick.
Hälsan framför allt.
 
Planera ingen lunch, maten i foodtrucken ska vara riktigt vass.
Utvecklingen går framåt, det är långt från orientering med både varm dusch och mat.
Väl mött.
 
 
 
 
Enda kommentaren till min egen designade reflexväst är att om jag vore tatuerare skulle jag vart fattig men kreativ.