Nu har nedräkningen börjat på allvar. 27 dagar kvar till domen faller. 27 dagar kvar tills vi passerar kyrktornet i Mora. Givetvis funderar jag på hur jag ska lyckas med den bästa av målgångar och på detta tränades det igår. Här är mina tre alternativ till hur det ska avslutas.
I helgen var jag med sambo och barn och mor och far och syster i Orsa Grönklitt.
Vilka vyer. Vilka omgivningar. Vilket paradis.
I fredags infann sig ett ögonblick då tiden stod still och allt som fanns till var jag och naturen. Stratosfärhög torr luft. Minus tre. Knarrande snö. Bländande solljus. Manchesterbädd och milsvida hårda spår. Böljande rakor och stakningsinbjudande slakmoter. Ja. Jag borde givetvis förevigat och delat med omvärlden. Men vissa stunder är så vackra att man vill ha dom för sig själv.
Så mycket kontrast det kan bli till det vi möttes av när vi nådde VIP-rondellen i Mullsjö igår och himlen kaskadspydde spik till tonerna av +5.5 grader celsius. Just därför blev fredagens upplevelse något att se tillbaka på och eftersträva. Tack slumpen för att du placerade mig där, just då.
Lördag söndag bjöd på lite Holmenkollskt klimat men kvalitén på spår och förutsättningar gick knappast att klaga på ändå.
Molly är med som alltid. Min far fick äran att dra eftersom han skulle ta det ”lite lugnt” till följd av en känning i armbågen. Han fick sitt livs pulspass.
2016-02-08 at 8:26 f m
Ja fredagen var en enda stor njutning?