Månad: januari 2016 (sida 3 av 7)

Marcialonga.

 
 
Upp till Cavalese är det många mil.
Sju närmare bestämt om man startar i Moen och börjar med att åka åt helt fel håll.
Det är nu dags att avslöja att Holaveden kommer medverka på sydeuropas stora skidfest.
Marcialonga, den långa färden, blir verklighet 2016.
En smal och knixig sjumilafärd genom pittoreska bergsbyar i underbara dalgångar.
Alla som sett skidtävlingar ifrån Val di Fiemme vet vilket vitbeklätt(?) himmelrike som väntar.
Ni har säkert tänkt tanken under långa skejt sträckan under Tour de ski eller kanske under transportsträckan till Monsterbacken att det här måste vara drömterräng för en skidåkare, jag tänker ta reda på det.
 
Marcialonga är också ett sett för skidälskare att fly undan prestations hetsen en smula.
När man inte är så förberedd att man slår sitt förra jag under nio milafärden så finns det ett skidäventyr där man blir mer anonym till sig själv men precis lika trångt, stökigt och bökigt som en skidfest av denna digniteten bör vara. 
Att få passera skidstadion i Val di fiemme där Johan Olsson visade prov på så djup koncentration, järnpsycke och förändrade synen på masstartslopp för evig tid.
En bragd, en sensation, en välgärning åt sporten.
Det blir stort.
 
När det är 3k kvar är det dags för Cascata, tre kilometer uppförsbacke till målet på torget i Cavalese.
Ni som varit sega uppför sista knixen till upploppet på Vasaloppet kan känna utmaningen.
Det sägs att det känns som en ivrigt pågående misshandel.
Misshandel för en masochist alltså.
 
Har man tagit längdskidor till sitt hjärta så är det de tre stora man bör uppleva.
Det är Vasaloppet, Marcialonga och Birkeberennet.
Längdskidor av den yppersta klassen.
 
Jag kommer att åka dit tillsammans med fruktgrossisten och familjen Svensson.
Fruktgrossiten och jag bilar ifrån Munchen mot bergen.
Känns som det finns en hel del bloggmaterial att hämta här.
Forna skidlopp, Vasalopp lite hembygdshistora dessutom är han brorson till en i min värld verklig legend.
Någon man hör mycket om, men det tar vi en annan gång.
 
Körde för övrigt under månen i sträng kyla fem st varv intervaller på berget ikväll.
Vill höja ett varningens finger för Emil Ekman under helgens Stråkenlopp.
Han såg stark ut.
 
 

Ta sina Atomics och dra till Italien.

 

Struliga långlopp

På söndag drar långloppssäsongen igång ordentligt här nere i södra Sverige. Stråkenloppet går av stapeln och det lär bli en riktig skidfest. Jag tror världsmästarn, ölbryggarn och storbloggarn kommer få det kämpigt om sluggern kommer till start och inte är bakis. För några av er kanske det kommer bli första långloppet i karriären, men Gud förbjude att det blir det sista. Det finns en hel del att hålla koll på inför ett långlopp på skidor, och med andra ord finns det en hel del som kan strula. Och tro mig det kan strula rejält. Här kommer topp 3 saker att hålla koll på inför långloppsdebuten enligt trumslagarn. 

1)  skidorna
 – Öva en extra gång på att knäppa på pjäxan i bindningen! Har man en tendens att bli lite nervös innan start kan det låsa sig även för den bäste och starten hinner gå innan du fått på dig skidorna ordentligt. Och det är inget du vill vara med om. Fråga bara Tomas Udin
2) stavarna
Tappa inte bort stavarna! Det är så jobbigt att springa och leta efter dom strax innan start för att sedan inse att dom är inlåsta i en bil. Istället blir du tvungen att sno en gammal tants gåstavar som du sedan behöver åka hela loppet med. Det är inget du vill vara med om. Fråga bara David Erixon. 
3) starten 
Var med när starten går! Missa inte tiden, ha stavarna och skidorna på dig ordentligt. Och när starten väl går, snurra inte 180 grader så att du hamnar åt fel håll. Det är inget du vill vara med om. Fråga bara Simon Danell. 

Nu vill jag ha eran hjälp. Efter min 4år långa skidkarriär har jag samlat på mig en hel del roliga historier och berättelser från diverse lopp. Jag älskar att höra dom, kanske mer än någon annan. Nu vill jag höra era bästa historier, helst dom där det har strulat rejält. Skidor som gått av, målportaler som välts eller vätskestationer som rammats. Har du kanske missat starten, eller har du rentav tjuvstartat? Skriv en kommentar så sammanställer jag ett inlägg av era godbitar innan söndag. Och ja, om ni inte skriver namn på kommentaren är ni anonyma så inga censurerade historier nu. 
Tre, två, ett
Kör 

På söndag skapar vi nya minnen

Det tog en vecka på förskolan sen vann bakterierna. Nåväl. Inte så farligt. Sånt får man kallt räkna med. Nu handlar det om att låta det blåsa över. Tills på söndag ska det vara bra. Det är mitt mål. På söndag åker vi till Mullsjö och seedar oss. 
 
Stråkenloppet över 45 km. Ett lopp jag åkt tre gånger. Inget det andra likt. 
 
 
 
2011 blev jag övertygad att åka Vasaloppet. Då inleddes min skidkarriär. Stråkenloppet blev det första loppet jag åkte tillsammans med min syster. Jag måste erkänna att jag var allt annat än övertygad första gången. Jag var inte biten av skidåkningen, trots att träningsförutsättningarna sällan varit bättre än denna säsong. Det handlade om att genomföra det hela och jag tror jag seedade upp mig till sjätte led eller nåt i den stilen. Tekniken var obefintlig och min mor sågade till och med den – fick jag veta i efterhand. Men det var kul och tävla i alla fall. 
 
Andra gången var året efter. Jag hade förberett mig mer inför skidsäsongen 2012. Rullskidor och skidgång och formen var väl ganska hygglig. Men det här Stråkenäventyret slutade efter 5 km. När fältet dragit ut sig lite kändes det som om jag hade kommit in i flytet och skulle bara dubbelkolla att chipet runt foten satt som det skulle i en utförskörning, när jag tappade balansen och gick omkull. Ingen allvarlig smäll och jag reste mig snabbt för att inte tappa placeringar. Då upptäckte jag att att bindingen spruckit och hängde i skon. Bara att bryta. I ren vrede åkte jag till Vireda och snurrade i ett par timmar. Såg Johan Palmér minns jag. Vi hejade bekant. Att våra vägar skulle korsas via en blogg några år senare visste ingen av oss då. 
 
Tredje gången gillt 2014 tänker ni. Nej. Så blev det inte. Hade just inlett min sejour som fotbollsspelare i Mariebo och på lördagen före var det dags för vår första lagfest för säsongen. Några öl kan man ju ta men det får bli tidig hemgång tänkte jag. Tydligen känner jag mig själv för dåligt och Mariebo likaså. 02.00 beställde jag en Capriciossa och ragglade hem på vingliga ben. 08.30 kom Qvarnström och bröderna Nilsson och hämtade mig. Jag övervägde att fejka en förkylning men tänkte på stoltheten och genomförde loppet. Riktigt jävla bakis. Det var också första och sista gången jag genomförde en liknande självmisshandel. Ren idioti. Dont try this at home.
 
Dessa ganska miserabla insatser i Stråkenloppet kan ju bara förbättras på söndag. Denna gång har
jag har inte slarvat med träningen. Jag tänker inte kolla om chipet sitter runt foten. Och jag tänker för guds skull inte vara bakfull. På söndag skapas förmodligen ett nytt positivt minne från Stråkenloppet. Om förkylningen ger med sig vill säga…
 
/Sluggern

Hur mycket skidor åks det?

Ingen har väl undvikit att vintern är här. Kylan är påtaglig och Vättern ryker likt en het källa. Sociala medier svämmas över av bilder på skidspår, skidor, isiga skägg och skidåkarselfisar. Det känns som det är vanligare att åka skidor än att äta mat dessa dagar.

Behovet att glida på fruset vatten verkar vara oändligt. Frågan som slog mig igår va, hur många mil skidor åks det igentligen per dag nu? Är det 1% av Sveriges befolkning som skidat en mil i helgen? 10% eller 0,1%?
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑