Månad: januari 2016 (sida 2 av 7)

Kampen på Ryfors

Det var en jobbig dag i söndags. Vädret hjälpte inte till. På andra varvet drog jag hårt för att spräcka klungan och jaga en bortflyende världsmästare. Sen blev både jag och världsmästarn trötta och placeringarna kastades om rejält på sista varvet. Det har tagit några dagar att slicka såren efter loppet allt medans snön smälter bort i ett avgrundsmörker.

Internetet är slut för denna månaden så nu kämpar jag på mobilen sista dagarna för att inte behöv ge upp för beroendet. Man ska aldrig bruka något mer än att man har kontrollen att klara sig utan. Internet är en bra sak att träna sig på. Kaffe också. Ofta tränar man för att bli något, men man kan också träna för att inte bli något. T.ex. Missbrukare eller tjock.

Vintern är sällan tre månader av gnistrande lycka.

 
Nu slår fuktiga vindar in över stenpiren och vattnet porlar i stuprör och brunnar.
Plusgraders dagarna är här, men vilken vinter vi haft.
Ta det med tacksamhet, vädret är ju som det brukar.
Kanske sjunker quicksilvret igen och vinden samlar på sig fukt ifrån havet och väller in över kylslaget land och vi får se kräksnöandet engång till.
 
Vilket slagfält i västergötland.
Hopplös väta.
Ni var värda alla semlor ni kunde finna.
 
Kylan som varit var väldigt lamslagande.
Naturen hamnade i ett vaakum.
Det rode stiltje i byn.
Det blåa ljuset sen, en blå ton över fälten, skogen, som ett vit sken över topparna sen en tung blå matt nyans över himlen.
Stämningen norrländskt innland.
Det enda som hördes var klappret ifrån en man som fyllde famnen ifrån en trave.
 
Någon har inte hållit igen på vinterfodret, en domherre fet som en tennisboll burrade upp sig i en trädgårdstall.
En björktrast liksom låg ner på barmarken under en en och flaxade upp till understa grenen, käftar efter något sen ner sedan upp igen, käftande.
Undrar vad den sysslade med?
 
Några ungdomar sökte spänningen.
Köpte en påse, gav sig ut med bil på landsbygden, i mörkret om kvällen.
Bilen daskade av vägen rejält, med ögonen i kors och sluddrande tal på bruten svenska undrade dom varför ingen ville hjälpa dem?
Amfetamin säger någon, någon som tyvärr visste.
 
All snö finns producerad nu, för resten av säsongen.
Efter att ha varit utstridda på fält, i skogar, på sjöar så samlar vi ihop oss nu på berget om kvällarna.
 
Vilken befrielse, all snö, de långa spåren, som semester för motivationen. 
Något varmt i termobältet, han knappt dricka, ville iväg på ytterligare ett varv.
 
Uteblev från stråkenloppet för att få vila.
Ett försök till att hålla mig frisk inför äventyret.
Femåringen lätt förkyld, allt lite kämpigt.
En kruppliknande hosta under natten, fick gå upp ge honom ett glas vatten, han somnade om direkt av en klapp på kinden.
 
Vila, läsa ett nytt kapitel, ögna igenom nätet, kaffe men vart tog LIVET  egentligen vägen?
LIVET fanns i mullsjö, på ett startgärde, i nervositeten, i uppgiften, i görandet.
Jag lagar en gryta.
Så tomt det blev, att slippa slitet.
 
 
 
 

En riktig mästare

 
Långt före min aktiva karriär som skidåkare har längdskidåkningen varit en av mina favoritidrotter att beskåda via tv-apparaten. Myllyläs triumfer i slutet på 90-talet (vars karriär och liv slutade i tragik och elände), Elofssons kross i Finland, Niklas Jonssons OS-silver i Nagano, en stackare i Lilla Sportspegeln som försökte få fram stavelserna till A-n-t-o-n-i-n-a O-r-d-i-n-a, Mühlegg-gate och sprintens intåg. Men det starkaste minnet kommer från VM i Val di Fiemme 2003. Eller minnena kanske man ska säga. 
Elofssons revansch i skiathlonen. Ofta brukar man måla upp OS i Salt Lake City 2002 och kampen mot de med lite för mycket blodpåsar och lite för lite havregrynsgröt i skafferiet som Elofssons slutpunkt i karriären. Möjligtvis var det hans maniska jakt på att bli bäst i kombination med att de han krigade mot var dopade upp över öronen som gjorde att den maniska jakten övergick i en träning som till sist bara bröt ner honom. Fysiskt och mentalt. Men slut var det ju inte efter Slakten i Soldier Hollow. 
 
Istället var Per Elofsson tillbaka ett år senare och vann VM-guld på 10×10 km när han spurtade ner Hofstad. På tredje plats uppenbarade sig en annan svensk. Jörgen Brink.
 
Stafetten minns väl alla. Jag var på prao. Radion stod på. Dag Malmqvist refererade tillsammans med legendaren Assar Rönnlund. Guldet var kassaskåpssäkert. Men. Stafett är staffet. 
 
Att Sverige till slut vann brons är ingen som egentligen minns. Det är bara en bild på en fullständigt överkörd svensk åkare som leds ut ur målfållan.
 
Att samma åkare som då fick ledas ut endast fyra dagar senare återigen skulle stå på pallen och därmed bli Sveriges främste medaljplockare genom att kamma hem ännu ett brons är inte bara något som fallit ur glömska. Det är också häpnadsväckande och mycket, mycket imponerande. Samma år kom han också trea i den totala världscupen – Jörgen Brink.
 
Över ett decenium efter Val di Fiemme är Brink fortfarande högaktuell i skidvärlden. Nu snart 42 år gammal. Häromdagen lyssnade jag på en intervju med honom i Skipodd 157. För er som inte lyssnat så ska spoila lite här om ett ögonblick då jag verkligen förstod hur mycket det där som hände i Val di Fiemme fortfarande plågar honom. Han får välja på två scenarion om han fick makten att bestämma: Ta det till synes självklara VM-guldet i stafett 2003 och plocka bort sina tre Vasaloppssegrar eller inte skriva om historien. ”Jag tror jag tar ett VM-guld.”
 
Det säger en hel del. 
 
Nu får han ju inte skriva om historien och han lär väl vara ganska ensam om att välja bort tre Vasaloppssegrar som verkligen tagit honom till levande-legend-status. En mästare helt enkelt.

Holaveden Live – Stråkenloppet 2016

Äntligen tävling igen! 

Start 11.00. Oskar och Robban på startlinjen. Här följer allt ni behöver veta i realtid.

21.47. Den eviga diskussionen om vallning när det blir mildväder. Det kan skrivas spaltmetrar till det yttersta i detta kapitel. Idag diskuterades detta med dessa två kämpar innan start. Öhrn och Elgh.
17.24. 
/Sluggern 
15:58. Holaveden’s innovativa omklädningsrumslösning.

Upploppsbild.


14:45. Min mobil havererade mitt i skidtävlingen och på något vänster försvann all live-uppdatering från dagen.Mycket konstigt, ska ringa och gnälla någonstans. Kan slänga upp en bildbomb så får Oskar och sluggern berätta om sina egna upplevelser från loppet. Från åskådarplats verkar det ha varit en kämpig och blöt tillställning med dåligt stavfäste och bortregnade spår. Bra träning helt enkelt. 
Sluggern verkade mycket nöjd. I bakrunden skymtar David elgh som fick stryk av just sluggern. Med andra ord verkar träningen gett resultat, kul! 

Nu måste jag ha en semla” va det första Oskar sa efter målgång. Ansiktet utåt för lager 157 verkar hålla med om att det är det enda rätta efter ett långlopp. Undrar om han ätit många semlor efter sin 8e plats i La Diagonala igår. 

Martin gotting anför den jagande klungan under första varvet. Gotting stakade tillslut in som 2a, men Moberg var helt överlägsen, vann med 3-4 minuter eller nåt sånt. Världmästarn låg länge som en stabil 2a men tröttnade. Sånt som händer. 

14:15. 8:a. Kämpigt lopp. Men höll ihop det ganska bra. Nu jagar vi semlor!


10:17. Redo för start! Nr 132. Ett fint duggregn sprider sig över alla desperata vallare.

10.03. Nummerlapp på nu kaffe. Såg en världsmästare precis.

08.14. Molly taggad för sin andra skidtävling på två dagar. Barnens Vasalopp igår.
07.48. 
Mornar före kl 8 borde bannlysas. Kaffet räddar mig återigen. Idag är det tävling. Jag är otaggad just nu. Men det vänder nog snart. /R
08:09. Dags att packa ihop och bege sig mot Mullsjö. Har helgarderat med vallningen. Vi får se vad det blir! Oskar

Solnedgång bortom staden

I slutet på förra veckan kom den tillbaka. Solnedgången över Vättern. Att få sätta sig vid köksbordet efter dagens kneg och blicka ut över det vidsträckta vattnet medans solen kämpar sina sista minutrar på Hallbys höjder är som balsam för själen.
Styr bilen upp på berget. Månen lyser klart och milbanan är spårad. Termometern visade -15 på stadion men det känns kallare bort på gärderna mot Kikstorp. Bra fäste, mindre pigg kropp efter en misstänkt avokado i söndags som lät mig syna toaletten några gånger. Men åter på skidor. Det starka månljuset gör det magiskt i skogen. Skuggor, djurspår i snön och stjärnor. Dethär är inte konditionsidrott, dethär är livet!
Ps. Jag struntade i att ta en bild, trots att telefonen låg i fickan. Jag njöt istället. DS.
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑