Månad: december 2015 (sida 1 av 7)

Fira in tolvslaget med holaveden

Årets sista dag är här!


Vilket fantastiskt år det har varit. Jag kan bara blicka tillbaka på godbitar. Men nu är det dags att gå vidare och ta oss an 2016. Tillsammans firar vi in det första tolvslaget på wiredaholms golfbana. ”Jaha, ska vi gå en runda?” tänker säkert ni men, nej nej nej, fel fel fel. Vi ska åka skidor och prata om året som gått. Ta med en termos med något varmt i så ses vi där från kl 10:00 sen håller vi i över tolvslaget. 
Topp 3 bilder från 2015 enligt trumslagarn! 
Här kommer dom, håll i er… 
– På tredje plats. En sån där underbar bild från Huskvarnaberget. Jag och Oskar står och pustar ut efter en fredagslöptur. 

andra plats. Robban i målfållan efter 21kilometer i skog och mark. Lägg märke till detaljerna. Ansiktsuttrycken, tutteskavet, de lättsaltade chipsen i näven och den odefinierade vätskan som rinner nerför benen. Jag vet inte, och vill nog inte veta vad det är. En bild som beskriver hur man känner sig i målfållan efter en halvmara i skogen. 

Och så på första plats. En bild tagen av mig själv ca 10 sekunder efter att Palle gick i mål på Vasaloppet. Det låter klyschigt men denna bilden säger mer än tusen ord. 


Hörs igen 2016, då återkommer vi med en liter summering över 2015. Vi vill rikta ett stort tack till alla som läser bloggen dagligen. Det är fantastiskt roligt att veta att det är några som läser våra texter och tankar. Utan er hade det inte varit lika roligt, det är ett som är säkert. Hoppas ni får ett fantastiskt avslut på detta året. Och tänk på att på andra sidan tolvslaget inatt väntar samma veva igen. Vasaloppet, Landsjön runt, göteborgsvarvet, lidingöloppet. Det är bara bestämma sig. 

 

Personligt om ljusare tider

 
Onsdag, 30 december, 2015. 
Vintern är här på riktigt. Och det ser ut att hålla i sig. Kul. Skönt. Uppfriskande. På tiden. 
Molly verkar vara på bettet igen efter förra veckans nya tanduppkomst i sidkäken. Feber och allmänt dåligt humör. Är inte lätt att vara liten. Själv rensade jag ur vårt kontor/träningslokal/lekrum/skötrum/tvättrum och försökte reda upp skrivbordet som överbelastats av diverse saker. Datorn fick jag igång också. Inte illa. Måste dock köpa ny laddkabel. Min supertjocka vinbok med register över halva världens alla viner och distrikt har jag pallat upp på golvet jämte skrivbordet. Där får kabeln en perfekt vinkel så den kan ladda datorn som varit avstängd i två månader. Tanken att köpa en ny har grott där inne i skallen. Men det blir liksom aldrig av. Jag är en man som gillar nödlösningar. Har alltid velat bli den som tänker långsiktigt, men jag har en förmåga att tro att allt löser sig. Och det gör det ju alltid. Ibland utan att bli riktigt bra. Kanske min sämsta egenskap. Bland många.
 
Rev av fem tusingar på SkiErgen i söndags hemma hos mor och far samtidigt som snön yrde utanför garaget. Bra snitt. Sub 19 på 5000 innan året är slut. Men det är det ju imorgon… Ja, ja. Det löser sig. 
 
Vi ska vara hemma på nyår, ensamma. Ska bli skönt. Första nyårsdagen på år och dar man kan vakna utan torr mun och huvudvärk. Och ångest. Ska riva av ett skidpass i Vireda på morgonen tänkte jag. Peter har lyckats få ihop lite över 4 km med hjälp av en hemmabyggd plog. Starkt. Entusiastiskt. Nilssonskt. Kanske tar jag en bild som platsar på feelgood-avdelningen på Instagram. Blir nog ingen publicering dock. Retar alltid någon och jag vet ju själv hur jag blir när man får se dessa satans bilder på folk som tränar när man själv inte hunnit eller på annat vis misslyckats med att ta sig ut. Dessutom är jag konflikträdd. Ännu en dålig egenskap. Eller?
En bra stund under 2015.
 
2016 blir väl det bästa året någonsin? 2015 har varit skit. En stor tillbakagång både träningsmässigt och personligt. Fler begravningar än bröllop. Sämre sömn och mer negativa tankegångar. Dålig tillfredsställelse. Skadad i ryggen. Brustna drömmar. Krig och elände. Och så alla människohatare som finns. De som vill hävda sig och sparkar neråt. Jag tar åt mig för mycket. Tur jag har en sambo som förstår mig.
 
Men, jag har fått se min dotter ta sina första steg, fått henne att skratta, sett Spaniens östkust, sluggat mig fram nästan till topp 1000 på Vasaloppet (4 minuter ifrån), åkt på roadtrip med Holaveden, smakat Gisebrew, sett min barndomsvän gifta sig, haltat på stumma Lidingöloppsben till Kvarnen, ätit dansk julmat, tjatat hål i huvudet på farsan att en SkiErg borde stå i garaget, upplevt målras på en läktaren i Örebro, klämt mil på träningsläger, gått runt Kungsholmen och fått gratis kaffe för jag hade en snygg t-shirt, upptäckt pulled pork, fått chips i en målfålla, röjt bland vindfällor, känt mig som en bra pappa stundtals, sett Thåström och fått gå på anställningsintervju för jag verkade intressant.
Så visst fanns det ljusglimtar också. Och i framtiden ska jag se tillbaka och tänka att det var året som byggde framtida ljusa år.
 
Nu går vi mot 2016. Inga löften från mig. Jag är som jag är har jag insett. Däremot kommer jag alltid sträva mot att bli bättre, på alla plan. Det gäller även nästa år. 
 
Ps. Läser Björn Ferrys dagbok just i detta nu. Det var därför jag blev inspirerad att skriva i dagboksform. Kommer nog fortsätta med det, men inte här. Resten får ni läsa i min självbiografi.
 
 

Islafloden2 (frågestund)

 
Det går jättebra att ställa frågor kring inlägg eller annat här på bloggen.
Vi svarar gärna/ofta/naturligtvis så bra vi förmår.
Alla kommentarer är glädjande.
Alla som tryckt på ”Gilla” knappen har en guldstjärna i min bok.
Någon måste svara att brevet kommit fram som Aristoteles sa angående kritik/feedback/gilla knappar.
Så banalt som ”Gilla” knappar är det, i verkligheten.
Fast gilla siffror är som timmar i en träningsdagbok, kan aldrig bli tillräckligt många, så värmer dom.
 
Holaveden är ett fritidsprojekt av fyra killar mitt i livet, ibland är det mycket att göra, ibland går saker snabbt, allt vad nöden kräver, produktion är heligt, ibland blir det fel i ord och meningar, ha förståelse och famna betydelsen, alla sär skrivnings kommentarer har sin dom att vänta.
 
Att våga fråga kan vara värt.
Tänk på att Oskar åkt skidor fortare än de flesta av oss i över femton år, att allt Arvid rör vid blir till guld och att Robert skriver som vi bara kan drömma om.
 
Här kommer svaren på de frågor som kom till inlägget Islafloden.
 
Vad menar du? Är det inte männen som skall behålla spänst och form som en Janssons frestelse?
 
Man skall akta sig för ordet skall, när det kommer till andra människor.
Alla är sin egen, kroppen ens tempel.
Ålderdomen ett resultat av födelsen.
Vilken industri, av blåa piller och hudvårdsprodukter.
Bara skönhetsprodukter omsätter 2500 dollar varje år.
Vad en dollar är varierar dag för dag, men anmärkningsvärd summa.
Varför människan vill ha slät hy får jag återkomma till i annat inlägg, väldigt intressant.
Vad gäller Janssons frestelse så är det sältan i Anjovisen som ska få sin rätta prägel.
 
Islafloden?
 
Det här är en långsökt popkulturell referens till Fredrik Wikingssons twitterflöde där han förutom reklam skriver meningar som ingen verkar förstå. Vilket Aftonbladets musikrecensent Markus Larsson har uppmärksammat (Markus som jag håller högre än Bjurman men det kan vara fel?). Wikingsson försvarar det hela med att om en på miljonen förstår vad han menar så är det värt det. Vad det gäller Islafloden så heter platsen där Whiskyn med sädesärlan destilleras Keith och ligger i det sk speyside i Skottland. Genom staden rinner floden.
Alla behöver inte förstå, man behöver inte förstå allt, när jag gick i gymnasiet var det många som inte förstod Jocke Bergs texter, men det har ändrat sig med åren.
 
Av kärlek
/J
 
 
 

Islafloden

 
Tomheten har rullat in, sökt sin plats.
Den så kallade fjärdeplatsen efter förberedelser, uppladdning och angsträngning.
Julen är lik Vasaloppet på många sätt.
En skräckblandad förtjusning.
Romantiserat och upphöjt.
Julaftonsmorgon, Vasaloppsmorgon.
En del av året, jordens varv runt solen.
 
Mat är en konstform, av högsta dignitet i den kulturakt det är att vara människa.
Vilken julmat de dukar fram, stålkvinnorna, de förvärvarbetande hemmafruarna.
Potatisen till Janssons frestelse bör skivas manuellt och generellt sätt grövre.
Problematiken är som ålderdomen för en kvinna, behålla spänst&form, inte bli gäggigt, sörgigt.
Sill äts året om så den bör varieras.
Creme fraiche, chilisås, sambal oelek, vitlök.
Inlagd strömming kan man äta året om, fiskas i västerviks skärgård i maj.
 
Svägerskor, svärmödrar, morföräldrar julen är ju inte direkt karlarnas högtid.
Men är maten god så kan man umgås även med släkten som Oscar Wilde sa.
När det blir som mest väsen av radiostyrda kinaleksaker, blåsinstrument och kapplöpningsbarnbarn brukar husbonden få bråttom till kvällsfodringen. 
Skrapar man försiktigt i en havretunna så hittar man en flaska gult eldvatten.
I förhållandet en söt sak, tolvår, 43%, kommet ur rostfri mäsktunna, jäskar och låga kittelpannor.
På etiketten en sädesärla.
Smaken av det destillerade källvattnet på tungan dropvis medans en häst gnäggar, hö doftar och vinden biter i takplåten är såklart vedervärdig.
Alla whiskeyälskare har blivit lurade!
Av romantiken.
De bör avundas.
 
Jag har tagit mig till Norge.
Av just romantiska skäl.
 
 

Snö!

Den kom! Snön. Som ett barn hoppade jag upp i söndags för att se att omvärlden blivit vit. Äntligen! Frågan är om det är slut på asfaltshackandet för säsongen? Snön ligger som ett lugnande täcke över naturen och allt känns lite lugnare.
Skidtävlingar känns helt enkelt lite närmare nu. Stinn på snöhormoner drog jag rätt in på tävlingskalendern och anmälde mig till Högefälleloppet 6 januari. Då är det fest! Det är dags att se om Skierg-resultaten motsvarar verkligheten. Förhoppningsvis står hela Holaveden på startlinjen och kickar igång 2016!
Äldre inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑