Månad: november 2015 (sida 5 av 6)

Skierg VM!

2015-11-08 / / 2 kommentarer

Idag är sista dagen i skierg-VM, missa inte att köra en tusing och se var du hamnar på listan.

Jag hittade en skierg på lördagskvällen och kunde inte låta bli att testa.

Bjuder på lite bildkavalkad från veckan som varit. Insamlingen rullar på i bra takt och många mil har avverkats.

Milen ska in!


Aldrig har vi varit så bra på vårat par-skiergpass, frågan är om formen håller i sig?
Vi träffade legenden på vistakullevägen. Han tog en bild på oss. Han hade valt bort en träningshelg i skidtunneln för barnbarnets födelsedag. Bra val för snart kan man åka skidor ute istället och i tunneln bjuds det sällan på tårta.

Skornas betydelse

2015-11-07 / / 3 kommentarer

Spelar det någon roll vilka skor man sätter på fötterna? För mig har det, tro det eller ej, inte så stor betydelse faktiskt.  Ni som känner mig väl tror säkert att jag ljuger nu eftersom ni vet hur många skor jag har i hallen, men så är det faktiskt. Jag har säkert 5-6 löparskor, men alla fyller sin funktion på något sätt enligt mig. Antingen ska jag springa i terräng, då är det skönt med rejäla dobbar. Eller så ska jag springa långt på asfalt, då är det skönt med lite mer uppbyggda distansskor. Ofta springer jag i tunna skor för jag tycker det himla gött att känna mig snabb och lätt. Och när det ena paret är genomblöta efter ett träningpass i pissregn är det skönt att ha ett par torra extra. Men har skorna verkligen så stor betydelse? Skulle Ekvall slagit svenskt rekord om han sprang i ett par andra skor på Frankfurt marathon? Eller hur mycket långsammare skulle det gått om han sprang i ett par tyngre dojjor? Kanske att det ger ett visst utslag för en elitlöpare, men springer man på min nivå spelar det ingen som helst roll tror jag. Det är bara känslan som ändras, men det ska man inte underskatta. Känslan är viktigt.


Det sägs att Zatopek kunde springa vissa långpass på 30km i ett par militärkängor, så bevisligen går det träna och bli bra i vilka skor som helst. 
När Eliud Kipchoge vann Berlin marathon sprang han i ett par splitter nya nike skor. Efter 16 kilometer började innesulorna hasa sig ut, men det är liksom inte läge att stanna och fixa sånt när man leder ett marathonlopp. Han sprang vidare och vann tillslut på 2:04. Återigen, bevisligen går det vinna trots att skornas funktion är helt åt skogen. 

På tal om skor. Våran trogna bloggläsare som spöade skiten ur både mig och Oskar på Jätten Bule sprang med två olika skor. Måste vara nått magiskt med det. Eller? Jag vet inte, värt ett försök nästa lopp i alla fall

Fredagsfys – Formbesked.

2015-11-06 / / Inga kommentarer
 
Tre mil i November.
Tre mörka mil i November.
De kvalitativa stigarna, inte de lätta.
Väderomslag.
Glittrande stjärnor i himlavalvet blev blänkande löv på asfalt i pannlampssken.
Jag räds dig inte, November.
 
Helgerna blir viktiga för milen.
Långa distanser gör sig bäst i ljus.
Löpning kring bromsfärgade ekkronor och rullskidor på indränkt makadam uppe på barrträdshöjderna.
 
Så mycket lärljungar i backen att man får kryssa sig fram på vägen mot toppen.
Stärkande, många vill leva frenetiskt.
Gissar att det är strålkastarna som drar.
 
Vi duellerade i källarhålet.
Som män gör, tävlar.
Vi är bra, i fas.
Det förflutna hade inte en chans.
En sekund bättre på varje intervall i snitt jämfört med December förra året.
Låt det snöa.
 
En dröm kan bli upplevd, utlevd, förverkligad.
Inget hundra klart, tids nog, får ni veta allt.
 
Jag läser alla artiklar som handlar om att inte stretcha.
Men jag måste.
Har jag lärt den hårda vägen.
 
Jag tänker på dig och dina.
Hur du gav dig av mitt i natten för att göra det du måste.
En golgata.
Hör våra böner, känn våran värme.
Gå, gör det själv men känn våran vind i ryggen.
 
 

Stretch – ett slöseri med tid?

2015-11-05 / / 2 kommentarer

Den här videon är egentligen till Arvid. Vi vet ju alla hur taggad han är på att springa in mil på mil nu när anonyma fans börjat slänga in slantar till Cancerfonden för varje löpmil han åtar sig. Jag vill ju självklart att det blir ett gäng så lite stretchövningar från självaste 800-metersesset Andreas Almgren kan vara på sin plats. 

Själv stretchar jag för lite. Eller ska man det? 
För nåt år sedan läste jag en artikel i Runners om varför de svenska löptiderna bland motionärer blivit sämre och sämre jämfört med för 30 år sedan. En av de gamla legendarerna hade sin bestämda uppfattning. När stretching kom började folk göra det istället för att springa. Samma man menade dessutom att en löpare ska vara stel på vissa ställen. 
Min gode vän Linderholm slutade stretcha under sin tid i Huddinge AIS trots flertalet mil i veckan. Istället la han tiden på rejäl nerjogg och genomblödning av muskulaturen. 
Det finns många olika teorier kring det där. Själv kan jag tycka att det är rätt skönt att gå igenom kroppen med lite stretch då och då. Kanske borde jag lägga den tiden på att springa istället. Hur gör du? 

Motivera mig!

2015-11-04 / / 5 kommentarer
En av anledningarna till att vi startade våran insamling under november är att jag har en vän som jag träffat genom idrotten. En av många som jag lärt känna under alla år i nummerlapp och omklädningsrum. Men få har samma sanna idrottsglädje som denna vän. I flera år har hopp bytts mot förtvivlan, förtvivlan mot hopp och den orättvisa kampen fortsätter mot cancern.
Jag önskar att jag kunde göra något åt detta, men vad ska jag göra? Jag är ingen läkare eller läkemedelsforskare. Jag är idrottare. Jag är van vid att kämpa, prestera mitt yttersta! Ofta leder detta till ett bra resultat, något jag åstadkommit, något jag kan vara stolt för. Men hur kan jag kämpa mot cancer?

Vi tänkte att vi gör det vi är bäst på! Att träna och kämpa. Något vi gjort sen barnsben. I novembers mörker ska jag kämpa för att få ihop så många mil som möjligt på mina rullskidor och i mina löpskor. För varje mil jag har loggat 30 november kommer jag skänka 10 kr. Men, tänker du nu, kan du inte bara skänka ändå Oskar? Jo, det kan jag väl. Men jag vill kämpa, jag vill känna att jag är ute och kämpar för något gott, för något viktigt. Så hjälp mig att motivera mig, skänk en krona eller två per mil! Den 30:e november visar jag upp min GPS-klockas resultat.
 
 
Över till annat…vi måste prata om Jätten Bule. Vilket lopp! Härliga skogsstigar och sugande stigningar. Stenhård konkurrens och överenergisk speaker! Startskottet går och jag får en bra start och ligger med i täten. Det går fort och snart har en väntad trio lämnat oss dödliga löpare bakom oss. Jag tar över taktpinnen när stigen smalnade av och där någon stans fick Arvid släppa. Efter att ha legat 4:a länge började mina ben känna av att intervallerna uteblivit länge. Jag får problem att följa han jag sprungit med hela loppet, sedan börjar jag snegla löpare i ögonvrån. ”Nu kommer han snart” tänker jag, jag tänker på Arvid. Han är i form så respekten är befogad. Men det är andra löpare som passerar. Men sen förra årets Landsjön Runt förlust är jag mentalt knäckt och ser ett gossebarn bakom varje gran och sten sista kilometrarna. Men jag klarade mig denna gången. Jag tappade till en 7:e plats men är nöjd. Hälsenorna känns starka för första gången på mycket länge! Efter en köttbullemacka och läsk satte sig jag och Arvid åter i baksätes på familjen Öhrns bil och myste med smågodis och berättelser medans vi färdades genom Holavedsskogarna hemåt.
Äldre inlägg Nyare inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2024 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑