Nu är det dags. Pannlamporna måste fram. Än har det gått att klämma ett pass efter jobbet utan att bli överumplad av mörkrets intåg. Men den tiden är förbi. Jag har laddat upp mina pannlampor och är redo för mörkret.  Det rycktades till och med om ett pannlampslopp i Lekeryd i början på November igår i Lekeryds missionskyrkas i kaffikoppssorlet medans mastodont-David höll låda. Han är duktig på detdär David, att hålla föredrag. Intressanta och innehållsrika berättelser, på något sätt knutna till konditionsidrott eller friluftsliv.Åter till tävlandet, nästa helg är det Jätten Bule-löpet. Jag är sugen på att få stå där på startlinjen igen. Det har blivit få gånger i år jämfört med tidigare år. Men behovet finns kvar. Om jag kan hitta några fler lopp innan det är med skidor på fötterna återstår att se. Men erbjuds det pannlampslopp i Lekeryd så kommer jag vara på plats, var så säker.

 

Hittade en 15000 lumen pannlampa på nätet….är det inte snart dags för en 7:e i samlingen??

 

Slår mig ner för en blixtvisit vid tangentbordet efter en brakmåltid av den gamle sorten.

Så däst att man får sova det hela till rätta.

Femåringen och jag har rullat köttbullar på gammeldagsvis, inga örter, inget onödigt kryddande.

Svält ströbröd, kalvfond, stekt lök, nötfärs, ett ägg. salt och några varv vitpeppar.

En kulturell akt.

 

Imorse befann sig tre fjärdedelar Holavedare i Lekeryds missionshus.

Hur den fjärde vaknade vet jag inte men jag hoppas det var lindrigt.

Mastodont David höll en frukostföreläsning, kul koncept och fem trugor av fem till David.

Kolla gärna in www.deluxeturer.se

 

Oskar ställde brutalt av mig på rullskidorna efter. One man show.

 

Lite nya aktiviteter att få läsa om den närmaste tiden har dykt upp. Återkommer om det.

 

Börjat att sukta efter ett snöläger. 

En långhelg, fem pass, bra rödvin och långa måltider.

Så mycket bättre helt enkelt.

Efter en väl investerad timme för kropp och själ på berget som Torgeby tipsade om rullade vi hemåt. Jag och Johan hade första parkett för att bevittna dagens sista solljus. Vi båda satt och sjöng på en winnerbäck låt som spelades på radion och jag tror att vi båda kända oss ganska tillfredsställda med livet. Jag blir inte klok på tanken varför jag har det så oförskämt bra medans andra kämpar för sina liv dagligen. 

På tal om högintressant start – en riktig favorit, Micke Ekvall siktar på att springa Frankfurt marathon på söndag. Medierna skriver att det är hans marathondebut men där har dom fel. En sån sak är ju enkel att kolla upp kan man tycka men men. Som 18-åring sprang Ekvall marathon för första gången på 2:34, även det i Frankfurt lustigt nog. Jag tror att det kommer gå betydligt fortfarande på söndag, kanske en sluttid på 2:15-2:20 är rimlig. Jag trodde länge att Ekvall skulle slå svenskt rekord på 10000m, men kanske är det så att han är för långsam helt enkelt. Som bäst har han sprungit 28:31 vilket är den 8e bästa tiden i Sverige någonsin. Inte jättedåligt men en bit kvar till svenskt rekord.  Däremot slog han svenskt rekord på halvmarathon vilket indikerar på att han förmodligen har lite bättre potential på längre distanser. Det blir klart intressant att se vad han gör på maran om 2-4 år, kanske har vi ett svenskt rekord på marathon signerat Mikael Ekvall då? 

Löpningens ekvation är ganska enkel – på pappret. Vill du springa fort, träna hårt och mycket. Svårare är det egentligen inte. Så här har Ekvall tränat senaste 10 veckorna innan helgens marathonstart. 

Måndag.

Tjuvsläpp. Oslipat. Frekvens. 

Möten. Blickar. 

Tryck. Krispig luft. 

Rullskidor och höst. Hand i hand. 

Tisdag.

Svagt ljus. Dimmig topp. Mållös utsikt.

Belöning?

Ömsom gång. Ömsom spring. Bultande kropp.

En till. En till. 

Öppen mun. Stadig blick. Låg blick. 

Järabacken. City of blinding lights. En till. Kebabrulle. 

Onsdag. 

Multisportsgaraget. 10 000 meter. Pannben.

Jag mot stolpen. Pölen vidgas. 

I huvudet konungafärd. Kul?

Vin. Vatten. Vin. Kyckling. 

Somnar ovaggad. 

Torsdag. 

Helvetet har inga gränser. Vad händer? Vem? Varför?

500 m. Intervall. Rensa huvudet. 

Tacksamhet. 

Lyssnar på vinden. Vemodet rullar in.

Fredag.

Kräftskiva. 

Energislöseri i dess ädlaste form. Det utspelar sig i Strutsabacken varje tisdag. På nåt sätt lockas folk till backen när hösten kommer. Folk går upp och ner. En oerhörd energiförbrukning utan anledningen egentligen. Om det inte vore för den vidunderliga utsikten över Vätterbygden när solens sista strålar sänker sig över Hallbys konstsnöspår och den fantasiska nöjdhetskänslan av att klarat backen gång efter gång. Alla har sitt mål, en eller tio gånger, alla får vara med. Skidgång är asketisk skidträning i dess ädlaste form men ytterst social träning.

 

I tisdags var det dags för dom fruktade, 6 korta. 6 korta är som namnet anger 6 stycken korta intervaller. Endast drygt 2 minuter vardera. 12 minuter totalt. Alltid löpande, aldrig gående. De första tre skapar ett härligt pirr i låren. De sista tre skapar darrande ben i timmar. Få gånger har 12 minuter varit så långa. Nöjdheten är påtaglig i gänget när vi samlas efter den sista intervallen. Tiden är underordnat under detta pass, målet är att genomföra det. Något som inte alltid är självklart. Men kvällen till ära klarade vi det. Höga på mjölksyra styrde vi kosan mot IKHP’s bastu innan vi återkommer nästa tisdag.