Det var ett bra tag sedan en svensk sprang under 2:15 på marathondistansen. Senast var 2012 då Musse gjorde sin debut på sträckan. Men i söndags var det dags igen då Micke Ekvall gjorde imponerande 2:12:07. Halvorna löptes på 66:03 samt 66:04, där har ni en som tagit åt sig uttrycket ”att gå som en klocka”. Som Robban skrev är det den 5e bästa svenska tiden genom tiderna. Svensk löpning är på gång, mycket tack vare ekvall, men tror ni han får något slags  erkännande för det? Ganska snabbt efter målgång drog snacket igång om han fixat en plats till nästa års olympiska fest i Rio. SOK har varit knäpptysta om vad som gäller som kvaltid, vilket är väldigt konstigt. Så igår släpptes kvaltiderna som gäller. Damerna behöver slå svenskt rekord i 6 löpgrenar för att klara av kvaltiderna. Herrarna behöver slå svenskt rekord i 2. Ja ni hör ju, SOK verkar ju inte vilja ha med några löpare till Rio utan bara gångare och skyttar. Detta skickar härliga signaler till de löpare som befinner sig strax under OS-nivå att våga satsa vidare fullt ut. Eller? 

Bland annat måste herrarna ner på 27:40 på 10000m, det innebär en kapning på 15 sekunder från svenska rekordet. På 1500m måste svenska rekordet putsas med 2 sekunder. Detär  ganska mycket på 1500m. 

Det är klart man ska va bra för att få åka på OS, vi vill ju inte skicka dit några trötta idrottare som kan turista ett par veckor liksom. Men är det rinligt att svenska kvaltiderna är aå mycket tuffare än de internationella? 

På tal om just 1500 meter. Sverigeettan på den distansen har i år klarat av det på 3:39:68, det är ungefär så lång tid det tar att gå långa strutsabacken om man tar i lite. Ni som vet ni vet. 
Mycket löparsvammel denna gång, men så blir det när jag får skriva var fjärde dag här på bloggen. 
Hälsningar / Sverigeettan på 3000mh utan vatten i vattengraven.