Hösten är kommen med full kraft och därmed är det dags för terrängsäsong. Terränglöpning är nog den vackraste av idrottsgrenar tycker jag. Det gäller inte bara att vara en snabb löpare, man måste också kunna tåla mjölksyra från första minuten och behålla fokus trots trötthet. Efter första backen brukar låren skrika efter vila men då är det bara höja tempot för att öka blodcirkulationen. Hoppas ni känner igen er.
TK med förcyklisten bakom sig. Säger väl en del om vilken form han var i.. (Cyklisten alltså)
Passering | Km | Av totaltid | Standardavvikelse |
Stockby | 1.3 | 3.50% | 0.10% |
Ekholmsnäs | 5.7 | 17.73% | 0.41% |
Hustegaholm | 10.3 | 31.89% | 0.68% |
Fågelöudde | 15.2 | 47.99% | 0.91% |
Grönsta | 20.7 | 66.39% | 0.99% |
Abborbacken | 25.3 | 82.41% | 0.85% |
Prewarning | 29.9 | 99.16% | 0.08% |
Finish | 30 | 100.00% | 0.00% |
ÖIS-Loppet har kommit att bli en högtidsdag likt många andra. Vasaloppet, Landsjön Runt och så vidare. Fantastiska dagar och atmosfär. Att ÖIS-Loppet ligger mig varmt om hjärtat är föga förvånande då jag praktiskt taget växt upp på själva skådeplatsen för detta spektakel. Jag har gamla minnen från i stort sett varenda litet krön i skogarna runt omkring. Kranvattnet från ÖIS-gården har blivit min modersmjölk och doften av nyklippt gräs på ”gåla” kan få mina ögon att vattnas. Det här kanske inte är den vackraste platsen för den utomstående men för mig är det mitt hem, och det kommer den alltid att vara. Likaså personerna runt omkring. De bidrar till kulissen som kort och gott ryms under samlingsnamnet; ÖIS.
Nog om romantik. Även om det lär bli en del ju närmre vi kommer. Lördagen 10 oktober är det dags för det fjärde ÖIS-Loppet. Och redan har banan hunnit ändras en aning sen originalåret då vårt eget gossebarn Arvid Öhrn krossade allt motstånd och för evigt skrev in sig i historieböckerna. En IK Vista-löpare som vinnare i det första ÖIS-Loppet. Är jag bitter över det som ÖIS:are? Nej, inte alls. Själv spelade jag kvalmatch i Lommaryd och kunde inte ställa upp. Alla vet ju vad som hänt i så fall… Det har dock aldrig blivit ÖIS-seger på herrsidan. Men på damsidan har Anna Dahlgren – som väl är – hållit ÖIS-fanan högt och vann inte bara premiäråret 2012 utan också 2013. Förra året kom IKHP:s vassa Karin Spjuth till start och satte stopp för Annas fina svit. Spjuth satte dessutom ett svårslaget banrekord på 54.54. Kan någon rå på det i år?
I herrloppet har det blivit tre olika segrare på dom lopp som genomförts. Förutom Arvid har Daniel Nilsson – tävlingsgeneralens egen bror – tagit hem loppet 2013 tävlandes för LSSK, samt Lars Lundström från Hallby som går in i denna tävling som regerande mästare. Förmodligen står alla tre tidigare vinnare på startlinjen 10 oktober. Plus några till. Och hör och häpna. Kanske får vi se alla Holavedare på startlinjen i ett och samma lopp. När hände det senast? Har det hänt?
Det är rätt långt kvar för visso. Fyra veckor för att vara exakt. Däremellan ska 30 kilometer löpas på Lidingö. En ”after run” avklaras på Kvarnen. Ett Äppellopp ske i Sveriges Toscana (som undertecknad tyvärr missar. IGEN.) Och så ett bröllop till. Idag faktiskt. Min svåger ska träda in i äktenskapet och det ska firas med pompa och ståt i Ängelholm. Så dags att styra Skodan söderut och med det tackar jag för uppmärksamheten och påpekar ännu en gång att ni nu bör gå in och anmäla er till ÖIS-Loppet. I nästa del i det evighetslånga uppsnacket ska jag berätta om förra årets lopp.
Tills dess: MÅ VÄL!
© 2024 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer