I en vecka har jag suttit och förundrats. Suktat och funderat. På den femte dagen kom så orden: ”Mina vänner. Jag ska nog ta en löptur.” Jag har varken Örnens självförtroende eller Sernheims löpsteg så att springa intill stranden och flasha mina brutalt välfyllda biceps var aldrig ett alternativ. Jag drogs till det det jag förundrats över i en vecka. Berget som bara ligger där och väntar. Roca Maura. 225 meter över huvudet på mig. L’Estartits beskyddare.
1 km från mitt boende började det. Och då var det som att springa Norra Kleva förbi Markus Q:s hem. Med andra ord: Jävligt brant.
Jag njuter men ändå inte om en säger.
Ja ni ser själva. Vidunderligt vackert. Bara efter de första två stigningarna. Det ska tilläggas att klockan är 12 och enligt Anders Celsius skala är vi på de gamle hederliga 35.
ROCA MAURA o jag.
Jag insåg när asfalten tog slut att skyrunning är lite svårare än man tror. Emelie Forsberg kallar det dans. På tal om det. Det finns/fanns ett band vid namn: ”You say party. We say die”.Det sammanfattar min och Emelie Forsbergs inställningar till dans. Eller vad det nu handlar om.
Ja. Det står två bergsklättrare där.
Precis över mitt huvud ligger det en camping. Där bor jag.
Att springa nerför går fort. När jag var på väg ner vid den här kurvan bestämde jag mig för att göra det motsatta. 200 meter upp slutade det rycket i….
Total andningsnöd!!!
Väl nere på havsnivå började värmen göra sig påmind.
Men vid svärfars husbil väntade belöning.
Och ett välförtjänt dopp med Molly. 1 år gammal igår btw. Exakt 27 år yngre än Charlotte Kalla. Så vänta 20 år så ska ni få se på annat. Behöver jag tillägga att Roca Maura ligger i bakgrunden?
Idag blir det Barcelona. Imorgon hamnar vi åter på svensk mark. Då börjar allvaret. Vägen mot Lidingö is on!
2015-07-24 at 9:50 e m
Alltid denna hatkärlek till backar/stigningar/fjäll! Härlig läsning??
2015-07-25 at 6:11 e m
Man känner ju sig som en äventyrare på köpet!
2015-07-26 at 9:26 f m
Gött. Höstens backträning startar tidigt iår. Eller förresten hösten är nog redan här.