Saker ska vara som saker var förr.
Kanske var det bättre?.
Saker har onekligen en tendens att bli som förr, av ren gammal vana.
Kanske inte utav vilja men onekligen blir det precis som förr.
Det har jag märkt.
Flera gånger.
 
Rogberga kyrka samlade ett tiotal rullskidåkare under söndagens eftermiddag.
Precis som Oskar nämnde igår.
Taggat gäng, glada miner och flådiga kläder.
Kärt att få återse min vapendragare Qvarnström, alldeles för länge sedan sist.
Qvarnström kan sin geografi och plockar alltid ihop fina rundor.
 
Vi åkte söderut likt ett pärlband mot tenhult för att via finntorp nå forserum och sedan ta oss tillbaka.
Oskar gled fram i spets efter tio minuter när vi gick in emot tenhults centrum.
Efter elva minuter ropar qvarnström att samtliga släpper.
Oskar tittar lugnt och beskedligt på klockan och säger tyst Det må så vara.
Efter tolv minuter var det bara jag kvar bakom.
Jag höll blicken fastspänd vid den röda team sportia logotypen som satt tryckt över hans ryggtavla.
Efter fyrtio minuter brast snöret.
Jag började till och med använda benen i ett sista försök att hänga med.
Skamligt och högst omodernt
 
Så det blev precis som vanligt.
Oskar och jag i två timmar.
Inte fy skam.
Men vi kunde lika väl hållit oss hemma.
Men då hade vi inte fått uppleva den uppförsbacke vi genomled ifrån tenhultssjön upp på höglandet.
Underbar rullskidsväg.
Ett semestertips.
 
Nu är resan i vart fall igång.