Månad: maj 2015 (sida 2 av 7)

Legenden

2015-05-26 / / 4 kommentarer
Året är 2045 och våren är här. Landsjön Runt avgörs för 64:e gången och lockar nu 8000 löpare som vill springa längst vinodlingarna. Löparboomen är här efter några torftiga år under motionsspeedwayens era på 2030-talet som också var de fossila bränslenas sista dödsryckningar. Men åter igen lyser solen starkt över Vistavallen sista helgen i April när en gråhårig mustachprydd löpare värmer upp på B-planen. En annan sitter på testcykeln för att spara de linimentinsmörjda vaderna till ytterligare en kamp mot gubbvaden. Borta i omklädningsrummet tejpas en veteranlags-fotbollsskada för att kunna slugga från Lyckås och in. Bosgårds skald håller låda som speaker nu efter 20-talets kändisskap efter debutboken om asfaltskartellerna i Sverige. När starten går fylls luftrummet av PT-drönare vars högtalare pumpar ut kilometertidsanvisningar och pepp blandat med löparnas favoritspellista.
När starten gått drar ynglingarna iväg, mustachen ligger taktiskt 10 sek bak tätt följd av gubbvaden som får ge upp vid fågelstationen. Vid Lilla Lyckås hörs de historiska orden ”Du tar Legenden!” från en chippad permobil, stripead i ÖIS färger framförd av coach Nilsson då en yngling och arvtagare till det Linderholmska snabbfotade släktet pressar sig förbi mustachen för att för första gången på 31 år pressa honom utanför topp 10. Göteborgsvarvet finns inte mer efter 2030-talets översvämningar och stadsomvandling vid kusterna. Men enligt hörsägen så löpte mustachen inte mindre än 15 varv på under 1.20 och sniffade på gammellegendens 1.10 men fick ge sig på 1.11. I eftermiddagssolen efter ännu ett Landsjön Runt sitter fyra förslitningsskadade Holavedare och dricker kaffe i Bosgård, diskuterandes vad som ska behandlas nästkommande dagar på den evigt unga bloggen Holaveden.
 
Åter till nutiden. På fredag är det Eksjö Stadslopp. Kassören för Eksjö Stadslopp heter Sören, han undertecknar mail med ”KasSören”. Det kommer helt enkelt bli episkt!

En kärleksförklaring

2015-05-25 / / 4 kommentarer

Så var det över, Göteborgsvarvsdagen. Dagen jag faktiskt sett fram emot under en längre tid. Tränat hela året med en målbild där jag skulle springa under målportalen innan klockan hunnit slå över till 80 minuter. Detta blir ingen race-report eller nåt i den stilen om ni tror det. Detta blir en kärleksförklaring och en förklaring till 77minuter. Vill ni ha reflektioner från loppet så skriv en enkel kommentar så ska det väl gå att ordna. 

Det började i vintras. 5, 10 ibland 15 centimeters snö och snöslask. Minusgrader. Kallt och tråkigt, det var då jag satte igång och jogga. Jag kallar det för jogging för det gick inte fort. Bara samla kilometer och träningstimmar, fokus på att inte skada sig. Vänja senor och ligament i knä och fotleder. 71 kilometer skrapade jag ihop under januari (jämfört med 2014 – 0km)
Jag ökade tempot och distansen något till februari och sprang ihop 102,5 km. (Jämfört med 2014 – 12,6km)
I mars kände jag mig redo att dra igång ordentligt. Vårvärmen värmde och fot och knälederna kändes insprunga. Ska det bli sub 80 i Göteborg är det dags att börja springa tänkte jag. Skrapade ihop 150km under mars månad. (Jämfört med 2014 – 35km) 
I april blev jag tyvärr sjuk i 2-3 veckor och missade mycket träning så här finns helt klart förbättringspotential inför 2016. Det blev inte många kilometrar den månaden tyvärr. Men Landsjön runt gick ju hyfsat bra ändå tycker jag. Framme i maj och Varvet närmade sig. Samlade ihop 170km innan det var dags och det gav ju ett gott utslag som ni kanske redan vet. 
Ibland är det inte alltid skitroligt att träna. Ibland gör det lite ont i höften, i benen, i fötterna, i lungorna, i psyket.. Ja ni fattar grejen. Men i samma sekund som jag sprang under målportalen i Göteborg på 77 minuter så kände jag att allt slit är utan tvekan värt mödan. På en sekund fick jag betalt för alla träningstimmar jag lagt ner hittills i år. Typ som en skatteåterbäring. Eller som när man planterar och det faktiskt bär frukt, man får någonting tillbaka. Jag har inte testat många droger men att persa på tävling, och att lyckas med ett uppsatt mål är utan tvekan den bästa kicken som finns. Det är jag övertygad om. Jag var hög på livet så att säga. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen – Jag älskar att tävla. Speciellt när man är i form. Snabb, stark, lätt. 
Hur springer man då en halvmara på 77minuter?
För er som är intresserade kommer här kilometertiderna. Ni andra kan hoppa över detta. 
3:40 – 3:33 – 3:34 – 3:33 – 3:44 – 3:46 – 3:23 – 3:40 – 3:42 – 3:37 – 3:47 – 3:25 – 3:46 – 3:43 – 3:34 – 3:48 – 3:47 – 3:44 – 3:47 – 3:48 – 3:40 – 0:20
Mina ”femmor”. Helt okej jämna får man väl säga, men även här finns förbättringspotential såklart. 
18:11 – 18:01 – 18:35 – 18:54 

En norrlänning, en trummis, en slugger och den snabbaste av bröderna Johansson. Härligt gäng!



Bild tagen efter ca 2,2km. Sluggern ser orimligt glad ut. Jag tror inte han hade samma smajl efter 15-16km. Tunga sista kilometrar om man tolkade hans ansiktsuttryck efter målgång. 

På väg in på vallen. Tro det eller ej, men härifrån och in till mål (ca 300m) tog jag 5 placeringar. Spurtsuget fanns även efter 21km. 



Nu sitter jag här och skriver min kärleksförklaring 30timmar efter målgång. Tyvärr har kicken från mitt PB redan lagt sig. Jag är redan hungrig på mer. Tankarna vandrar såklart iväg. Direkt efter målgång kände jag ett sug efter mer. Sub 77 borde ju inte vara några problem. Hur svårt är 75? Inte omöjligt antar jag. 74? 73? Sub äpplelegenden? Är halvmara min distans?  Jag är just nu väldigt motiverad på att testa på allvar. Hur svårt ska det vara, det handlar ju bara om att ge sig ut en timme eller två om dan och få det gjort. 

Övriga reflektioner. 
Robert Davidsson. Jag måste hylla den mannen. Vilken kämpe, skadad och halt hela året men ändå 1:24. Det är starkt, vilket pannben. Och vilken kropp. Tyngst i elitledet, det är inget man skämtar bort. Tror inte det var många som vägde över 80 panner där. 
Marcus Johansson sprang fort. Sjukt fort. Men Tony pölder hade fortfarande skakat på huvudet och sagt att skidåkare borde springa snabbare. 
Jonas Linderholm borde köpa en ny klocka. Åtminstone fixa armbandet på sin nuvarande. Starkt löpt Jonas, men passa dig för örnen nästa år.. 
Over & out
/örnen




En text om naturligt elände.

2015-05-24 / / Inga kommentarer
 
Man ser mörka orosmoln borta vid horisonten.
Alltid är det oväder någonstans, solen lyser inte som bekant överallt hela tiden.
Jag kom att tänka på de två ryska kärnvapenbestyckade bombplan svenska Jas plan gick upp för att mota bort vid Ölands södra spets nu i veckan.
Sedan hörde jag att Rysarna hade lett den internationella sångtävlingen igår kväll tills det var dags för grannländerna att rösta. 
Gör man sig väldig, gör man sig impopulär.
Det ryska aggressiviteten bör häcklas på samma fördömliga sätt som Strindberg häcklade de aggressiva Europieska armérna vid 1800talets slut. 
Ett europa som efter Strindbergs död gick igenom två världskrig.
 
1885 utgavs Strindbergs novell Samvetskval, i vilket han slår fast hur föredömligt Schweiz valt neutralitet.
Svensk neutralitet bör vara kvar.
Min åsikt är att Sverige inte bör ansöka om medlemskap i NATO.
NATO vars högt uppsatta generaler enligt experten och författaren John Schindler räknar med att vi troligtvis har krig mellan Ryssar och de allierade till sommaren.
Enligt hans twitter konto skulle vi låta den informationen sjunka in.
Så skriver man drama.
 
Försvarspolitik är svåra frågor som med rätt vänner och en flaska rosé kan vridas fram och tillbaks tills skymning.
Enligt Per Gudmundsson bör svensk försvarsbudget(ca 40 miljarder) ökas med 11 miljarder för att en ansökan till NATO skulle vara seriös.
Som NATO land ska försvarsbudgeten senast 2022 vara 2% av BNP.
Vilket gör att den svenska budgetten ökar med ytterligare 40 miljarder emot idag.
 
Den ryska aggressionen i Ukraina har satt Sverige i ett nytt läge.
Socialisterna i makten är beredda att öka upp försvarsbudgeten med 500 miljoner om året.
Ett försvar som solkats av Alliansens åtta år vid makten.
De pengar som måste till för ett NATO medlemskap finns det ingen som vill lägga i konungariket idag.
Ett rike som satsar på ett gemensamt fattat beslut om befolkningsökning i form av invandring och som har en upprustning av skolan framför sig samtidigt som man slåss med det faktum att ekonomin står still med utebliven tillväxt.
 
Det absolut viktigaste som både ett land och ens egen personlighet har framför sig är att hantera konflikter.
De kommer alltid att uppstå.
Det ligger i våran natur.
Vi är helt enkelt inte bättre.
Jag är inte bättre.
Det är en skam vi får leva med.
 
Jag sprang häromdagen på gångvägen utmed Grännavägen i riktning emot tunneln vid hembygdsmuset.
En gångväg ca 2,5m bred med stödkanter ca tre och det är gått om väl plats för tre löpare i bredd om man vill.
När jag mötte en annan medelålders man på väg uppför när jag själv var på väg nerför och ingen av oss flyttade på sig vilket resulterade i att han hamnade i diket.
Det är skam och absolut onödigt.
Men verkligheten är inte bättre än dess skam och idioti.
Ett land, en stam, en union, en familj alla behöver den ett försvar och en lögn om sin egen förträfflighet.
 
 
Det viktigaste nu att kulturen inte fegar likt trettiotalet utan belyser den idioti vi ser omkring oss.
Krig är meningslöst men våld är underhållning.
 
 
(Holaveden som blogg är ett obunden och oberoende projekt och denna texts åsikter svarar enbart textförfattaren själv för.)
 
 
 
 
 

Bilder kan förklara.

2015-05-23 / / 3 kommentarer
 
Tycker vi ska suga lite på Gbg hysterien.
Ni som törstar efter ett naturromantiskt inlägg ifrån min sida får vänta tills Söndags kväll då jag publicerar ett längre inlägg med dyster och anningen mörk framtoning. 
Men ljus skiner igenom.
 
Arvid tackar alla som har del i hans framgång.
Främst ljumskarna.
 
Att flexa vid framgång är ett signum. Blottar den goda självkänslan.
 
Fuck you attityd krävs för att bli en sjuttiosjua. Hårt arbete kräver hård attityd.
 
 
Topp 100 i världens största lopp i världens största idrott. Alla har provat att springa. Framgång firas så hårt man bara kan.
 
Lämnar inlägget för övriga bloggers att fylla i bilder eller kommentarer.
 
 

Gbg live

2015-05-23 / / 14 kommentarer
Idag blir det en heldag med Holaveden. Behind the scenes från Göteborgsvarvet. Vi uppdaterar i realtid. 13.00 går starten men vägen dit är lång. Häng med. Let’s go fucking mental!
18.25. Korvstopp på Statoil i Rävlanda. Laddade för 1.20 men kraschade runt 13 km när en clown sprang om mig. Men det var värt satsningen. Man ska aldrig åka från Göteborg och känna att man har fegat. Tack alla som följt detta spektakel.
15:31. I mål. Nyduschad. Nöjd. Trött. Hungrig. Nytt pers. Solen skiner i Gbg. Livet är bra vackert. 

/örnen

 

14.25 Succe´ för Holavedens Arvid Öhrn. Mer info kommer av de berörda.
Mål.
Arvid Öhrn 1.17.30 85a.
Robert Davidsson 1.24.10
Odd-Björn Hjelmeset 1.11.45
Marcus Johansson 1.12.25 25a. (Stort grattis till grymt lopp.)
Erik Wickström 1.14.40 44a
Jonas Linderholm 1.15.32 54a.
Markus Jönsson 1.15.43 57a.
 
14.00 Det går fortsatt fort för gossebarnet vid 15k.
Arvid Öhrn 54.46 92a
Robert Davidsson 58.29 283a. (Börjat gå lite segt nu och sluttid tippad till 1.22)

Marcus Johansson 51.07 26a.
Erik Wickström 52.39 49a.
Markus Jönsson 53.29 57a.

13.45 Vid 10km ser det fortsatt bra ut.
Arvid Öhrn 36.33 104a. (Måltid runt 1.17 just nu)
Robert Davidsson 38.13 238a. (Fortsatt bra och ligger just nu på en sluttid runt 1.20)

Marcus Johansson 33.52 28a.
Erik Wickström 34.49 50a.
Markus Jönsson 35.29 63a.
 
 
13.25 Lurad av Jacob Hård 14.46 gick första 5k.
Holavedsresultat efter 5k.
Arvid Öhrn 18.11 87a. (öppnat snabbt med detta tempo ca 1.16)
Robert Davidsson 19.03 208a. (stabilt tempo runt 1.20)
Marcus Johansson 17.05 29a.
Erik wickström 17.25 45a.
Markus Jönsson 17.50 61a.
 
13.15 Flocken av snabbspringare öppnade första 5k på 14.04. HERREGUD!!
 
11.54. Nu slänger jag mobilen. Följ resten på SVT. Vi hörs senare!

 
11:39. Anlänt till Slottskogen. Det luktar givetvis bajamaja över hela området, men det hör ju till. Tyvärr blåser det friskt och på Göta älvsbron kommer man idag få kämpa för att hålla tempot. 
/örnen 
 

10.57. Smygfotar Anders Gärderud.
10.36. Vi ÖISare kör Karhu.
10.14. Sluggerbilen har anlänt. Nu pastasallad utanför Sahlgrenska medans Robin (till vänster) berättar om en pizza som smakar diskmedel. Eric i mitten får agera teamchef idag. Sofia startar 14.15 och verkar otroligt fokuserad. Själv kände jag på steget här på parkeringen. Det blir sluggerstil 2.0 idag. Glöm allt vad hållning heter. Det är krig idag. Det blåser friska vindar här i Gbg. Snart upp till Slottsskogen. 

9.50 Frukostdags för örnen. Sover i Gbg för att kunna lyxa till det med sovmorgon. Igår bjöd Maggio på en hejdundrandes konsert på Liseberg. Allt förutom vädret var bra. Nu blir det gröt och jordnötssmörsmackor samtidigt som jag lyssnar på Anna book som gnäller över att hon åkte ur Let’s dance. Ja, tydligen går Let’s dance ännu en säsong, denna gången med gamla deltagare. Snacka om att mjölka ur ett koncept. Anna book har världens bästa PR-konsult. Ingen svensk är så känd för så lite. Vad har hon gjort förutom att gå upp och ner i vikt under 20 års tid? 
 
 
 
 
8.08. En löparlegend är mitt sällskap idag. Nu åker vi!
7.51. Det blir en kanondag detta.
 
7.23. Känslan av att det är idag det gäller börjar smyga sig på. Frukosten gör att jag börjar se saker mycket klarare. Inser också att idag är en dag då jag kommer bli mycket trött.

06.56. Vaknar ej utvilad. Har nog aldrig hänt. Fick höra att jag inte var trött om morgonen när jag var liten. Men att jag var död. Stämmer fortfarande. Kläderna är utlagda i alla fall.
Äldre inlägg Nyare inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2024 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑