En morgon var det ett lockläte som fick mig att stanna av.
Där var den, äntligen detta speciella go-gå, go-gå, go-gå.
Vistakulles norra ände blev platsen där jag fick höra Göken för första gången iår.
På trappen med kaffet i hand vid halv sju hugget en helt vanlig arbetsdag.
Fågeldjungeln i full aktivitet redan, födosök, seglande, flaxande och allt som oftast till våran belåtenhet sjungandes.
 
Om man nu tycker att människan är speciell med sina plastföräldrar, oäktingar och adoptioner samt allmän oordning så är allt som oftast naturen sju resor värre.
Det är inte utan att man skäms över Göken.
Göken är en parasit som smyger sig in i familjers tysta vrå och avlämnar avtryck i form av ägg.
Gök honan födder inte själv upp sina ungar utan parasiterar på andra främst mindre fåglar så som olika arter av sångare.
Honan kollar av att äggen är nylagda så ruvandet passar med hennes ägg.
Gör det inte det kan hon förstöra boet och låta värdfamiljen börja om på nytt med en ny kull.
 
När väl gökungen födds så växer han snabbt om sina värdföräldrar och kan knuffa ut sina ”syskon” ur boet.
Tack för allt liksom.
Här sliter man häcken av sig för att skaffa föda dagarna till ända och undviker sånär bondkattens klor och så blir det skit av alltihop till slut.
Vad gör man?, man traglar vidare.
Finns inget annat.
 
Ska springa långt ihelgen igen.
17km nu på söndag.
Öppna i hyfsat tempo för att sedan blåsa ur rejält uppför lyckåsbacken.
 
Idag är det Strongman tävling i Järsnäs.
För femte året i rad.
Jag är speaker och Sebastian Davidsson(känd för att varit Sveriges starkaste bonndräng innan tv tramset bonde söker fru) ska vara domare och huvudarrangör är Olseryds stolthet, den förre detta Svenska mästaren i enmans dragkamp Anders Elf.
I enmans dragkamp drar man oerhörda vikter upp för ett hissschakt och när du byter grepp så har du all vikt i ena handen. 
Ren råstyrka.
Kom upp och kolla idag, rolig sport att titta på.
Googla Järsnäsdagen 2015 för vidare info.
 
Bara för att belysa hur viktig sången är både i vardag och till fest så bjuder jag här på en riktig godbit.
Neil young och Stephen Skills.
Long may you run.
Varsågoda.