Förra helgen var jag ute och rekade i Varvets hemstad. När Poseidon rundas nästa lördag kommer jag och många andra försöka växla upp alternativt växla ner och köra rakt in i väggen. Allt beror på resan dit. Förhoppningsvis ligger man på gränsen och balanserar och har ännu inte passerat densamma.
Förra året bad jag på mina bara knän att någon vänlig själ skulle kunna göra ett undantag och seeda upp mig. Men nej. Hade glömt att skicka in resultat och fick således ställa mig i kön. Närmare bestämt led 25. Toksist. Att göra tiden 1.25 ändå var något jag inte räknat med och fråga mig inte hur det gick till. Trängseln var mindre än vad jag trott. I alla fall fram till Avenyn. Där urartade allt och jag gick bärsärkagång för att spöa Ulf Blomqvists(ÖIS Fotbolls överhuvud) tid: 1.27. Jag lyckades som sagt och fick mersmak. Tänk att få springa utan att behöva köra över folk som lyssnar på ljudböcker och musik och inte hör när man ropar: HÖGER!
För att vara på den säkra sidan löste jag ett sub 35-lopp i Eksjö och skickade in fort som attan. Och numera ska man kalla sig Elit. Elitism som jag i hela mitt liv försökt beivra. Det är en identitetskris helt klart.
Jag vet inte vad jag mest är orolig för. Det låga startnumret eller för få träningstimmar. Jag vet bara att det hänger ihop helt klart. Bara att gå ut och ”njuta” antar jag. Inga konstigheter alltså.
2015-05-18 at 8:44 f m
DET är tufft i alla fall Robban! Det måste man erkänna 😀
2015-05-18 at 11:11 f m
Ja det är bara att njuta innan startskottet går iaf för sen blir det knappast nåt njutande 🙂