Klockan har slagit ett frivarv. Det känns inte längre som man vaknar på förmiddagen och slutar jobbet mitt i natten. När solen fortfarande syns i horisonten trots 8 timmars förvärvsarbete så föds hoppet om nya personbästa under sommarvarma kvällar på Råslätt eller på ett stadslopp i någon småstad där invånarna går man ur huse för att skapa stämning som reducerar mjölksyra nivåerna med 2 mmol/liter.
Vistakullevägen har legat mörk och kall sen i höstas endast trafikerad av en och annan Bosgårdsinvånare och vasaloppskämpe som vill staka sig genom en snöfattig vinter. Nu när ljuset återkommit lever vägen upp igen. Var eftermiddag en solig dag så syns landsvägscyklist efter landsvägscyklist pedalande i kvällssolen. Likt trådrullartåget under mellankrigstiden går nu tågen av kilometerslukande kolfibervelocipeder täta.
En och annan löpare syns också till då den knappa milen långa Giseborundan från Kaxholmen avverkas eller en Holavedare som drar några tusingar mellan Sjöhaga-skylten och rödljusen. Varannan lätt uppför, varannan lätt utför, alltid med bedårande utsikt.
Nu är Vistakullevägens tid här, så när kvällssolen sänker sig över Västergötland vet du vart du ska vända din träningsrunda om asfalt är vad du söker.
2015-04-05 at 9:55 f m
Amen!