Jag tilllåter mig inte ryckas med av vårens nyckfullhet.

Jag är besinnad.

Jag håller mig för mig själv och tillvarons väsentligheter.

En morgon när kaffet börjat verka hörde jag hackspetten.

Otrolig upplevelse.

En hjärna upphägnd i en fjäderliknande konstruktion.

Letar föda likt ingen annan.

Gröngölingen äter myror och gör stora hål i stackarna.

Det har jag sett på vistakulle.

 

 

Veckan efter vasan var lätt träningsmässigt.

Sprang 125m på tisdagen.

En brännande smärta i knäna fick mig att stanna för att sedan gå hem igen.

Spårar problemet till att jag gått runt på ett tak i alla möjliga vinklar senaste två veckorna.

I lördags innan sjöslaget körde jag enbart den uppvärmningen som jag brukar på Mattssons gym.

500m rodd följt av 3 övningar med egen kroppsvikt 3 gånger i ett svep.

Sprang första sammanhängande halvtimmen sen ÖIS loppet i söndags. Gym efter.

Denna veckan ett kort gympass, femman på berget och uppskattningsvis fyra dagar pistskidåkning.

Två halva och två hela.

 

 

Såg två grågäss härom morgonen.

Ett par. Ståtliga.

Men ett väldigt kacklande.

Honan häckar själv men hanen vaktar en bit bort.

Uppfostrar båda. Inte gemensamt.

Igenkänningsfaktor.

 

 

Solen var så stor den morgonen.

Temperaturen iskall.

Totalvikten nerskriven till 12t nu på småvägarna.

Fick takpannorna levererade ändå.

Lertegel ifrån höjslev i konungariket Danmark.

Tjockare och jämnare kvalitet än stockholmska vittinge.

Dyrare också 11-12kr panna ex moms.

Top notch.

 

Ett energihål har borrats på 200m.

På gränsen om det mäktar med en kungsgård på 320kvm.

Teoretiskt ja praktiskt vet ej.

Ett extra tomrör grävs ner för framtid.

Det var enbart 2m till bergets början.

I utkanten av bottnaryd kan det vara 90.

Ingen borrar brunnar där.

Alltid fullbokat om någon frågar.

 

 

Ta vara på söndagen nu. Det är veckans bästa.

 

 

 

VM i längdskidor kommer att gå i Qatar år 2027. Det klubbades ju redan förra året. Men det hela har inte gått problemfritt förbi och elaka tungor har viskat om att FIS delegater och representanter kan ha blivit mutade att rösta på Qatar som värdland. Därför tillsattes en så kallad ”oberoende utredning” för att få slut på sådana anklagelser. Halva rapporten är dock hemligstämplad och därmed är den lilla saken ur världen.

 

Det byggs just nu en gigantisk skidtunnel i ökenlandskapet. Inofficiella siffror vittnar om att 3000 byggnadsarbetare dött under bygget de senaste åren till följd av arbetsplatsolyckor. En av byggnadsarbetarna som fortfarande lever heter Pol. Han är 37 år och kommer från Nepal. Han jobbar för 1000 riyal i månaden. Lite över 2000 svenska kronor. Han skickar stora delar av dem hem till sin fru och barn. Nätterna tillbringas tillsammans med 14 andra byggnadsarbetare i en barack cirka 3 mil söder om Doha – Qatars huvudstad – där femmilen avgörs i juni 2027. ”I och med att vi har möjligheten att exponera längdskidåkningen och visa den för omvärlden på ett helt nytt sätt så har vi gjort om detta mästerskap till ett sommar-VM. Vi satsar på ett helhetskoncept med sol och bad och konditionsidrott i världsklass” sa FIS-generalen Keff Platther till CNN under förra veckan när tv-bolaget var där och gjorde reportage om den världsunika satsningen. 

 

Pol jobbar just nu med själva tunneln. En stålkonstruktion under vilken hans kusin blev slarvsylta förra veckan. Blodfläcken är fortfarande inte helt borta och Pol påminns ständigt om hur nära döden han lever. Människorättsorganisationer har gång på gång påtalat hur arbetsvillkoren inte kan kallas något annat än slavliknande. Samtidigt går den norske världsmästaren Hovard Alfving i bräschen för mästerskapet och ställer sig frågande till varför skid-VM måste avgränsas geografiskt till Nordeuropa och Nordamerika. ”VM kan gå där det finns snö och i Qatar så kommer det finnas snö under sommaren 2027″ sa Alfving i en intervju med den norska dagstidningen VT tidigare i år och har fått medhåll av sprintsilvermedaljören från OS i Tyskland 2022 – Petter Alm från Orsa: ”Hovards arbete är viktigt för att få igång skidsporten söderöver. Jag står bakom honom.” Och när Petter fick frågan i skidmagasinet Ovallat tidigare i år om landets slavliknande system inte bör vara skäl nog för det svenska landslaget att bojkotta mästerskapet var Petters svar: ”Det finns alltid bakåtsträvare som inte vill utveckla skidsporten. Jag väljer att se det från den positiva sidan.”

Skid-VM i Qatar är omdebatterat och man räknar med att över 4000 gästarbetare kommer få sätta livet till innan skidtunneln är klar. Men FIS verkar inte ha några som helst planer på att flytta mästerskapet. Istället släppte man igår schemat för skidfesten där även temperaturerna och förhållandena för de olika tävlingarna fanns med. Redan idag kan vi alltså med säkerhet säga att när Stina Nilsson gör sin sista individuella VM-start på 10 km klassiskt så kommer hon göra det i – 3,7 grader och solsken (sollampor som i runda slängar kostar runt 680 miljoner kronor totalt). 

 

Qatar själva har lyckats få ihop ett fint lag. Shejk Amar Kal Talif ligger bakom ”värvningsprocessen” och Hovard Alfving som genom att skaffa dubbla pass får chans att åka sitt femte VM gör det för hemmanationen. Även den tyska stafettbronsmedaljören Steffi Laimann har lockats över att skaffa dubbla medborgarskap och på så vis åka för Qatar. 

 

Pol och de andra gästarbetarna vet egentligen inte vad det är för nåt dom bygger. Dom bara bygger. Deras pass är konfiskerade av arbetsgivaren och enligt Kafala-systemet är de förbjudna att resa ut och in i landet utan arbetsgivarens tillstånd. De jobbar i snitt 16 timmar om dygnet och får 2000 kronor i månaden plus ett matbidrag på runt 500 kronor. I månaden. Varje dag kan vara den sista. Pols kusin som bara är en blodpöl har förresten två barn – 6 och 4 år gamla – i sitt hemland Nepal.

 

Det här är så mycket slaveri det kan bli år 2026. Nästa år invigs skid-VM i 45-gradig hetta här med utsikt över den persiska viken. Och förmodligen så har både du och jag glömt bort Pol. Blodfläcken som är hans kusin har då sköljts bort. Vi hör tv-kommentatorerna snacka upp det idrottsliga. Det människorättsvidriga är glömt. Nu bryr vi oss bara om hur det går för våra tjejer och killar i skidspåret. Guld, silver och brons är det enda som räknas. 

 

Eller? Är det värt det? Vad tycker du?

 

 

 

Solen pressar tvåsiffriga temperaturer kring lunch. Vad kan väl då vara bättre än att snöra på sig löpskorna och leta upp en slingrande bergsstig upp mot berget där vinterns antal avverkade skidvarv är av astronomiska tal. Gamla goda 70/20 intervaller med vilan bakåt för att få njuta till fullo av motlutet. Underlaget är perfekt. Inte lerigt, inte torrt, utan dendär perfekta konsistensen när sulan omsluts lite av underlaget. Blåsipporna, krokus och några snödroppar tittar på. Löpsteget är lite vårsegt men kärleken till att springa desto större. Endorfinstinn sitter jag åter på kontoret och eftersvettas så att kortslutningsrisken i tangentbordet är överhängande. I skrivbordslådan hittar jag en bortglömd påse Djungelvrål. Vilken dag!

 

PS: Glömde att berätta att jag också anmält mig till Vasan 2016. Känns lite konstigt efter 6 år med nödlösningar, men vad gör man inte för att få köra med ett primtal på bröstet! DS.

 

Kroppen krävde vedergällning.

Fick sitt av lugn och ro.

Sedan stadsljus i lördagskväll.

Thåström i teaterladan.

Följdes av sjösjuka i en bar med vänner ifrån förr och en skock drönare, byfånar och allehanda konstiga figurer.

Trevligt var det absolut.

Tid bör tas till vara när tid finnes. Utnyttjas.

Upplevas på nytt. 

Minnas tillbaks.

 

 

Nu är det vinterns avklingande och vårens antågande som levs.

Då bör man leva så också.

Varje årstid och kalendermånad har sin charm och mer eller mindre praktfulla dräkt.

Just nu upplevs stillestånd.

Snö i bergets skuggpartier, snödroppar i solgläntan.

 

 

Blivit korsförhörd av löparlegenden om konungafärden.

När han körde mig och konstnären in till folkets park i lördags.

Han sa att han hade nyckeln till norra grinden och tyckte vi skulle passa på och göra en storstilad entré.

Vi var mer skeptiska och hade ju redan betalt för biljetterna.

Han uttryckte tydligt att det inte var något ”tag” i oss.

Att det var internets och nedstämd musiks fel. 

Vi måste visa lite mer ”guts” i tillvaron. Speciellt på lördagskvällar.

Vi lovar att jobba på saken.

 

 

För att verkligen fira coda så åker jag och triss i dråpligheter till Norge över helgen.

Kastar kapsylen och avnjuter pistskidåkning.

Jag hoppas verkligen att jag slipper skriva om rehabilitering under våren.

Sist till liften får diska.