Solen pressar tvåsiffriga temperaturer kring lunch. Vad kan väl då vara bättre än att snöra på sig löpskorna och leta upp en slingrande bergsstig upp mot berget där vinterns antal avverkade skidvarv är av astronomiska tal. Gamla goda 70/20 intervaller med vilan bakåt för att få njuta till fullo av motlutet. Underlaget är perfekt. Inte lerigt, inte torrt, utan dendär perfekta konsistensen när sulan omsluts lite av underlaget. Blåsipporna, krokus och några snödroppar tittar på. Löpsteget är lite vårsegt men kärleken till att springa desto större. Endorfinstinn sitter jag åter på kontoret och eftersvettas så att kortslutningsrisken i tangentbordet är överhängande. I skrivbordslådan hittar jag en bortglömd påse Djungelvrål. Vilken dag!
PS: Glömde att berätta att jag också anmält mig till Vasan 2016. Känns lite konstigt efter 6 år med nödlösningar, men vad gör man inte för att få köra med ett primtal på bröstet! DS.
2015-03-20 at 11:19 f m
Djungelvrål och Kiwi med skalet på! Ni Kaxholmare är "nästan" lika vettiga som norrlänningar eller vad säger du Adam?
2015-03-22 at 5:21 e m
Och vilket är erat favoritdjur?