många glömde le

Min käre bloggkollega Johan Palmér har lärt mig mycket. Bland annat att alltid le när det går tungt. I söndags stod jag bredvid spåret och tittade på er som kämpade. Jag var inte avundsjuk ska tillägas. Det såg minst sagt tungt ut. Men man blir starkare av motgångar sägs det, så alla som tog sig till Mora är nu en starkare individ. Kanske inte redan idag då sviterna sitter kvar, men i framtiden. Stor eloge till alla. Men i det tunga föret var det en stor skara åkare som kastade in handduken och min analys var att det var många som glömde att le. Många som glömde se det roliga i det hela. När något skiter sig går det alltid skratta åt eländet och ta nya tag. Tro mig, jag talar av egen erfarenhet. Jag skrattade hela sista milen på Lidingöloppet då jag tappade 1200 placeringar. 

 

Men nu blickar vi framåt. Träningstävling i Mullsjö i helgen. Mitt mål är att ha rygg på vallagurun så länge som möjligt och allra helst ända in i mål. Vi får se lite hur stark han är, och hur stark jag är… Något som oroar mig är att han verkar ta löpningen på allvar 2015. Lämnar inget åt slumpen. De lättaste tävlingskorna ska inhandlas. GPS-klocka för att hålla koll på tiderna och ryktena säger att han till och med avstår sambons hembakat. Ja ni hör ju, detta är en man som inte vill få spö på upploppet när Landsjön Runt väl går av stapeln. 

 

Jodå. Snart är det helg. Jag mår bättre än många i elitledet gjorde kl 08:00 i söndags.