Årets viktigaste månvarv

Skidfesten i Ulricehamn i söndags har redan beskrivits så väl av föregående talare att jag inte behöver göra detsamma. Men några saker kan jag bara snabbt konstatera.
 
1. Det var förmodligen mitt livs bästa skidlopp. En mix av bra skidor, bra fysisk form men framförallt grymt stöd längs spåret. Främst från Vistahåll vilket känns hedrande och stort. Att passera syskonen Öhrn och pappa Lund två gånger varje varv gav en jäkla energiboost!
2. Syster min blev 5:a i D 21! Grymt!
3. Fick äntligen slå Magnus Edgren på skidor.(I fotboll har jag plusstatistik på honom). Borde vara en av mina största meriter. 
4. ÖIS:aren Simon Rolfsson ser vass ut inför Vasaloppet. Han måste bara skippa sportdrycken i framtiden. 
5. Inser efter ett sånt här lopp att man har en del att leva upp till som medlem av Holaveden när övriga som ställde upp placerade sig på plats 3 och 11.
6. Trodde jag var hyfsat jämn med Markus Qvarnström från IKHP efter att vi var på gemensamt träningsläger för ett par veckor sedan. Han visade dock med all önskvärd tydlighet att så inte var fallet och jag blev trots en grym dag slagen med nästan 3 minuter. Behöver jag säga att han var ganska nöjd i målfållan?
 
Jag åkte med förhoppningen att ta mig tillbaka till led 3 på Högtidsdagen och hoppas – genom att ha varit 24 minuter efter Oskar & co i täten – att ha lyckats. Kanske har det räckt ännu längre. Förhoppningsvis kommer svaret på hur långt resultatet har räckt senare idag. Men oavsett seedning så väntar nu en månad där den goda formen måste konserveras och underhållas och en kropp måste hållas fri från sjukdomar i månaden som går under det förbannat förhatliga namnet ”Vabruari”. I denna månad för två år sedan gjorde jag min praktik på Radio Kalmar när mer än halva radiohuset hade sparkat av sig täcket. Själv spikade jag fast täcket i väggen, spritade händerna alldeles för mycket och åt frukt med riklig C-vitaminmängd. Det hjälpte då och det kommer hjälpa nu.
 
Saker och ting börjar falla på plats och vintern verkar vara här på riktigt. Några veckor till ska det borras stenhårt med huvudet ner i sanden för att sedan släppas upp lagom till Högtidsdagen. Och det känns hoppfullt minst sagt. Bara en sån sak som att jag ikväll ska styra min tjeckiska Ferrari till foten av bergskedjan i Kaxholmen för att där eskorteras av Arvid och Palle upp till de riktigt höga höjderna och i pannlampans sken inleda det sista månvarvet innan det är dags på riktigt. Årets viktigaste månvarv. Alla år.

6 kommentarer

  1. Västgötaloppet på söndag?

  2. Mest nöjd var jag nog med mina lagg i söndags, dom gick som spjut, tackade Fischer ödmjukt i varje utförslöpa:)

  3. Bra kört men det är på myrarna i Mars det gäller:)

Lämna ett svar till Niklas Solsjö Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑