Juli.
Juli var en hektisk månad för Holaveden. Det skulle semestras, turneras, springas lopp och tränas för Lidingölopp. Palle höll ställningen på Huskvarnaberget och gick all in på att nå medaljen på Lidingö. Arvid flög för första gången i sitt liv och jag fick nå säsongens mål med löpningen. Sub 34. Jag hann även med att bli 7:a i gubbklass på MTB-SM.
 
 
 
 
Augusti.

Nu skulle Holaveden gå mot stordåd på Lidingö. ”Ropen ska skalla, medaljen till alla!” hördes i Holavedsskogarna. Men snart började gruset att tränga in i maskineriet. Arvid var osäker på sin form, ännu mer osäker efter ett hårt pass med en formtopppad Palle på berget. Jag fick spikskohybris under en tidig höstkyla på Lidingöloppet on tour. Gubbvaden var ett faktum. Arvid lade upp ett något udda träningsschema inför Lidingö.
 
September.
Nu skulle det löpas. Lidingö var inte långt borta. Palle var ensam kämpe från Holaveden på Salomon Trail. Aldrig har jag sett honom så trött för att några dagar senare följa upp förra årets Holavedssucce på kretsmästerskapet i terräng med en pallplats på hemmabana. Arvid höll sig upptagen med tävlingsarrangemang var och varannan vecka med Äppelloppet som höjd punkt. Efter succearrangemanget så hörs ju smeknamnet ”Löpningens Bindefeld” titt som tätt när Arvid nämns. Holaveden fick i Äppelloppet dock släppa segern till ärkerivalerna från norr.
Lidingöloppet. Nu skulle det springas var tanken. Men Johan fick kasta in handduken efter en efterhängsen förkylning. Men Arvid och Jag lastade en båt och gav oss av mot den kungliga hufvudstaden för att hålla fanan högt. Som vanligt var inte Lidingöloppet så lätt som det låter. Jag tog mig imål strax över mitt mål på sub 2 efter en tuff sista mil där jag väntade mig Arvid komma och passera som på Landsjön Runt a.k.a ”Farsen runt sjön”. Men lite visste jag om vad som pågick bakom mig i spåret. Arvid väggade efter 20 km, å det grövsta. Alla har nog väggat på Lidingö…men få har tappat 1400 placeringar på 10 km. Men har man inte spänt bågen har man inte testat var gränsen går, så all heder åt Arvid! Jag gödde honom sedan med folköl och chips tills han var tillbaka på benen.
 
Oktober.

Oktober började med att Holaveden når nya rekord med över 350 unika besökare på en dag! Allt tack vare lite enkel matematik. Sedan övergår fokus mot ÖIS-loppet och Arvid gick in i någon slags löpkoma och syntes inte med löpskor på under lång tid. Jag och Palle åkte till Gislaved för att träna. Och som vi tränade. Hårt och full hand i dagarna två. Det var vi inte vana vid så jag blev sjuk och Johans rygg sa ifrån. Mer och mer började #skierg fylla twitterflödet.
 
November.
Längtan efter snön växer sig starkare och starkare och Holavedens innehåll speglas av säsongernas svängningar. Löptävlingarna är slut, Arvid ser Elghen träna skidor vart han än går, Johan får tända i kaminen för att hålla värmen. Men snön uteblir. Holaveden får dock lite TV-tid på Vinterstudion.
 
 
December.
Fortfarande ingen snö. Tävlingarna uteblir. Men Holaveden gör slag i saken och arrangerna Holavedsmästerskap i Skierg i Tegelnästet. Tävlingen kunde köras på plats eller på distans och snösugna fläktsnurrare runt om i landet deltog. Åskådare bjöds på glögg och pepparkakor och tegelnästets källare var en härlig blandning av småbarn, punk, glögg, svett och skierg.Arvid flyttade till grannbyn för att enbart få uppförsbacke så fort han springer hemifrån och vi andra i holaveden har givit vårt godkännande på hans lya genom att återuppleva en OS-krönika och tre hamburgare inom dess väggar.