Pannbenet. Kanske det viktigaste av kroppens alla ben, till och med viktigare en tredje benet… 

Vissa påstår att pannbenet inte går att träna upp utan att det är något man föds med. Skitsnack säger jag. Pannbenet tränar du upp smidigast genom att ta rygg på Oskar i strutsabacken. 
Nu kommer här ett konstaterande; individuella idrottare har bäst pannben. Det är logiskt. Under tävlingssammanhang har du ingen hjälp från din lagkamrater, eftersom du inte har några. Du får sköta snacket med hjärnspökena alldeles själv, och det är oftast inga trevliga samtal. Bonkar man in i en vägg på Lidingö finns det ingen annan än du som kan få dig i mål.
Som föredetta fotbollsspelare i ett division 6 lag har jag tyvärr inte byggt särskilt tjockt pannben. Som ung fotbollsspelare får du lära dig en sak; är du trött – byt. Den ekvationen går inte ihop under ett lidingölopp eller på 5000m banlöpning. Eller förlåt, det går visst ihop men då skulle man få bryta varenda lopp, och hur kul är det egentligen. Tack vare ett litet manskap i fotbollslaget hade vi inte tillgång att byta så fort man blev trött. Man lärde sig bita ihop i 90 min och det är väl tack vare det mitt pannben ändå är hyfsat trots att jag i grunden är lagidrottare. Jag kommer aldrig vara i närheten av Oskar eller Palle, de har hållit på med individuell konditionsidrott längre än vad jag kunnat cykla. Men genom att inte bryta lidingöloppet trots att det gick åt skogen och jag var spyfärdig sista 10 km växte mitt pannben med några millimeter. 
Vi byter ämne. Vad dricker man i höst/vinter? Holaveden vet——>

Vi jobbar i nuläget på att lansera en Gisebrew, närproducerad konditionsöl. Mer om det en annan gång.