Månad: juli 2014 (sida 6 av 7)

Jag tänkte men blev golvad.

Jag tänkte skriva något intressant.

Ganska annorlunda och faktiskt rätt roligt.

Men jag tänkte också passa på och springa lite backigt och långt efter en dag på stranden.

Efter att O Lund tofflat bort vårat stakpass och det börjat regna lätt(jag åker inte en rullskidsmeter i regn frivilligt) och Lillmuggen hade pressat klart halva skörden bestämda jag mig för att springa 26k.

Sprang över Edet uppför 10minuters backen och bort mot ikhp. Sedan 10an följt av 5an och sedan hem igen genom berget.

Öppnade frisk och motiverat.

Vid 16k kom käftsmällen.

Åskvärme kan den och jag skulle investerat varenda sparad krona i kallt vatten.

Duglighet var inget man kände av när man gick och joggade sista milen hem.

Men vackert var det där i min sköra trötthetsdimma.

Kor i hagen och en grävling på kvällspromenad.

Han verkade inte tyckte synd om mig det minsta.

Visade ingen förståelse för en man med blå löparskor och en dröm.

Väl hemma och efter tvagning gick jag i den berömda ”väggfällan” och köpte mig en pizza så nu ligger jag här på biblioteksgolvet med den ångesten, mattheten och dom tröttabenen i slutet av den vågrätt posionerade kroppen. Satsar på att kunna forcera trappan innan midnatt. Ur högtalaren spelas Ulf Lundells skiva Den vassa eggen ifrån året jag föddes 1985. Den 6 Juli 2014 cyklade min son sin första km helt själv. Blir ett Strava konto i födelsedagspresent nästa vecka. Men säg inget.

Sm på rullskidor i Borås blev propaganda Tv. Men det skriver väl alla bloggar om idag så jag vill passa på att ge lite bekräftelse till två lokalkändisar som gjorde fina intryck i tv rutan.

IKHPs och landslagets Johan Ericsson. 

Hallbys Johan Håmås vann Inlines Sm på 10k. Holaveden hälsar stort grattis.

Rätt kul grej här också på tal om dagens tema.

Måste ta kvällens soundtrack såhär ifrån golvet.

Uffe misslyckas med att spela in skivan Den vassa eggen i Köpenhamn på våren 85. Han var helt enkelt i för dåligt skick som människa. Men på andra försöket skrevs svensk musikhistoria.

 

 

Stilfull avslutning

Seger i Grevskapsloppet. Nytt PB (33.58), sub 34 och en solig dag! PB rus i sitt bästa slag. PBt firades med räkmacka, go’fika och vin.

Jag lämnade tävlingsplatsen på permobil…det kändes så rätt.

Huvudsaken

Individens frihet bla bla bla du får göra som du vill. Två saker stör mig med människor som motionerar. Oftast gillar jag människor som motionerar men dessa två saker stör jag mig på.

  1. Folk som envisas med att cykla på 70 och 90-vägar när det går en cykelbana bredvid. Jag bor vid vägen ut mot Kaxholmen och ser dagligen cyklister som envist ska hålla sig på vägen istället för den utmärkta cykelbanan precis i jämnte. Jag förstår om man väljer att cykla på vägarna i stan där cykelhastigheten passar sig bättre bland bilarna än bland barnvagnarna. Men så är ej fallet på vägen ut till Kaxholmen. Visst, jag anser också att cyklister förtjänar all respekt i trafiken men vi får inte mer respekt av bilister när kön bildas efter någon cyklist på jakt efter en svensk klassiker tröskar på på vägen i knappa 20 km/h uppför Gisebobacken medans cykelbanan ligger öde och tom 2 meter bort. Så har du inte ett 50-tal KOM på Strava eller ett proffskontrakt kan du gott hålla dig på cykelbanan.
  2. Rullskidåkare utan hjälm. Jag är ganska bra på att åka rullskidor. Jag hade aldrig åkt ett pass utan hjälm på huvudet. Ändå ser jag ofta rullskidåkare utan, med betydligt sämre teknik. Varför vet jag inte. Du står ju på ett gångjärn som fälls ihop av ett lite större gruskorn. Kanske är det känslan av fartvinden i sommarens lockar som låter hjälmen ligga kvar hemma? Vad vet jag…nu ska jag springa Grevskapsloppet.

Fredagsfys: Kill your darlings.

 
This is the leg killer, leg killer.
 
Glad och med viss lyhördhet knopade jag ihop ett lidingöpass.
Ett gnagande problem med Lidingö är att man blir trött av att springa långt.
Benen blir trötta sista milen.
Vidrigt trötta dessutom.
Ett bra försvar emot trötta ben är att ha muskulärt starka ben.
Målet med detta passet är trötta ben. Och att springa fort.
Springa fort med trötta ben.
 
Under veckorna kör jag pass på max 60min, då det passar livet bäst.
Ofta kan passen hamna på 45min.
Detta passet är på 60min.
Känna puls och allmän livsglädje.
Passet som kördes ihop med snabbe och löpstarka O Lund en tisdagskväll mitt i livet.
 
10 min jogg med ett snabbare drag uppför på runt 90sek.
 
10 x 25sek back intervall med 35 sek tillbaka löp.
(man har bara 35 sek på sig att ta sig ner vilket gör farten hög så det hela kan upplevas som en 10min intervall)
Kör allt vad du orkar och kämpa hela tiden. Ge dig aldrig!
 
5min jogg.
 
10x 30/30 på platten. Gärna lätt utför.
(springa så fort du kan men spring avslappnat och tänk på hållning och teknik.)
 
10min jogg.
(Här tackade Oskar för sig och jag begav mig till löparlegendens gym)
 
5 övningar 2 varv. Jag fortsätter med 30/30 upplägget.
Jag kör följande fem övningar: Burpees, Utfall, Squatjumps, Knäböj, Marklyft.
Här blir lår till stockar.
Det är varmt, svettigt, intensivt.
Jag stönar och mår fantastiskt.
Ett hjärta ska användas intensivt.
 
Jag promenerar/joggar hemåt över det vackra Vista kulle och jag känner mig som Arnold Schwarzenegger.
I sin ungdom då alltså.
Där ibland bergen i Österrike körde han mördande knäböjs pass.
Låren blev så pass utmattade att han inte orkade cykla hem på den tvåväxlade cykeln utan fick leda hem den gåendes. Livet har sina ljusa stunder.
 
Efter svett kommer solsken.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

87 dagar kvar..

Någon typ av nedräkning har börjat. Min form just nu är värdelös, men förhoppningsvis ska den vara fantastisk om 87 dagar. Halsont råder och jag har spräckt ett öra. Detta är resultaten av en 4 dagars visit i Tyskland. Nästa år skippar jag nog turnerandet och satsar på ett par rejäla träningsläger eller något i den stilen istället. Det känns nyttigare för hälsan i alla fall.

När det går lite tyngre. Man har blivit småfet av utebliven träning. Man kan inte träna pga halsont eller att man känner sig allmänt oengagerad, då brukar jag titta på YouTube-klipp. Ibland önskar jag att jag varit född långt tidigare än vad jag är så att jag fick uppleva när löpning var som allra bäst i Sverige. Kanske hade jag inte bara varit en vanlig Sub 35 löpare då, utan gjort under 32 av bara farten? För visst sprang gemene man fortare förr, eller sprang man bara kortare? 
Klicka er fram till lite gamla klipp på tuben vänner. Där finns många oldies but goldies.. 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑