Halvvättern cyklades i helgen. The story och lite tankar kring cyklingen kommer upp om ett par timmar. Under tiden har ni en kändisbild på mig, brorsan samt Bryntesson. Att påstå att Robin har överskottsenergi är att underdriva. Jag har inte pratat myclet med honom men intrycken är att det är en bra kille. 

Morgondagens planer är relativt simpla. Skaffa sig en gedigen cykelbränna och käka lösgodis. Detta skall göras under tiden som 150km ska averkas på två hjul runt omberg. Halvättern känns mer lockande då man får cykla i dagsljus till skillnad mot den långa varianten. Jag tycker egentligen att landsvägscykling är rätt trist. Det händer inte så överdrivet mycket och man blir inte trött förens efter ett par timmar. Jag köpte min Bianchi för ca 3 år sedan. Mitt första pass blev 12 mil utan cykelbyxor och jag kände mig som en riktig nybörjare. Det gör jag fortfarande. Jag har varit ute kanske 9-10 mil detta året och jag förstår fortfarande inte var man ska göra av pungen när man cyklar. Jag tror inte människokroppen är konstruerad för att sitta på en sadel. Vi är nog byggda att löpa, det är i alla fall min åsikt. Imorgon hoppas jag ändå att det blir fest och att pungen hittar sin plats. Väderprognosen är på våran sida och jag startar i en grupp med typ 140 andra. Tillsammans med Roberto Vacchi och Robin Bryntesson ska jag glida runt och skaffa mig färg på kroppen.