I tisdags var det dags. Istället för intervaller skulle det ställas ut på dryga 9 km asfaltslopp i Lekeryd. Legendariska träningstävlingen Höredarundan. Jag hade satt Arvid ur spel med ett genidrag att dra ut honom på en runda MTB dagen innan. Ung som han är kunde han inte hålla sig när adrenalin och endorfin utsöndrades i hans kropp av känslan att susa fram mer eller mindre luftburen i skogarna kring Kaxholmen och benen kroknade. När vi svängde in på parkeringen såg vi LSSK-legendaren Harald Henriksson stående på trappan i egen hög person och betrakta det hällregn som då rådde.

I början på säsongen fungerar min kropp ungefär som regeringen. Säger den ena delen Ja, så kan du ge dig på att den andra delen säger Nej. Kompromisser finns inte. Så min hjärna och syreupptagning säger Ja, spring så hårt du kan direkt från start. Benen sa Nej efter ungefär 500 m. Kompromissen att gå ut lite lugnare fanns inte. Men i mål kom jag med en helt OK tid. Men att springa ner för en trappa närmsta dagarna är bara att glömma resten av veckan.
Synd att träningstävlingarna i Jönköping är slut. Det hade varit roligt att sprungit någon mer de närmsta veckorna.

Då drog löpsäsongen igång på riktigt med en träningstävling ute i Lekeryd. (Lekeryd = mjukglass, ja ni tänker rätt) Oskar visade att gammal är äldst, en fulländad taktisk räv är vad han är. Igår när jag frågade om han skulle med och springa tävling bjöd han ut mig på MTB-date direkt. Trevligt att han vill cykla ihop tänkte jag, men anade inte alls vad han hade för åtanke med daten. Den resulterade i att benen var blytunga idag och Oskar behövde inte oroa sig för mig någon gång under loppet. All respekt för ett sådant taktiskt genidrag. 

 

Jag som mest hållt till i skogen fick idag bekänna lite färg mot sista asfaltskilometrarna. Jag låg och bevakade min stabila 5e plats som jag hade redan efter 500-meter, men med 1,5km kvar blev jag ikappsprungen. Frågade lite försiktigt om det var långt kvar. Nej, nej svarade killen, och då stack jag ifrån. Skönt att det finns lite speed i benen, synd att de bara räcker i ca 1000 meter. Nåja. Slagen av en supertysk, en skidåkare, en SM-medaljör och en heltidssatsande triathlet får väl anses vara ok då man fortfarande är vinterfet. 

 

1a – Bennet Hägg

 

2a – Madeleine Larsson

 

3a – Oskar Lund

 

4a – Erik Holmberg 

 

Annars kändes allt över förväntan. Höll ihop det helt okej över de 9,5 kilometrarna och Holaveden höll fanan relativt högt då vi placerade oss som 3a och 5a. Palle väntar med sin debut till senare. Resultatlistor kommer under veckan. 

 

När jag var liten blev jag tidigt indoktonerad i söndagstipspromenaderna på Huskvarnaberget av min mormor med aldrig sinande förråd av danska bröstkarameller i handväskan och min morfar löparlegenden. Sockerbulle och läsk var Oskars motsvarighet till en Kajan special i IKHP-stugans servering under sent 80-tal. Lagom till lunch lämnades jag tillbaka sockerhög och med kladdiga fingrar till mina föräldrar som fick ta hand om sockerkraschen. Detta präglade mig till en storkonsument av fika som jag stolt håller vid liv.

Nu till vår samtid. På söndagarna är min favoritaktivitet att åka till någon av stadens idrottsanläggningar som serverar fika. Först tränar vi, sen kanske om tid ges så går vi tipspromenad och allt avslutas med fika. Det bästa med det hela är att man kan gå all-in på fikat utan att komma i närheten av vad en enkel fika på något franchise-fik i stan kostar. Ännu bättre är att vinsten går till idrottsverksamhet och framförallt ungdomsverksamhet! Så ta dig till nån idrottsanläggning nästa söndag och gå all-in på fikat  bara för den goda sakens skull!

I söndags grundade vi med lite MTB innan vi högg in i vad Hallbyserveringen hade att erbjuda…titta och njut!