I vår har den stora snackisen i MTB Sverige varit de ”hutlöst” dyra chippen som ska börja användas denna säsongen på många tävlingar. Det mesta jag hört och läst är klagomål om hur dyrt och krångligt det är. Närmare 1000kr är ju rätt dyrt för en sadelstolpe…förlåt jag menade ett tidtagningschip. 

Jag känner igen snacket från orienteringen i slutet på 90-talet…MTB är bara ca 15 år efter…när elektronisk stämpling kom. Vad skulle det vara bra för? Blöta kort med nålavtryck hade ju funkat så bra. Bara unga kunde arrangera tävlingar med sina 386or och resultatsskyltarnas tid var över. Det fanns till och med personer som slutade orientera i protest mot kostnaderna för stämplingspinnen.
Hur blev det tillslut? Jo sporten utvecklades väldigt positivt. Arrangemang och tidtagning blev enklare. Man fick möjlighet att utvärdera sin prestation med sträcktider och bomtider. 
Jag tror att om MTB sporten använder tekniken rätt kommer ingen klaga om ett år. Och 1000 kr är rätt billigt för att kunna utvärdera din prestation som kommer leda till betydligt bättre framtida resultat än en lättare cykeldel på din kolfiberhoj för 30 lakan.