Månad: februari 2014 (sida 6 av 7)

Guldkorn från YouTube – #2

Ganska ofta hamnar jag framför datamaskinen kollandes på YouTube, hoppas ni har överseende med att det kan bli en del guldkorn därifrån. Denna gången handlar det om en liten amerikansk pojke vid namn Dave Wottle. Wottle växte upp under tidigt 60-tal och var så klen i kroppen att husdoktor en dag föreslog att han skulle börja träna för att inte helt tyna bort. Wottle börjar springa. 

Vi hoppar fram några år. München 1972, ni som har några år på nacken får säkert rysningar bara ni hör årtalet. Själv var jag inte där, jag har precis lämnat tonåren. Dave Wottle har problem. Inte med utrsutningen. Inte heller med hälsan. Den långhårige amerikanen får håret i ögonen. Fram åker en golfkeps och Dave är kung över 800-meter 1972. Han kvalar in till finalen där han kör sitt eget race utan att tänka på de andra löparna på banan. 

 

titta och njut;

 
Inledningen – Är han skadad? 
Avslutningen – Ska han ta det?
 
Reaktionen  –  Ointresserad.. 
 

Myter och magi

Långloppen har vaknat till liv även denna vinter och med långloppen kommer motionärer, elitmotionärer, nybörjare, veteraner och storviltsjägarna (klassikern-klientelet som vill åt dom fyra stora). Likt vilken annan stor folkvandring som helst, så kommer med den en svans. En svans av människor, företag, organisationer eller mer virtuella påhitt som bloggar (självironi) som ser sitt rättfärdigande eller möjlighet med just denna folkvandring.

Något som utmärker just långloppsfolkvandringen är att stor tilltro sätts till vallor, vallning och dess påverkan på resultatet. På något sätt liknar det lite en religion. Fascinerande är att betrakta de stora försäljningstälten kring Vasaloppet och dess besökare. Det kan räcka med ett rykte om en kall morgon för att rånarluvor från en för-buffs-tid ska gå åt som öl på en rockfestival. Att träningskompensera med valla bruka också vara ett ofta förkommande företeelse. Detta kan liknas lite med nattvarden, då man ber om syndernas förlåtelse. Men inte ens kyrkans förlåtelse kan ibland skydda mot lagens långa arm och på samma sätt som den dyraste fluorvalla inte kan hjälpa dig när dina magmuskler krampar i Oxbergsbackarna för att du skippade några minuters magstyrka på gymmet för att hinna hem från gymmet till Sveriges mästerkock. Sunt förnuft, källkritik och konservatism kommer skänka dig både rikedom och framgång även efter ett besök i tälten kring Vasaloppsstarten.

 Jason Cork brukade valla mina skidor i USA, numer är han assisterande coach för USAs landslag. Han har sunt förnuft och ett ölsinne av sällan skådat slag

Så jag tänkte att vi slår hål på några myter kring vallning!

  1. ”Dyrare skidor är snabbare” – Visst är det skönare att åka med ett par lättare skidor. Dyrare skidor har ofta ett lite högre spann OM skidan är väl utmätt för dig. Det viktiga är inte vilken design skidan har, utan hur väl spannet är anpassat till din vikt och att du inte har ett för lågt spann.
  2. ”Du ska använda ett vallamärke och lära dig det” – Inget vallamärke har bäst vallor i alla fören! Plocka russinen ur kakan.
  3. ”Du måste grundparafinera dina skidor 10 gånger” – Nej. Använd ett lila eller blått parafin och lägg på två gånger och värm varje lager två gånger.
  4. ”Fluorpulver är alltid snabbare” – Pulver kan göra stor skillnad i VISSA förhållanden. Använd inte pulver om det är -5 eller kallare. Och använd inte pulver om du inte har full koll på dina spann och fästvallningen. Kring nollgradigt och i blöta förhållanden kan det dock göra underverk. Om du ska köpa pulver så välj säkra kort som t.ex. Swix FC8x som funnits sen 80-talet då Wassberg på VM i Oberstorf inte ville tävla på den nya vallan och där med skänkte några medaljer till Italienarna.
Skidåkning kan vara ett hundliv…som här på Amerikanska Birkiebeiner
 

Rallarloppet 2014 – perspektiv 26 minuter efter eliten.

Då var det tredje rallarloppet på skidor genomfört. Det första åktes även det på varvbana och var mitt första skidlopp någonsin. Sista milen hade jag en känsla i kroppen som jag aldrig tidigare upplevt, jag fattade tyvärr tycke för den speciella känslan och det är väl därför jag har fortsatt att slita mig igenom dessa långlopp. Första året var även den enda gången jag har slagit skidtalangen David Elgh, men i hans försvar så åkte han på osicklade skidor. Andra året var rena njutningen. Att få åka mellan Bottnaryd och Hallbystugan var underbart och man fick en känsla likt vasaloppsterrängen. Det tredje som genomfördes nu i helgen var förmodligen mitt bästa lopp hittills. Även det gick på varvbana och jag kom 26 minuter efter segrande Oskar Lund. 
 
Uppladdningen dagen innan var á la Fredrik Uhrbom style. Hade lite 20 års fest och vi åt tacos, semlor och lösgodis helt utan moral. Satt och snackade skit framför tvn tills klockan slog 02:00, då skickade jag ut mina kamrater och förklarade att jag faktiskt skulle staka 40 kilometer imon. De förstod såklart ingenting, men hoppade på nästa buss och försvann. 

 
 
Dan före dan marknadsförde arrangörerna tävlingen på detta viset. Nu i efterhand kan man ju tycka att det ska klassas som falsk marknadföring med tanke på att spåren minst sagt var sladdriga. Men moder jord samarbetar inte alltid som man vill, istället drog det in regn och flera plusgrader under natten och jag tycker arrangörerna gjorde det bästa av situationen. Även vi skidåkare fick klia oss i huvudet. Vallningen som i vanliga fall är en vetenskap blir inte direkt smidigare när temometern visar plusgrader. Jag hade dock lämnat ifrån mig mina skidor till ProSkima och lät Thorbjörn ta hand om det problemet, så jag var aldrig orolig för det innan start. Jag hade kanonskidor genom hela racet.
 
 
Något charmigt är det ändå med varvlopp. Det är inte så komplicerat liksom. Man kör samma sträcka runt runt och till slut har hjärnan kopplats bort. Man glömmer bort hur många varv det är kvar och istället bara matar man på. Jag själv var lyrisk över mitt kanonfäste under skidorna de 3 första varven så det gick lite för fort, men man ska öppna hårt som Oskar säger. Försökte hänga med lite i hur det gick i tätstriden när man mötte elitåkarna med jämna mellanrum i dubbelspåren. Förstod att Oskar hade dragit ifrån så jag åkte bara och väntade på att bli varvad. Nästan halva loppet åkte jag ihop med en hallbyåkare vid namn Robert som jag lärde känna lite grand när jag spräckte ögonbrynet på ett rullskidpass tidigare i vintras. Han körde ifrån mig då och då, men jag plockade nästan alltid 30-40 meter i uppförsbacken på han. Kände mig rätt seg på det 5e och 6e varvet, kände att den där känslan man brukar få på långa lopp kom smygande. Men faktum är att jag tror jag ökade på 7e varvet och in till mål efter att jag fått lite energi i kroppen. Det har nog inte hänt på något tidigare långlopp att jag håller ihop det relativt bra in till mål. Att jag åkt fler långa pass upp emot 3h på rullskidor än tidigare år spelar nog in till viss del, men jag tror också att man på något sätt börjat vänja sig vid trötthets-känslan. Redan innan start var jag inställd på att jag skulle bli sketslut, så när det väl kom kändes de som jag var mer förberedd. Tidigare år har jag bara dammat rätt in i väggen och sen försökt göra det bästa av situationen därifrån, men nu kände jag mig mer redo när jag väl fick soppatorsk. Den mentala biten inför ett långlopp är rätt viktig tror jag. Det går inte ställa ut pjäxorna och tro att det ska gå av sig själv. Exakt så som jag gjorde på Vasan förra året, och det gick ju som de gick. Men nu har jag mer respekt för distansen tror jag, vilket kan vara nyttigt att ha. Som Oskar skrev igår efter loppet; ¨långlopp är som att slå sig i huvudet med en hammre, det är skönt när man slutar¨  och när man är som tröttast på skiten så kan man tänka lite på att snart är det slut och förmodligen är någon stackare tröttare än jag. 
Här kommer lite rörliga bilder. Mestadels på när Valla-Thorbjörn langar vätska till Oskar o Palle, vilken eldsjäl som även grillade på mig vid varje varvning. 
 
 
trevlig läsning till morgongröten 
 
 
Då lägger vi denna lyckade helg bakom oss. Oskar med 2 segrar, undertecknad och Palmér med båda lyckade säsongspremiärer. Nu blickar vi framåt. Nästa helg drar någon och åker Engelbrektsloppet, en annan ska väl gosa ner sig i en ny lägenhet o käka kebab och den tredje åker på en miniturne med bandet. Helgen efter det kör vi väl ett marathon på skidor i Huskvarna om inget oväntat händer. Ta hand om er vänner och glöm inte bort att en extra semla gör bara gott inför Vasaloppet. 
 
/aö 
 

Bildbevis från Rallarloppet

Bildbevis på att Kaxholmen kickwaxers fanns på plats i Rallarloppet!
Kommentar angående långa lopp ”Det är som att slå sig i huvudet med en hammare, det är skönt när man slutar”.
Passa på att få känna DEN sköna känslan i nästa långlopp!
 
Tätklunga med Johan i perfekt position
 
Varvningar
 
Johan trycker på fint i diagonalen
 
Vätskelangning
 
Segerkransning
 
Nöjd i mål
 
Segersemla

Prisutdelning, säsongs- och Hallbypremiären för Johan gick som en dans
 
Innan start
 
Innan start
 
Innan start
 
Foto: Marie-Louise Krig
 

Vad blir det till middag?

Matbloggar lite igen. Bara för att känna lukten. Hänsynslös enkelhet i köket som vanligt. Denna gång ska vi trolla lite med torsk. Torsken som man i somras kunde konstatera kommit tillbaka bra på västkusten. Fick några fina MMS fångstbilder på det. Man odlar även torsk i en ladugård i Skåne. Ett ämne jag kanske återkommer till framledes. Nu kör vi igång.

Vi behöver följande.

Torskfilé (500g)

Gul lök

Vitlök (2 klyftor)

Aubergine

Zucchini (1stor eller 2små)

Körsbärstomater

Gul paprika

Torkad timjan

Salt och peppar.

Crème fraiche

Dill och lite citronskal.

 

Sätt ugnen på 225 och smörj in en form med smör (använd aldrig något annat). Lägg i fisken och salta över den. Stek finhackad gul lök och vitlök i smör. Det blir mycket grönsaker i stekpannan så jag använde 2 stekpannor. När det stekt på ett tag cirka 2 minuter slängder du i resten av grönsakerna samt kryddorna. Krydda rejält som vanligt. Låt det steka på runt 5 minuter så det mjuknar lite. Sen lägger vi grönsakerna och löken i formen. Ställer in den i ugnen i cirka 21 minuter. Under tiden tar vi crème fraiche blandar i hackad dill, rivet citronskal samt salt och peppar. Där var såsen klar. När tiden är mogen så lyfter vi ur formen och strör hackad dill över. Som sallad tar vi en färdigpåse krispig salladsmix. Vi dricker ekologisk mjölk eller öl till.

Snabbt, smidigt och enkelt.

 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑