Vintern är här och vattenmagasinen kring konstsnöanläggningarna sinar i takt med att spårlängden ökar. Natursnön faller men än så länge är vi förpassade till dessa monument för ideellt arbete och skidkultur. Den stora fördelen med korta kompakta spår är det sociala och chansen till iakttagelse.

Vem är du då i spåret?

Tävlingsdjävulen – Du gör vad som krävs för att förbli oomkörd under passet, om det så skulle innebära snabbare kilometertider än på senaste seedningsloppet. Figurerar enbart i det klassiska spåret och ses ofta i par. Är du något snabbare än tävlingdjävulen kan ett till synes långtråkigt långpass förbytas i nöje genom att åka tätt bakom och sedan se hur farten sakta men säkert ökas till bristningsgränsen.

Logistikern – Du avslöjar din identitet redan på parkeringen där par efter par ska lyftas ur takboxen på den lite för höga bilen. Sedan ska skidor vallas, barn behöver gå på toa, skidor ska vallas om och chokladmjölk ska drickas. Dock hoppas du alltid på att själv kunna åka lite också, men det blir oftast för lite. Du väljer oftast ovallat eller skate för att logistiken ska gå ihop.

Socialiseraren – Du kör stenhårt på regeln att dricka en gång per varv. 1 km eller 21 km-varv…varv som varv.  Du passar också på att prata ”lite” om utrustning med dina medskidare. Generar långa pass men knappast resultat. Ofta frekvent förekommande på skidgymnasium.

Pulsslaven – Om du under diagonalåkning hör något du tror är ett flyglarm har du troligtvis enbart stött på en pulsslav vars klocka indikerat att hjärtat överskridit sin tillåtna arbetsfrekvens. Pulsslaven kommer troligtvis aldrig bli särskilt duktig på diagonalåkning, då att träna på detta under lugnare pass är att stiga in i syndzonen för en puls-troende.

Veckans hört i spåret: ”Tävling är den bästa träningen, för då är det lätt att få barnpassning. Det är svårt att få någon att passa barnen om jag bara ska träna.”
 
På ett konstsnöspår när det inte blåste småspik.