Kategori: Johan (sida 1 av 25)

Blodtörst.

Som främling sveper du om hörnet på butiken sju till elva, ögonen tar upp orden Rea på fika. Fråga oraklet vad de  gör med din kropp, det känns som ödesvind och klippskär vrakbitar i halsen, sticker ut pinnar ur kind och tinning, mest ur ögonen. Du måste andas lungt, hjärtat, inte se bort inte blunda, se men inte förtäras av de svarta seglen, den rad som står vid porten, väktaren. 

/ Ett stycke ur Katarina Frostensons dikt Maten man äter/Klagan.

Katarina Frostenson är den illa omtyckta akademiledamoten som minst sagt verkar ha valt fel livspartner. Men skriva kan hon. Det är alltid nåt att luta sig tillbaka på. Faller akademin faller snart landet. Må konungen rädda oss. Kliva fram som patriark. Någon måste fatta rodret. Låt kungen göra skäl för namnet. Det är ändå något visst med att man inte kan lämna, inte bara resa sig upp och gå därifrån. Att tvingas reda ut och arbeta vidare, kriga. Säga förlåt och i sinom tid bli förlåten. Gneta vidare. Som en krigare med eller utan häst.

Det är ändå intressant Vad det är vi är intresserade av. Att katastroferna i Akademin upptar P1 7-24 är kanske inte överraskande. Men pöbeln älskar när högt uppsatta fastnat med fingrarna i kakburken. Det bekräftar deras världsbild. Men säg den som vågar kasta första stenen?

Vi har en oerhörd fascination för bråk, som kollektiv. Se på vilken dokusåpa som helst. Snart ska snygga, smarta och nya missiler dundra in över gränsen till Syrien. Ett krig som sysselsätter hur mycket människor som helst. Trots allt elände så bidrar den konflikten till en hel del seratoninproduktion. Vi är fängslade av kemin.

Några som kastar saker hela tiden är vänsteraktivister, djurrättsaktivister och irländska slagsmålmiljadärer. En säckakärra rakt i bussrutan på en buss full av världens främsta slagskämpar. Säg den som inte befinner sig i den ding dinga världen.

Khabib Nurmagomedov befann sig på bussen. Direkt efter invägning och dagen före titelmatchen mot en hårt slående fastighetsmäklare. Han måste vara den råaste muslim jag sett iallafall. Och det finns ju en del. Iallafall om man får tro alternativ media. Han är född vid kaspiska havet i en bergsby som förr i världen passerades som en farled mellan Asien och Europa. Det var inte alltid snälla typer som hade vägarna förbi. Ett ständigt krigande. Något som avspeglar sig i generna på ultra darwinistiskt vis. Khabib far gjorde inget annat än att träna sina söner och sätta på deras morsa. Khabib verkar ha ca fjorton syskon. Alla tränade två pass om dagen på typiskt ryskt manér. Han tog sig an världen med nävarna och världen älskade det. Det grundar sig i en organisms hårda väg för överlevnad.

En rolig företeelse man kan märka hos sig själv är överarmarna. Det händer att man avslutar ett styrkepass med lite biceps mest för syns skull. Dom flesta slagskämpar i världen har rejäla vapen till överarmar, utan Khabib, det är roligt. Han är obesegrad i 26 matcher och jag tror knappt han har förlorat en rond.

Hur blodtörstig världen än må vara så måste det här med slagsmål i bur vara ett rent helvete. Tänk er att ha så mycket mjölksyra så du knappt kan stå upp medans tusentals människor skrikandes tittar på och någon bokstavligen försöker slå ihjäl dig. Men vi måste ta fighten, alla har sin, även Sara Danius.

Hur det än går med världen så kan ni alltid läsa om den på Holaveden. Det är alltid något.

Amerikansk fastighetsmäklare mot barnmisshandlad rysk muslim 0-1.

Gör det ogjorda.

Titt som tätt blir det för mycket och röd lampa lyser. Då borde man bara stänga ner och drömma drömmar om frihet men man tragglar på lite till med göromålen. För lite blir gjort men i spåren av tragglet blir mycket gjort som helst skulle förblitt ogjort. Som idag när jag slängde in mig själv i livsmedelsaffären lätt utarbetad, rödögd och helt utan planering. Helt utlämnad till det undermedvetna. Ingen selektion. Två kassar reklamartiklar. Bröd och kakor. Va fan?

Det är en myt att man är en rationell, analyserande och sunt tänkande människa. Speciellt på fredag eftermiddagar. Ibland är man bara efter sin egen domare sämst. Rött kort borde användas lite oftare. För man är inget offer, det finns bot till bättring. Kunskap naturligtvis.

Om man ser till information så finns det hur mycket kunskap som helst att ta tag i. Problemet är bara att selektera, och absorbera. I tillstånd av hopplös trötthet då funkar nästintill ingenting. Men skam till den som ger sig. I denna tid är informationsbearbetning ett modeord.

Norbert Wiener hade en tanke om att just informationsbehandling utgör det biologiska livets innersta hemlighet. Man kan ta den tanken och suga på den lite. Spara den inom sig. Kanske göra något praktiskt av den en vacker dag.

Jag tror på överblick och sammanhang. Men inte idag. Detta är bara rader av meningslöshet. Skapade av tron på en källa, en livsorder. Detta är bara en process på vägen till det fantastiska. Ett utopiskt slutmål.

Man borde radera allt nu och börja skriva om reistadsloppet istället men vem orkar. Inte på en fredag, inte på en fredag.

Gör något av lördagen mina vänner.

 

Enkelhet, renhet och ögats begär.

Frågan Vad är vackert? Är inte särskilt svår desto svårare blir frågan om det ställs likt Varför är det så vackert?

Ni som gillar konst har säkert tänkt tanken när ni vandrat runt med ett glas gratis cider och försökt se tänkande ut men ni är långt ifrån ensamma. Jag har tänkt tanken tusen gånger.

Imorgon ska grabben och jag ut på jaktstig. Vi ska placera fyra tavlor som i vår gemensamma fantasi värld  föreställer skabb räv, vildsvin, varg och älg. Vi har lånat ihop så vi har varsit luftgevär och banan går i en slinga runt det område där vårt gemensamma hem är tänkt att bli. På varje tavla avlossar man ett skott var, laddar om och går vidare. Ett bra sätt att komma lite närmre både varandra, naturen och den platsen som vi så gärna vill ska bli hemma. Replikan alltså grabben är helt såld på jakt för stunden. På samma maniskt okoncentrerade sätt som hans pappa brukar ta sig an saker. Frågorna är många och jag svarar så gott jag kan. Vad mer kan man göra? Svaret på frågan varför man jagar är att man då deltar i naturen. Följdfrågan om inte allt man gör är ett deltagande i naturen(?) har jag inte fått än men jag försöker arbeta på den så jag är förbered, så förbered man nu kan vara.

Men varför är det så vackert? Vet inte om det är en allmän mänsklig åsikt att det är vackert men jag upplevde det ikväll när grabben och jag hade en youtube kväll. Ni får bedöma själva, ett klipp ligger här under.

Youtube kvällar ihop med sitt barn är fantastiskt. Man vet aldrig vart man hamnar. Utbudet är minst sagt oerhört. När han var lite mindre och Syrien kriget härjade som mest kollade vi på dom där ryska drönar filmerna där hela Aleppo ligger i ruiner. Det finns fantastiska filmer på Aleppo innan kriget, från sin mest grönskande sida och filmer som berättar om jordbruket och folkets historia. Vi pratade om att vi skulle åka dit och bygga upp staden, gräva Infrastruktur, vara med och bygga upp en modern stad helt från början, modernt och med den senaste tekniken. Vi kunde köpa ett hus med takterrass där och odla citroner och äta dom mest utsökta dadlarna. Jag försökte nära en dröm som vi kunde odla tillsammans om en ljus och produktiv framtid. Sen kom han hem till sin mamma och berättade att pappa säger att vi ska flytta till Syrien och verkligheten kom snabbt tillbaks. Lavett.

Youtube stjärnan Prins Franz Albrecht gick också i skogen med sin farsa när han var grabb. En dag fick dom se en hjort på ganska långt avstånd och fadern frågade sonen. Kan du träffa ifrån det här avståndet?varpå Franz som redan då visat sin talang när det kom till skjute svarade att jag han trodde det. Fadern sa  att då får du inte skjuta. Du får bara skjuta om du vet inom dig att du kommer skjuta ett bra och dödande skott. Hur vet man det? Man övar tills man bara vet det med hela kroppen.

Det mänskliga ögat attraheras av symmetrier, det är estetiskt tilltalande. Ögat är ett resultat av årmiljoner av darwinistisk kamp om begränsade resurser. Resultatet är att ögat uppskattar det till synes effektiva. Symmetrier som väldigt effektiva färdvägar mellan noder i komplexa system är en fröjd.  En rak och tydlig linje, helt utan krusiduller. Det är vackert, är det inte det? Det som belyser saligheten är informationen bakom. Förklaringarna. Effektiviteten. Tänk er Poltaranin diagonal.  Det är vackert.

 

En liten film…

En liten film om att ta ut sig. En konstform i sig själv. Yuki Kawauchi. Skådeplatsen är New Taipei City i Taiwan och tidsepoken är förra helgen. Vi rekommenderar att ni spolar fram och kollar från 23 minuter.

Virvlar och turbulens.

Jag fattar ingenting. Det har bara stannat. Det är kanske en dålig dag? Drar täcket över mig och hoppas på en bättring. Kanske finns mitt ljus strax här utanför? Man upplever det men vet inte om det.

Såg precis en intressant klipp på youtube, jag rekommenderar er att kolla på det. Jag länkar här nedanför.

Ska Svenska politiker ta efter Putins framgångsrecept? Ingen valkampanj, inga debatter, inga intervjuer. Bara riktigt arbete. Jordskredsseger. Vad hette den där tidningen? Just de, en ding-ding värld.

Gick själv i Ryskt fotspår i helgen. Såg körsbärsträdgården på Spira. Lite småkär i Hanna Schön men säger det inte till någon. Teater är bra, en riktigt spelade teaterskådespelare måste uppleva en problemfrihet mitt där i inlevelsen. Spelade problem är riktiga problem, angripna från en annan vinkel. Det handlar om blicken. Som blicken innan en målning.

Det är fascinerande alltihopa. Helt klart. Otroligt hur solen kan lysa på våra bleka själar. Hopp gror som fräknar tittar fram. Hallbyspåret en perfektion. Underbara stunder, små små stunder.

Landsjön Runt 2018 börjar ta form. Det kommer bli ett kanon arrangemang. Glöm inte att kicka igång säsongen med detta evenemang.

Idag börjar SM veckan i Skellefteå. En tremil i start av masshysteri. Kan bli att kicka på det till kvällskvisten, efter läsläxan.

Det är även avslutning för Vintern nya aktivitet som varit sportskytte. Ytterligare en grej man hittat som inte är ens grej. Nu börjar det ordna upp sig lite efter en helt hopplös start. Prestige står på spel.

Ebbot Lundberg uppträder akustiskt på Gränna Hotell på lördag. Vi tar bussen och avnjuter en middag i goda vänners lag. Ser fram emot detta.

Emil Jönsson är en av våra verkligt stora. En skön snubbe. Tänker på hur otroligt bra han var 2011. Han dominerade världseliten. Visst saknar han pricken över strecket men vafan grabben har klätt av dom flesta flera gånger om.

Nu till det här med blicken.

 

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑