Kategori: Johan (sida 1 av 24)

Frustande hästar och fruktade gener. JSM 2018

Maja Majbäck tog av sig stavarna i målområdet och började ladda inför morgondagens sprint. Hon återupprepade inte sin fars bedrift med att bli Svensk juniormästare i Hallbyspåren. Iallafall inte den första tävlingsdagen. Sprint fanns inte på hans tid inte heller hästvägar. Men uttrycket i hästväg användes då och vi använde det idag. Frida Karlsson krossade i total överlägsenhet allt motstånd. For fram som en uppenbarelse om framtida guld. Vann den äldre juniorklassen med fyra och en halv minut. Maja startade mästerskapet med en sjätte plats.

Vad är länken mellan dåtid och nutid?

Varje kropp som fraktades upp för dessa branta saxbackar innehåller ca 22 000 gener. Dom är en del av DNAt. Generna bär på ett recept för ett protein. Vid replikeringen dubblerar DNA-molekylen i en celldelning. Genetisk information förs vidare från cellgeneration till cellgeneration. Historier skrivs och återupprepas.

För tolv år sedan vann Marcus Hellner juniorcupen här på Hallby, då på den tiden hade Oskar och ja Larry Poromaas vallatips i vallaboxen. Larry blev senare personlig vallare åt Marcus samtidigt som han var vallachef för landslaget. Igår vann hans grabb en hård spurtduell och korades till jubel och applåder. Hans mamma, grabbens mamma alltså, fru till Larry då precis som traditionen bjuder var med på samma OS för exakt tjugo år sedan som den spurtslagne tvåan Pål Jonssons farsa. Han åkte där ifrån självaste Dählie. Gener kan fira stora framgångar.

Ebba Anderssons gener firar stora framsteg på andra sidan jorden samtidigt som lillbrosan sträckte ut vackert i diagonalen när han tog hem den äldre herr klassen. Han uppvisade power och ren åkstyrka. Ni vet det där uttrycket om att släppa alla hästar lösa. Uttryck om hästar är något vi ärvt.

Nu använder ni arbetstidsförkortningen till att uppleva stor sport vid Hallbystugen. Ni som är tjänstemän kan ju bara förlänga lunchen. Det är ju ändå ingen som bryr sig om vad ni gör på dagarna. Idag förvandlas nämnligen Hallbyterrängen till ett kokande coluseum. Banan är brant och tvär. Atleterna ska ner i grytan och upp igen. Bara de starkaste generna tar sig vidare. Finalerna början tolv nollnoll.

Ett alternativ är att följa allt på youtube, leta rätt på länken på hallbysok.se

Ikväll släpper vi en podd om spektaklet, längta efter den.

Snubblande nära.

Var fjärde dag är en evighet. Som plötsligt tränger sig på. När man först inte kan ana så kommer det som ett takras om våren. Jodå det är allt bra mödosamt men alltför sparsamt, hur nu det går ihop. Jag har inte en aning.

Texten till Amanda Ginsburg – Flykten från vardagen. Det är en text som ja kunde skrivit. Den binder ihop mig rent känslomässigt. Varför lyssnar man inte mer på jazz? Trumpet måste vara världens mest oförlösta instrument.

Blöjmedia springer runt med sina anklagelser. Vad ska man med det till? Pöbelväldet är livsfarligt. Sluta hata.

När vi vet tillräckligt om våra kroppar så kan alla elitidrottare dopa sig till en förutbestämd kroppslig standard.

Har en dröm om att åka Birken, helst iår, nästa år åker ja gärna Toblach-Cortina.

Här får ni en chans om ni missade det ihelgen.

Ryt

Det var fullt av skidåkare under lamporna på Hallby ikväll. Elljusspårslopp precis som när man var liten. Skejt, mängder av ben trummandes iväg uppför backarna. Föräldrar stod vid snökanten och hejade på alla. En tillfredställande syn. Ett kemiskt bad av endorfiner. Jag har inte en anning om vad jag skriver eller varför. Jag är för trött, för sliten, mörbultad, lat, oduglig och faktiskt pissnödig, vilket är helt fel då jag lagt mig i sänghalmen, detta husets livmoder för att läsa lite rader av Knut Kainz Rognerud. Det går segt och jag måste in med bilen på verkstad.

Att man inte kan glömma och bara drömma. Som i en livmoder. Det perfekta stadiet i en människas liv. Kärnan i dödsdriften.  Dödsdriftens motsvarighet kallas Libido. Detta livets åtrå, begär, längtan och drift. Utan libidot vore vi nonsens och ingenting, helt ointressanta. En annan viktig drift i livet är aggressionen. Den man får ta till när det går i stå, svalnar och sjunker.

Missade inlägg tre dagar i rad pga av snö. Vad i hela helvetet är det frågan om. När kompetent folk utan vare sig tid, lust eller energi suttit dag som natt och möblerat ettor och nollor så bloggkollektivet ska få komma tillbaka till internets värld efter en terroristattack mot ett webhotell. Vad kan man begära? Aggression. Detta underbara medel.

Två smålänningar kämpade aggressivt och hårt sida vid sida under JVM idag. Vilken fight det är att vänta i Hallby om två veckor. Vi återkommer i ärendet var så säkra.

Rysk doping och total förvirring. Kaos kallas det. Kaos fanns innan Gud så det är ingenting nytt. I första kapitlet i första Moseboken står det klart och tydligt ; Gud skapade ordning i Kaos. Se det som det största tecknet på att det behövs något gudalikt för att reda upp i den här sörjan.

Såja, det fanns lite att säga ändå trotts att man är utmattad till precis utanför gipsskivan med doften av tapetlimmet i näsborrarna och urin hela vägen ut mot ollonet. Men nu är det skrivet. Precis på samma sätt som bulka alltid backar in och vänder runt vid varje ny ladugårdsplan bara för att visa de anställda att det är möjligt. Nu toaletten bara för att jag är tvungen, hade jag själv fått välja hade jag aldrig lämnat livmodern.

Du kommer till ljus bara du tar dig framåt, bara framåt min vän.

Tankar om Vasaloppet del 1.

Vi skrattade när vi sa att vi hoppades att vi inte skulle ses mer. Hon log när jag tog henne i hand och sa farväl. Hon sa att vi kanske skulle stötta på varandra i skidspåret. Det är dags att förflytta fysgympan från rehabiliteringscentrum till elljusspåren. Jag är så tacksam för den hjälp och stöttning jag fått. Men jag känner också en innerlig glädje över att det är dags att gå vidare. Ett nytt kapitel börjar så fort ett annat slutar. Det är dags att hämta tillbaks kungen.

Vi tänder facklan i mörkret och börjar sökandet efter den euforiska känslan, glädjeruset, lättheten, allt det där som kommer efter att fysiskt ha tömt kroppen. Känslan av att kroppen inte varit ett hinder utan ett instrument.  Jag letar efter Marcialonga 2017 fast mellan Sälen och Mora. Det finns inga resultatlistor eller klockor som stannar. Jag när ett begär efter ett tillstånd men inget nirvana. Jag har känt det förut, det finstämiga i känsloregistret.

Man kan lita till den allra innersta känslan. Jag har varit där förut så vägen dit blir ett sätt att gå tillbaka. Känslor är algoritmer inuti kroppen, det sanna och det verkliga, det djupaste, kunskapen man besitter är ens innersta kärna. En kärna som växt lager för lager. En kärna som växt under alla trail and error dagar. Ni vet dom som man har så många utav. Ens verkliga innersta känsla är nedärvd i DNA-t under tusentals darwinistiska år. Det som blivit kvar efter prövningar och urval.

Jakten efter känslan kan börja och den måste börja inifrån magen. Magträning tre gånger i veckan. Riktig magsjuka är ingenting mot magkramp strax efter Oxberg.

Sanna mina ord bröder och systrar, känslan kommer från magen. (Holaveden 3/1 2018).

Tio listan inför Vasaloppet.

1) Mål och Magträning.

Informationens frihet.

För tredje året i rad är vi på mellandagssemester i Lillehammer. När semestern också ska vara just semester med mer ro och mindre logistisk kaos så är det en fördel att återkomma till en plats flera gånger. Man hittar små rutiner även på semestern. Här kan man åka klassiskt på fjället i Sjusjoen på förmiddagen och skejt på elljusspåret i Lillehammer på kvällen.

Det är verkligen mycket snö här nu, det har snöat två dagar i rad, små flingor och helt utan vind. Det har blivit mycket diagonalåkning, så mycket så ljumskarna skriker. Kört en runda som tar tre timmar och idag var jag nere i nordseter så det bliv en rejäl stigning upp till Langrenns arenan.

Har åkt sakta men snabbare än dom flesta i spåret. Det var längesen tre timmar avverkades så smärtfritt, ett rullskidspass upplevs dubbelt så styvt. Det är verkligen vit, vit och åter vit här och pudret som faller i den kalla luften är bara vifta bort med en vinkning. Man skulle haft en liten kompressor att blåsa rent bilen med.

Lillehammer är en pittoresk liten stad. Typ ett Gränna nerbäddat i snö med höga vallar vid kanterna. Med ett leende går man längst Storgatan. Man borde tagit en bild, iallafall på fjällbjörkarna uppe på fjället och bilder har tagits men tyvärr inte av mig. På fjället är det lika vanligt med mobil i näven som skidstavar. Känslan av ledighet, vidunderlig vy och skidåkning a la top notch måste förevigas. Vi måste bevisa för oss själva och för systemet att vi har ett värde. Och värdet består inte i att ha upplevelser utan i att omvandla dem till fritt flytande data. Upplevelser har inget värde i sig.

Jag läste om allt det där mellan passen, väldigt intressant, om dataismen. Om att livet är information i rörelse och att livets mening är att vidga, fördjupa och sprida informationsflödet i världen. Så vad kan man få ut av den här biten av text? Att hamburgaren ska ätas på Heim gastropub men att jag inte besökt lillehammer bryggeri. Att tiden försvinner med lätthet ute på fjället. Att lillehammer är värt att besöka. Och vill ni se tjusiga bilder så öppna eran istagram app och sök på #sjusjoen det är vackert.

 

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑