Kategori: Arvid (sida 1 av 42)

återuppståndelse

Det var inte bara Jesus Kristus uppståndelse jag firade under påskhelgen. Under vinterhalvåret har ett ungt manskap kraftsamlat och på långfredagen lyckades de äntligen rulla undan den tunga stenen in till grottan för att kliva ut och göra comeback på Vistavallens vackra fotbollsanläggning. IK Vista har återigen ett herrlag efter fem långa år i dvala pga bristande intresse. Ett ungt manskap, de flesta födda någon gång vid millenieskiftet skötte sig exemplariskt. Det är häftigt att se dessa grabbar, sköter träningen, resor och matcher alldeles på egen hand utan någon lagledare – och dom gör det bra! Två raka vinster och ett stabilt spel där dom faktiskt rullar boll på ett vackert sätt. Många mål framåt, och tyvärr några för många bakåt. Att det återigen spelas A-lagsfotboll på Vistavallen tror jag är jätteviktigt. Det blir ett sätt att få behålla spelarna i klubben som kommer underifrån, föreningen blir mer livfull och dessutom har kaxholmsborna återigen något att göra på fredagskvällarna när det är hemmamatch. Jag satt själv bland åskådarna många matcher och bevittnade bland annat min storebror, ömsom leverera ömsom göra bort sig, och blev själv sugen på att få spela i A-laget vid någon tillfälle. Tillslut fick man chansen och jag gjorde väl drygt 50 matcher innan skorna lades på den berömda hyllan och andra intressen väcktes. Att ha något att sträva mot, om det nu är att få bli uttagen till ett A-lag i divison 6 eller att klara av ett tidsmål med löpning är avgörande för den fortsatta utvecklingen. Det blir spännande att följa IK Vistas framfört, att de spelar på Sveriges vackraste idrottsanläggning gör inte saken sämre när man ska ner och titta på nästa hemmamatch.

En idrottsanläggning som på söndag bjuder in till Landsjön Runt. Det känns som föreningen är på gång, inte bara vad gäller ett nytt herrlag på fotbollssektionen, även friidrott och skidor är på frammarsch. Att stötta den lokala idrottsföreningen är superviktigt, annars försvinner vi snabbare än David Nilssons banrekord runt sjön. Vill man inte springa loppet stöttar man genom att bara närvara, heja på de som faktiskt tar sig an utmaningen, köp en hamburgare eller bara sug in stämningen som skapas när Palmér greppar mikrofonen. Startfältet i år ser något sämre ut om man jämför med fjolåret, vilket är fullt rimligt då vi hade en av Sveriges bästa löpare på plats. Prisbordet  däremot ser bättre ut än någonsin, så här finns det möjlighet för er som har lite fart under fötterna att kamma hem något man faktiskt kan skryta över. Jag måste tyvärr meddela att det troligtvis inte blir någon start för egen del. Det tar emot att ta det beslutet men det är annat som hägrar kommande dagar, mer om det när det är min tur här på bloggen igen!

Tills vi hörs igen – ta hand om er

/örnen

 – Landsjön runt 2011. På den tiden spelade jag fortfarande fotboll. Pappas skor, underställströja och jacka trots alldeles för många plusgrader. Den enda uppvärmningen var förmodligen den ni ser på bilden ovanför. 48:21 är ganska bra med tanke på den knapphändiga löpträningen man bedrev endast med fotbollslaget. 

 

 

13:31

Min kompis Suldan Hassan sprang 5000 meter på 13:31 nyligen. Det är väldigt snabbt, faktiskt den sjunde snabbaste tiden i Sverige någonsin. Nu fattas bara 14 sekunder ner till det svenska rekordet. Så kan det gå när en talang börjar träna hårt.

/örn

Solen i ögonen

Några dagar har passerat och ytterligare några bra pass har avhandlats. För tillfället har jag ett riktigt bra flyt i träningen. Förra veckan körde jag nästan 14 mil, med bland annat 10×1000 meter på bana med 1 minuts vila där jag lyckades snitta under 3:00 på varje intervall. Denna veckan har börjat precis lika bra då vi körde 5×2000 meter och höll i princip samma fart, vilket är ett betydligt tuffare pass enligt mig. Kanske kan man få till något bra den första maj då jag och göteborgarna ska ut och demonstrera på Slottskogsvallen hela 25 varv. Upp till kamp, alla ska med osv osv.. Det blir min första 25-varvsfrossa och jag räknar med både nytt PB och mjölksyrafest!

När jag flyttade till Göteborg hade jag en liten förhoppning om att få till ett löppass med idolen Micke Ekvall vid något tillfälle. Detta har jag inte lyckats med, men i söndags jobbade vi tillsammans några timmar då vi inspektera skor åt löpare som var ute och harvade långpass vid Skatås. Det blev mer snack än jobb en sådan söndag, vilket jag tycker var väldigt givande. Micke är stenhård, inte bara med sina politiska åsikter utan också vad gäller träningsmentalitet. Jag tror inte det finns någon hårdare idrottsman eller kvinna i Sverige än Micke. Det går att diskutera givetvis men hans inställning är otrolig. Det har tagit honom både till VM, EM och nästan ett OS som han givetvis borde fått springa eftersom han klarat kvalgränserna men blev nekad eftersom SOK ansåg att han inte skulle ha möjlighet att placera sig topp 8 på maraton. Märkligt resonemang men så var det.. Eller är det konstigt? Diskutera i kommentarsfältet. Nu är Ekvall tyvärr långtidsskadad, men försiktigt optimistisk till att det eventuellt går att springa bra senare i sommar och då hoppas jag vi kan få till ett långpass ihop så man får höra mer om hans träning.

Livet i butiken rullar på fortsatt fint. Jag har eventuellt börjat prata lite Göteborgska på senare tid, så det ska bli skönt med en helg hemma i Kaxholmen så man kommer tillbaka till sitt rätta jag igen. Vissa ord sticker ut mer än andra, men varenda Göteborgare säger ¨shex¨ och ¨dessa¨ istället för ¨kex¨ och ¨domma¨ och det tänker jag nog aldrig börja med, oavsett hur länge jag blir bosatt här. Gådän tjabon här jobbar ja..

Pekar på balkongen där jag delar vardagen med min sambo. Nu ses vi inte lika frekvent när båda jobbar olika tider, men när han kommer hem på nätterna brukar vi prata en hel del hävdar han. Inget jag är medveten om tyvärr, men tydligen kan jag kan inte ens hålla tyst när jag sover. I söndags var vi lediga båda två och tog då varvet runt Göteborg genom att passera båda broarna i strålande solsken och säkert 15 grader varmt. Av någon märklig anledning hade jag tagit på mig exakt samma kläder som jag sprungit med hela vintern. Man ska ju svettas in våren sägs det, men det där var att överdriva. Från och med nu har jag plockat undan vintertightsen. Suget att springa fort på göteborgsvarvet har så sakteligen smugit sig på, det blir nog en anmälan. Ses vi då?

Allt gott

/ örnen

 

Run hard

oj!

Är det redan min tur igen? Tydligen!
Det känns som det var alldeles nyss jag skrev ett inlägg. Vilket är helt sant visserligen.
Sprang 10×1000 på bana i tisdags, en minuts vila. Svårare än så behöver man inte göra det. Enkelt sätt att ta reda på hur bra man är. Lyckades få ner tiderna mot 2;57/kilometer i snitt när passet var avklarat. Hagelin på jobbet menade att jag skulle återkomma när jag kunde göra 15×1000 med 2:52/kilometer. Då förstår man lite vad det handlar om. Löpning är hårt. Jag gillar löpning för det är så jämförbart. 10×1000 på bana med 60 sekunder vila kommer vara exakt samma sak om 10 år, och det var exakt samma sak för 10 år sedan.

Magnus Bergman sprang alla sina kvalitetspass tre dagar i rad, sen körde han fyra dagar med bara distanspass. Nästan alltid samma intervaller. Han blev bra. Sen drog han av hälsenan ett par gånger.

John Kingstedt slog nytt världsrekord med barnvagn. Vagn + barn vägde 18kg tillsammans. 10 kilometer tog 32:20. Är det verkligen elit att tävla i en hittepå-gren, eller är det lite jippo över det hela?

Mattias Claesson kunde springa 4x400m med tre minuters vila och hålla under 50 sekunder på varje intervall. Sen spydde han. Men han gjorde 1:46 på 800 meter. Det är så himla bra. Jag tror aldrig jag blir en 800-meterslöpare, men jag måste testa nån dag känner jag. Funderar mycket på vad som kan bli ¨min¨ distans, vilket personbästa som kommer vara det bästa när jag väl slutar springa. Svårt att veta, kan bara spekulera men jag hoppas det blir 10000 meter. Tänk om man kunde bli sen sub 30 löpare.

Till imon ska jag sätta klockan. Ska kika på avslutningen av Visma Ski Classics. Jörgen Brink gör sin sista tävling, likaså John Kristian Dahl. Vilka legender. Hoppas nån svensk kan bryta denna norska dominansen nu, men jag tror knappast det. Samtidigt ska jag dricka en kopp riktigt starkt kaffe och ladda för veckans andra intervallpass. Sätta sig på en uteservering senare på eftermiddan kanske? Det får nog bli så!

Med vänlig hälsning,

Örn

Run hard. Enjoy the hard work. 

 

 

Jag var ingen – du var aprilhimlen

Trött och tom på inspiration gick jag ut och sprang igår kväll. Helt oengagerat. Det vände helt efter knappt två minuter när jag närmade mig centralstationen. Jag anade en fantastisk solnedgång och fick det bekräftat när jag knatade på uppför Götaälvbron. En ljuvlig horisont, helt röd och orange i kombination med fjäderlätta ben gjorde att jag nästa började gråta. Ni vet sådär studsiga ben man bara kan ha när man är i riktigt bra form. Den känslan lär förändras efter kvällen banpremiär på Slottskogsvallen, men bedriver man löpträning med viss ambition går det inte ständigt vara fräsch i benen. Det kändes så bra idag att jag var sugen på att ta båda broarna runt, men sist jag improviserade med träningsschemat fick jag en utskällning av han som gästbloggar. Hjärtligt och fullt befogat. När jag vände hemåt över bron igen möttes jag istället av en helt lila himmel, läppstiftet hade målat om kan man säga. Är Göteborg Sveriges finaste stad en kväll som denna?
Över lunch idag diskuterades det vad som är vackrast, soluppgång eller solnedgång. Jag föredrar nog uppgång, man ser den inte lika frekvent liksom. Men efter kvällens pass är jag osäker igen..

Livet i butiken rullar på väldigt fint. Jag börjar bli ganska flink på att prova ut skor. Analysera fötter, klämma känna, plocka ut en sko och se hur löpglädje skapas. Låt säga att jag sålt 100 par skor, inte en enda fot har sett likadan ut. Det är en väldigt unik kroppsdel, nästintill lika personlig som ett fingeravtryck. Jag har nog testsprungit 15 olika löparskor sen jag började jobba, man hittar sina favoriter helt klart. Jobbar bland annat med Jonas hagelin som sprungit terräng VM som junior mot Hicham El Gerrouj som gjort 3:26 på 1500 meter. Det är snabbt. Hagelin har sprungit milen på 29:42 så det går nog få lite input om träning även under arbetstid men framförallt kan man få höra ganska roliga löpanekdoter när vi går på after work.

Det pratas om vikthets inom längdskidåkning för tillfället. Folk äter inte. Det är väl bara titta på Marit Björgen och Petter Northug som dominerat i modern tid så är det slutdiskuterat. Inga lättviktare direkt. Northug vägde en bra bit över 80 kilo när han var som bäst. Vänta tills man börjar prata om vikthets inom löpning.

En shoutout till Tony Pettersson om han läser bloggen. Genuint idrottsintresserad i allmänhet och löpning i synnerhet. Har ringt och gratulerat efter varje lyckat lopp senaste året och även gett nåt peppande ord när det inte gått så bra. Det betyder mycket. Man borde ringa varandra oftare, till 95% av det jag använder telefonen till idag är ju bara skit. Scrollar säkert en kilometer om dagen i flöden där algoritmer redan bestämt vad jag ska se.

Det blev ett inlägg trots allt. Tänk vad en solnedgång över ramberget kan få en på bra humör.

/ Aö

 

 

 

 

 

 

 

Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑