Kategori: Arvid (sida 1 av 31)

Tillsammans

Vad tomt det blev. Veckorna går extremt långsamt utan dig. Måndag fredag blev en kedja kring min fot, sen kommer helgen och man kan tänka på annat. Kvällarna är värst. Att somna ensam är ingen lätt match, men tillslut går det. Jag räknar ner till semester, då ska jag inte sova ensam en enda natt. Längtar efter en trång husvagn med partypatrullen eller en fjällstuga med holaveden. Att ha folk omkring sig är verkligen min melodi. Lyssna på sorlet. Berättelserna. Ljuget.

Landsjön runt har analyserats och utvärderats över en köttbit och två lagunitas. Den spontana känslan är att det var ett bra arrangemang, kanske det bästa någonsin sett till upplägget och genomförandet. Idéer inför nästa år finns det gott om, vad som går att genomföra är oklart. Vad som kommer att genomföras är ännu mer oklart, men en sak vet vi och det är att sista söndagen i april går starten för landsjön runt precis som vanligt. Välkomna!

Åker till huvudstaden i eftermiddag. Tanken var att springa SM-milen. Målsättningen var 31:30 och att förbättra min 13e från förra året. Min vad gick sönder någon gång förra veckan. Kanske var det efter den tredje timmen på dansgolvet under Robban och Camillas bröllop som den klappade ihop. Det konstiga är att jag inte ens är lite besviken, jag är bara helt neutral. Motivationen just nu är på botten, men nu låter jag det vara så ett tag tills det känns bättre. Försöka träna hårt när man inte har lust är lönlöst, jag tror väldigt mycket på att man måste hitta glädje och harmoni i träningen för att det verkligen ska ge resultat. Att bara tugga på helt planlöst funkar inte för mig. Snart är jag igång igen. Då blir det åka av!

Ytterligare en bild från i lördags. Tillsammans i en bil som så många gånger förr, och alltid är vi påväg någonstans.

Camilla hjärta Robert

Det kommer pratas i årtionden om festen på åsens by. Vilken otrolig kväll. Robert och Camilla delar redan på två barn, hus och framtidsdrömmar tillsammans. Så att de en dag skulle dela efternamn också var kanske ingen överraskning. Jag är otroligt tacksam att jag blev bjuden, det är ingen självklarhet. Jag tror jag skötte mig som gäst. Öppnade och stängde dansgolvet. Peternilsson var kung när dansen drog igång men hans fru var snäppet vassare. Bröderna Sjöberg hade hand om serveringen och baren. Vad hände med nattakorven? Palle snackade om Gud och skåningarna fick hybris för de visste var Vetlanda låg. En skierg kom in i festlokalen. Vasaloppsåkarna smög som katter runt den heta gröten till en början, men sen vågade någon ta tag i det och det slutade med att nästan alla körde 100m. Jag tog ledningen med 18,7, Oskar sänkte tiden till 18,6 men då såg man någonting i Palles blick och det slutade med att han var starkast för kvällen på 17,6. Ena remmen gick av. Sen dansade vi vidare tills solen gick upp. Palle låste dörren och holaveden kunde lämna logen rakryggade och med flaggan i topp.

Tack Robert. Tack Camilla. Vänner för livet.

En nygift.

Lost in Berlin

Fyra fina dagar i Berlin. Inte vilse på riktigt denna gången, jag har min klocka som visar vägen och hem kommer man alltid tillslut. Sist jag var här var det värre. Den natten försvann någonstans jag inte minns vart. Mer som en vilsen själ denna gången, på jakt efter frälsning. Fanns den i spriten? Dumt att chansa. Får plocka upp bibeln igen. Desperata tider kräver desperata lösningar, att separera är ingen smidig sak. Jag grät på planet ner, ville egentligen bara ropa åt alla att JAG ÄR INTE FLYGRÄDD OM NI TROR DET. Det är hjärtat som värker. Frankfurts flygplats är fin, satte en riktigt fin 500-metersintervall där på vägen hem när planet var försenat. Umgås man med Palle är man dock van vid förseningar så ingen idé att stressa upp sig. Hem kommer man alltid tillslut.

Jag semestrade med en bottenlös elitcyklist. Han går vanligtvis på havre och sportdryck, men denna helgen var det uppehåll från sadeln och han passade på att fylla på med döner. Och döner. Och åter döner. Det var ett skådespel, en man utan botten. Hade kunnat turnera på freakshow. Vi mådde gott. Sprang två morgonpass, såg allt man ska se och ibland såg vi såndant man inte borde se. Vissa fick se mig stå på scen och sjunga en låt jag inte kunde framför 1000 personer. Det är sånt som aldrig kommer hamna på bloggen.

Viljan att inte komma hem var så stark att jag löste en natt i Göteborg efter att vi landat. Upp tidigt och så ett långpass i Skatås. Jag börjar till och med hitta lite på stigarna där nu. Kärlek till det stället. 34 blankt på en mil i mitten tillsammans med en lidingöloppsvinnare. Man förstår varför hans steg gör sig så bra i terrängen där på ön. Som en fjäder, så tyst, så elegant. Ett skådespel av helt annan klass än när cyklisten åt döner nere i Tyskland dagen innan.

Bilder? Varsågoda, det är ändå måndag.

Örnen

32

Somliga säger att tiden läker alla sår. Och visst har man hört att tiden går fort när man har roligt. Denna helgen gick rasande fort, och jag hade verkligen jätteroligt. Kanske det roligaste jag haft. Så det kanske stämmer det där med att tiden går fortare då. Min plan är att ha roligt, för då kanske tiden läker alla sår fortare. Eller så skjuter man bara upp en känsla som man inte vill ska infinna sig. Tomhet. Saknad. Ensamhet. Viktigt att fylla såren med bra läkemedel.

Vilken helg vi hade. Jag kommer aldrig glömma den. Vi skrattade mycket med Robban. Vi skrattade också väldigt mycket åt Robban. Han är rolig. Kontrasternas helg. Det började med att Eksjö stadslopp bara revs av i farten. 32:25 nånting. Ganska bra med tanke på mitt knä som strulat i två månader samt det där rostiga svärdet som hugger och vrider sig i bröstet. 35s från PB, klart man är nöjd. Klipp till Peternilssons halvtaskiga skådespel och sen var festen igång. Jag somnade vid grillen, sen gick jag och la mig med Robin Werner. Resten av helgen censurerar vi tills Robban väljer att återge sina egna minnesbilder.

Åker till Berlin imon. Tänk att alltid va på väg. Gäller att lappa ihop såren med bra läkemedel. Mitt favoritband. Mina favoritkompisar. Kanske nåt löppass i en vacker park. En döner på kvällskvisten. Om inte såret läker kanske det börjar koagulera i alla fall. Huvudsaken är att tiden går fortare där nere än hemma i lägenheten.

 

 

 

Solsting

Satte mig i bilen påväg hem från Göteborg igår. Bloggen glömdes bort precis som jag anade. Vi får ta de en annan gång. Jag tror jag fick solsting faktiskt. 6×1000 meter på tartanen i 30 grader tidigare under dagen.  Kanske ätit lite för dåligt, kanske drack jag ingenting. Kanske är maj månad lite för bra vädermässigt. Någon gång kommer vi få betala tillbaka för detta. Regn hela augusti?

Hjälp mig skriva detta blogginlägget nu. Fyll kommentarsfältet så läsarna inte går härifrån besvikna. Berätta vart du kommer ifrån? Har du något att skryta över så skriv det! Vad ska du göra idag?

Njut av solen men passa er för den på samma gång.

Kram / Aö

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑