Njut!

Vilken valborg det blev. Jag och mina boys sprang 3×12 minuter i totalt ösregn och någonstans mellan 5-7 grader varmt. Eller det är verkligen felaktigt när jag säger att det var varmt. Snarare precis tvärtom. Det var sådär ruggigt kallt att när jag väl kom hem var fingrarna såpass stela så att jag knappt fick upp nyckeln ur innerfickan på byxorna och finmotoriken för att kunna låsa upp dörren försvann någonstans under den första intervallen. Men ett bra pass blev det, och det är bara ett i mängden under senaste veckorna. Det rullar på bra som jag skulle vilja beskriva det. Pass efter pass och det känns bättre och bättre. Det gäller att njuta lite när man är i den zoonen.
Jag tror skadan faktiskt förde något positivt med sig. Själva efterklangen har blivit att jag är mer försiktig, tränar smartare men framförallt njuter av att springa. Varje pass är glädje. Alltifrån en tidig morgonjogg till ett hårt intervallpass, det skönt att överhuvudtaget kunna få springa igen.

Väl under passet den där underbara valborgsmässoaftonen hände inte så mycket spännande att återberätta, förutom det att polisen var där för att bevaka. Två ridande poliser på varsin ståtlig häst. Skatås är ett område där många ofta samlas för att grilla och umgås, jag antar att polisen var där för att skingra massorna och på så sätt stoppa smittspridningen. Men 5-6 grader kallt och ösregn samlar inte många förutom några tappra löpare som inte vet bättre eller kanske lyssna på coach lite för mycket.
Som min klubbkompis och nu mera även riktiga kompis sa angående den svenska smittspridningsstrategin (oj, är det ens ett ord?). Om dom nu ska stänga ner vissa områden för att det är för mycket folk där borde vi som var där och sprang i januari och februari få nån form av förtur. Kan man tycka.

Nog om det.

Oskar sprang 5 kilometer i Stockholm igår. Han är pågång. Nära sub 16 minuter. Det tar sig som pyromanen sa. Till sommaren blir det förmodligen ännu bättre och det kommer sedermera kulminera i en 2:40-mara, sanna mina ord. Jag ska vara där och bevittna det hela, det kan bli en riktig föreställning. Tänk en stum Oskar Lund med två timmar och fyrtio minuter inom räckhåll och med slitna ben. Det blir dextrosol-tanten all over again. Får jag se den föreställningen gör det inget att jag missar alla konserter jag hade inbokat i sommar som blivit inställda, det blir något i höstväg.

Ta hand om er.
/örnen

Matbild från igår på mina hamburgare och min inneboende

1 kommentar

  1. Dextrosoltanten är med mig till döden!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2020 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑