Sidvind, snöglopp, blöta handskar, svullen hals och ständig hunger. Vi lämnar gårdagen vid dom orden. Det gör ingen människa glad att harva i dom. Dom gör sig inte bättre i annat ljus om man säger så. Man fäktade så gott man kunde, byte handskar och svettades i regnkläder. Stod över skidpasset och gömde mig under täcket. På torsdag är ja på gång igen, längre frånvaro blir det inte. Man faller ur och hoppar in igen. En annan form av återfallsförbrytare.

Det vackraste ordet som finns är potential. Det vågar ja självsäkert påstå. Bara lyssna på det, känn hur det växer när du uttalar det. Potential. Pondus och drömskt på en och samma gång. Om man tittar på jorden som sådan så är det potential som fört den framåt(ur vårt sätt se det hela) medans slumpen kanske är universums gebit. Men det gudalika ordet potential är verkningskraften för våran värld. Rent vetenskapligt så är det dopamin som utsöndras i våra kroppar som ett svar på potential. Vi blir laddade när vi ser en möjlighet, det är det som är dopamin medans potentialen är gudalik.

Nu går vi lite djupare bara för att det finns ändå inget bättre att göra när det går orkanvindar utanför dörren. Vi gör som vanligt att vi går rätt ut genom orden och sedan försöker vi sy ihop allt med lite konditionsidrott på slutet. För att förstå det hela så använder vi oss av helt vanlig kristendom. Det är en bra väg och den har stått sig i tusentals år.

För att få ut möjligheter ur potential så verkar människor genom interaktion med hjälp av språk. Det är väldigt effektivt. Där har vi själva grunden för alltihopa. En startpunkt. Gud skapade ordning ur kaos. Bibelns första mening. Gud använde orden för att skapa ordning ur kaos. Inuti våra hjärnor finns en utvecklad struktur som har tagit tusentals år att utveckla. Med hjälp av denna struktur kan vi strukturera världen omkring oss och skapa möjligheter ur den potential som finns. I bibeln beskrivs det hela som att Gud gjorde människan till en avbild av sig själv. Det kristna sättet att se på bruket av potentialen beskrivs  som att Fadern är denna struktur och genom sonen som då är berättelserna och orden som skapar världen ur strukturerna. Det låter ganska vettigt va? Det vore anmärkningsvärt om någon kunde förkasta det och komma med en helt annan förklaring. Det är i just förklaringarna det sitter. Vi är jättebra på att förkasta saker men att ge en alternativ förklaring är mycket svårt.

När vi tittar på världen så ser vi en materialistisk värld. Men när vi agerar i världen så är det genom att vi ser en potential att utveckla. Det är alltså Gud som först av alla tar tag i den svarta otämda verkligheten och börjar stycka upp den och strukturera, nu är du alltså en avbild av honom. Hur tar du dig an den potential som finns 2019? Vilka möjligheter ser du? 

Världen kommer ur modet att ge sig ut i det okända. Ut i mörkret. Att ta tag i dom möjligheter man ser. Det är farligt. Något oväntat kan ske och det hela kan vara över, eller mildrare som ett helvete att ta sig igenom. Men vi är alla spår av alla de människor som tagit sig vidare förr om åren. Man får spotta i nävarna. Min dröm för 2019 är att börja strukturera den värld som ska vara grund för inte bara mitt eget liv utan även min son, en kvinna samt vänner och övrig familj. Vi snackar såklart väggar med tak över. Det är ett väldans mörker men ljus ska lysa över det.

En stabil grund, första steget för ordning ur kaos.

 

Varje nytt år ger en liten möjlighet till att få börja om från början.