Vi äntrade det nya året med full kraft. Minimalt konsekvenstänk, att leva för stunden resulterade i en lättare dekadent period i mitt liv just nu. Men det är långt kvar av året, och jag tror det kan bli ett riktigt bra sådant.

Jag tänkte summera det föregående året, mest för min egna skull för jag tycker det kan vara roligt att blicka tillbaka och analysera. Men jag hoppas att även nån av er ska uppskatta det. Det blir en härligt blandning i kronologisk ordning, häng med!

Januari
Efter en stabil träningshöst var det dags att ge sig iväg på sitt första träningsläger. Jag inledde således det nya året med att åka tåg ner till Köpenhamn där jag mötte upp nya bekantskaper och tillsammans trotsade vi tyngdlagen och for vidare mot Santa Pola. 11 härliga träningsdagar tillsammans i värmen, totalt 278 kilometer och 5st riktigt bra kvalitetspass. Ganska hårt och det fick jag väl sota för senare. Tyvärr.

Nyss hemkommen från träningsläger började problemen direkt. Lättare känsla av hälsporre i och med nya jobbskor ledde till några ofrivilliga vilodagar. Jag var dessutom helt matt i kroppen och i efterhand har jag kopplat det till att jag helt enkelt tränade för mycket i Spanien. Jag bara sprang utan att tänka efter, borde kört lite mer på feeling vid ett sånt tillfälle. Litat lite mer på magkänslan. Inte stressat ihop massa träningsmil utan istället fokuserat på att springa med en bra känsla. Man måste våga ställa in pass blev lärdomen. 

Jag körde 2st tävlingar i januari, 1500m på 4:08 samt 3000m på 8:45. Men jag var inte nöjd med något av resultaten. Främst för att känslan var att jag blev så himla trött direkt vid start och fick slita, men också för att jag visste att jag kunde mycket bättre. 

Februari
3e februari drog jag på mig en skada. Det var rätt klantigt men det dummaste av allt var att jag fortsatte träna. Jag hade precis anmält mig till Valencia Halvmarathon i slutet av Mars och var extremt motiverad att träna på hårt fram tills dess. Så pass motiverad att jag glömde bort att jag hade ont i knät. Det dröjde egentligen fram till början av Mars jag bestämde mig för att vila. Även om det blev en ganska fattig månad i träningsdagboken finns det mycket annat att ta med sig. Några fina pass på banvallen med längdskidorna, vinterdistans med MTB, alpint med goda vänner. Vilken vinter vi hade!

Mars
Mars inleddes med tre veckor bara alternativ träning, tråkigt men välbehövligt. Jag följde med till Valencia mest för den sociala biten men sprang inte loppet. Det var tungt att stå bredvid, men jag var ej i löpbart skick. Det sved extra hårt också när jag tänkte tillbaka på dom passen jag gjorde i Spanien i början på året. Det som lättade upp stämningen var att jag fick umgås med Max Erixon under loppet när vi följde det som skulle bli Micke Ekvalls väg mot det svenska rekordet. På kvällen gick vi ut hela gänget och käkade mat och jag kände att det inte var så värst betungande att följde med på resan trots allt. 

April
I april började jag springa igen, det var inga monsterveckor men tillsammans med lite cykel och styrka kände jag att jag hade fått rätsida på tillvaron igen. Jag följde med Wykman till Berlin och bevittnade ytterligare en halvmara från åskådarplats. Det var okej, livet flöt på och jag kunde springa några mil i veckan utan att få ont i knät. 

Maj
I Maj trampade jag på gasen för att testa, jag sprang på inspiration över att jag kunde springa obehindrat igen samt för att fly en kris som bubblade upp i mitt liv. Det funkade helt okej till en början. Intervallpassen avlöste varandra, jag kände mig lätt i kroppen men tung i huvudet. Robban och jag värmde upp tillsammans inför Varvet med en mil på 37. Jag hette Josefin under årets göteborgsvarv och blev slutligen diskad, men vilket fint varv det var. Sprang och log hela vägen och hälsade på mycket folk som jag kände. Veckan därpå sprang jag Eksjö stadslopp på  32:25 och nu i efterhand förstår jag att det var ganska bra med tanke på hur lite träning jag fått ihop tidigare under våren. Jag blev glad för en stund, men resten av sommaren blev jag ledsen. Livet förändras vart jag än går, och att det inte var helt självklart att det skulle bli vi två fick jag erfara i slutet av maj. Jag satte mig på ett plan tillbaka till Berlin och grät hela vägen. 

Juni
Vad sägs om 57 kilometer löpning? Ett bra långpass är det, helt klart. Men ingen vidare träningsmånad. Jag inledde dock riktigt bra med ett tröskelpass med Japhet och Grahl i Skatås, men sen kantrade skeppet och sjönk med botten upp. Det hände väldigt mycket de här veckorna, men jag minns allt lite diffust. Därför fotade jag mycket för att komma ihåg, och visst finns det ljusglimtar även denna mörka månaden som det blev. Hur många gånger badade man tillexempel, 50?  Vissa vänner blev jag tightare med och det känns som vi får dras med varandra resten av livet, andra har försvunnit helt. En sån där sommar där allting svajar till var väldigt ovant för mig, men nu har jag tagit mig igenom det. Tror jag. Eller kanske inte.. 

Fanns annat som var roligt under Juni, solnedgång med en kompis tillexempel. Vi stannar där och tar resterande halvår i ett senare inlägg. Ett mycket bättre halvår rent träningsmässigt, och det är väl lite roligare att läsa om det nu ändå är en lifestyle-blogg med inriktning på konditionsträning vi försöker skriva.

Hörs!

/örnen