Snön föll och glänste. Minusgrader, sol. Men ack förändringar kommer så snabbt, snart tolv grader, dimma, regn. Man får kämpa, tillvaron kan vara karg. Den sämsta medeltemperaturen måste vara just noll grader. Jag vill ha vintermånad. Tänkte att man borde bada mer bastu och ro om sig själv lite bättre, men sen kom man fram till att det enda man i stort sett gör är att ro om just sig själv. Kanske kommer det en förlösning, vi får se…

Är så himla sugen på våfflor, måste ha med Holaveden att göra, tipspromenadsvåfflor.

Såg några sidensvansar sitta i ett körsbärsträd, så himla vackert. Utanför fönstret i en ny väns nyköpta hus. Världen är allt bra många gånger.

Världen är rätt usel många gånger. Rofferi,hyckleri,girighet,lurendrejeri, falskspel, fuskspel,dryghet,ansvarslöshet,överhetssjälvdyrkande.

Det värsta, det passiva sättet att vara emot utan att intressera sig för frågan. Bristen på nyfikenhet. Tävlingen mot botten, offermentaliteten. Bara riva ner men inte bygga upp. Man blir förbannad, när folk kastar skit mot svaga människor. Dyngsvingande bör alltid ske mot makt,inte mot marginaliserade människor på botten. Fy fan, oskyldiga människors självmord, som en fondvägg, av blod mot det vitmålade. Tendensen att människor är skyldiga utan rättegång, franska revolutionen all over again. Passivt aggressiva delar vi artiklar som vi inte ens läst, för vi bryr oss inte om frågan. Bara om att ha svar på tal. Ideologi, en förenkling, guide men ett svagt bevis.

Men som alltid ett men, man ska alltid ligga till ett men, för att mildra effekten, söka konflikthantering. Man kan kasta skit för det rena nöjet också, världen är inte så mycket större än så. Som instagram till exempel, detta fördrivsklickeri. Ytlighetens reklampelare. Se mig, hör mig, köp en energidryck och fånga dagen gärna med något konstigt frö som topping. Du är gullig, sunshine.

Sånt där är bara töntigt, satt och snackade med en kvinna i helgen som är riktigt duktig på instagram. Man blir imponerad över vad som krävs, så man blir som ett barn som kastat snöbollar när ingen kastar tillbaka, man släpper det och går skamset därifrån. Om man publicerar ca två kort om dagen så går det cirka trettio kort för varje publicerad bild. Alltså sextiokort på en dag. Det kräver ett levnadsmönster där man ständigt arbetar med uppåt fyra olika kameror och att vänner och familjemedlemmar ständigt måste vänta eller stanna bilar för att kort ska tas. Ingenting verkligen ingenting kommer av sig själv. En kurisiosa är att den mest publicerade kameran är en iPhone. Respektera hårt arbete. Det är sånt som får oss att kliva upp om morgonen.

Vissa dagar kan det vara svårt att kliva upp om morgonen, speciellt om man drivs av gränslösa begär. SVT har sin kortdokumentär om Rissveds, det är mycket bra att det kommer på tals. Det fria ordet är vägen framåt. Den bildade människan är idealet. En som också talat ut är zigenarnas konung Tyson Fury. Lyssna och lär.