1:48:24

Allvarligt vad hände i Lördags? Jag bara sprang och sprang och väntade på den där lidingöklubban som brukar hamra ner på dom som öppnar alldeles för hårt. Men den kom aldrig riktigt. Ut på sista milen hade jag kontroll. Detta fixar jag. Klarar jag fyrafart sista kilometrarna så åker jag hem från ön som en sub 1:50-löpare. Det bara måste gå. För varje kilometer som gick så kom jag en kilometer närmare mål. Fortfarande kontroll, fortfarande fyrfart. Plockade ytterligare en placering och fick höra av Lorenzo att jag låg på 18e plats. Det kan jag somna gott till tänkte jag då. Två kilometer kvar, Karin avklarad, nu släpper jag på allt jag har. Men det fanns inte så mycket kvar om man säger så, bara precis lagom för att ta mig under målportalen. Ett perfekt upplagt lopp? Döm själva; 35:10 – 36:21 – 36:50 på min egna klocka.

Har vi haft den bästa holavedenhelgen någonsin? Jag tror faktiskt det! Inte nog med fyra lyckade prestationer på ön, helgen bjöd på så mycket mer. Först fick grabbarna ta hand om mig när jag däckade i en sovsäck när vi kom över till fastlandet igen. Löpfrossa och lätt illamående, det får man ta om man nyligen sprungit  på 1:48. Sen fick jag i mig några chips och jag kände mig i stöten på knappt 10 sekunder. Vidare till Tranan där vi censurerar det mesta förutom det faktum att våran alldeles egna favorit-bartender tog hand om oss hela kvällen. Dolla är verkligen killen hela dan. Bröderna Sjöberg dök upp och två nya cykelkompisar gjorde kvällen helt komplett. Wallenbergaren på Tranan går till historien som den godaste någonsin, och detta skriver vi alla under på trots att vi ännu inte samarbetar med Tranan.

The one and only Daniel ¨dolla¨ Nilsson. Känd från bland annat tjurruset, terräng-SM i bomulls-tshirt, Lidingöloppet på 1:54 och att vara Peternilssons bror. Stressade först ut till Lidingö för att ge oss varsin dextrosol sen skötte han sig hela kvällen bakom baren. Vilken kille, all kärlek!

Palle springer snabbare än någonsin trots sprillans nytt korsband, det är faktiskt imponerande. Dessutom skötte han sin uppgift som helgens underhållare exemplariskt. Alla älskar Palle, 27.

Jag och Johannes körde tillsammans första 20km. Vi sprang faktiskt och småsnackade en del och det var nog ett perfekt upplägg så vi höll oss kalla första halvan. Att plocka placeringar hela vägen var väldigt motiverande, första passeringar låg jag på 60e plats och i mål blev jag tillslut 18e.

Oskar Lund och Anders Grahl. Mycket erfarenhet som flankerar mig på denna bilden. Två förebilder som lärt mig mycket om konditionsidrott senaste åren, jag har er att tacka för alla värdefulla insikter ni delar med er av.

Två timmar och tolv minuter kan slå hårt. Robban var omöjlig att väcka, jag fick börja leta efter puls när jag trodde han var helt borta där ett tag. Men det visade sig att han gått in i nån slags dvala eller liknande stadie av lågenergi. 

Sen gick vi en lång sväng i stan och funderade på om Palme-mordet verkligen är en så svår nöt att knäcka. Kan dom ha missat något på brottsplatsen?

 

Over and out hälsar Örnen. 

4 kommentarer

  1. Man ” lyfter på hatten” för era fina resultat i helgen. Man konstaterar att havsluften på Sveriges framsida, terrängen i Skatås och ”singellivet”..? medverkat till bra form, grymt bra sprungit!
    Grattis allihopa..🏃🏽‍♂️🏃🏽‍♂️🏃🏽‍♂️🏃🏽‍♂️

  2. Bara att buga o säga grattis till alla fina prestationer. Och att känna sådant flow är stort Örnen!

  3. Stort tack alla Holavedare för uppvisningen i lördags! Att du även i hög fart springer med ett leende och glimten i ögat är imponerande. Den inställningen kommer att ta dig ännu längre.
    Och tack för de fina orden😀
    Vi ses på Öis-loppet!

  4. Anders Boestad

    2018-10-02 at 1:07 e m

    Grattis till er alla👍😊

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑