Ett alldeles för sent försök till ett utkast.

 

Hur blev fuktigt, mörkt och kallt klart, friskt och strålande? Har man missuppfattat allting eller var det bara min sedvanliga pessimism? Är liemannen bara en karaktär ifrån en svartvit film? Hur som helst så känns det som hopp har flytit iland här och jag råkade bara gå förbi, spridd i mina egna tankar men ja plockade upp det.

Jag om nån vet att svarta nätter finns, men några värmeljus räcker. När allt hade blivit rutiner så överraskades vi av ljuset. Sakta tinnar vi till liv igen. Det växer inifrån.

Milen kommer inte lätt vid den här tiden på året. Solen var som guld på himlen när vi räknade in fem färska. När vägarna fryser på så gömmer man sig i klungan och bara åker med. Drömmer om det första riktiga snöfallet, dolla kommer hem och vi åker kringelikrokar bland träden på betet. Skidorna ser ut som en hyvlad osts ena skida men det var timmar, timmar som bara flöt iväg. Som när jag och Oskar dunkade iväg i Aneby efter ett första snöfall.

Vem vet men den som lever får se, vart det blir efter ett första snöfall.

3 kommentarer

  1. Skärpning! Inga nya inlägg på flera dagar… Har ni inte en nåt gammalt gästinlägg att kasta in…?

  2. Ja, det är ju nästan så att ni gjort oss beroende, av att få den dagliga bloggdosen! Ser fram emot nästa.

  3. Läsare nr 2

    2017-11-15 at 8:50 e m

    Jag har polisanmält Holaveden för saknade inlägg. Ärendet fick nr 37568 så det lär dröja ett bra tag innan det kommer upp på bordet….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑