Jag fattar inte hur han lyckades men Robin Werner hade alla rätt på tröskelfrågan. Under ett fyraminutersdrag i treminuterstempo höll jag stabila 185 i puls. Strax över tröskeln men ändå helt okej såhär på hösten. Det är ganska intressant att mäta tröskeln, för löpning handlar stor del av att hålla sig precis på rätt sida gränsen av tröskeln för att lyckas optimalt på en tävling. Till skillnad mot tex skidåkning eller cykling går det inte återhämta sig lika lätt genom att rulla eller glida i en nedförsbacke, utan det är ett konstant arbete både uppför och nedför. Visst går det att sänka farten, men har du väl dragit på dig mjölksyra är det svårt att bli av med den under en löptävling. Springer man kortare distanser, låt säga från femtusen ner till sprint så bör man självklart klara av att dra på sig mjölksyra om man är bra tränad. Detta eftersom tävlingstiden är kortare. Men under längre tävlingar, från milen och uppåt tror jag det är vördigt viktigt att veta hur hårt man kan ligga på utan att gå över gränsen.

Vi ses på berget i eftermiddag, vi startar när Oskar slutat jobba så låt säga 16:30 vid IKHP. Vill du ha pizza Robin måste du gå minst 6 gånger i backen alternativt springa 15km tillsammans med mig. Ryktas om att världsmästaren börjat röra på sig, vill man ha ryktet helt bekräftat får man åka dit och se på det med egna ögon.

Sverige – Italien 2 – 0. Forsberg gör båda.

Ni vet var ni läste det först. Holaveden tut tut.