30/10 Löpning 3km 16,38 min. 

 

När snömolnet lagt sig fann jag mig själv djupt nere i en stensatt brunn. I det kalla vattnet fick man simma  för att inte drunkna. Jag insåg tidigt att jag inte kom något vart, dom kala och hala väggarna var helt oklättringsbara. Fann mig i att begrunda min situation och övertalade mig själv till att försöka se det hela som positivt. Vad mig anbefaller så hade jag inte slängt mig i frivilligt, men det fanns ingen annan att skylla på. Jag såg solen vandra över mynningen och avlösa den ena stjärnbilden efter den andra. Dagar blev veckor, blev till månader.

Jag skrek i skräck och panik efter hjälp ifrån mitt inre men rösten bara studsade på väggarna och löpte ut i ett eko. Jag var fast i ett cylinderformad ödelandskap. Jag tystnade och sa ingenting på flera månader. En dag rörde min fot vid en sandfast botten, några dagar senare var hela brunnen torrlagt.

Jag skulle ta mig ur det här. Jag klättrade, försök på försök, grep efter grep memorerades, alla kombinationer testades. Jag föll och började om, föll och började om. Mina fingrar värkte, mina underarmar var skinnflådda. När himlen var blå klättrade ja, när den var svart vilade jag. Så förflöt mina dagar. Jag kom en bit men föll i stort sett alltid vid samma passage. Att forcera den tycktes omöjligt. Jag var först förbannad men blev mer och mer sorgsen. Jag överlevde på spindlar och avmagring. I slutet av sommaren såg jag ut som en löpare.

En dag började det att regna och det syntes inte få ett slut. Man fick börja simma igen. Hösten hade kommit över mig. Grundvattnet fyllde brunnen centimeter för centimeter. En dag hade jag flutit över min ödespassage och ansamlade all min kraft för att få min frihet åter. Till slut la jag armarna runt kanten och drog mig över och föll ner på torget. Folk passerade som om ingenting hänt. Ingen runt omkring mig förstod att en dömd man hade fått sin frihet åter. Han hade stridit som om motståndaren vore canser. Han blickade ut över sina möjligheter.

Brunnen hade bara en väg och den var rakt upp. Nu hade han alla väderstreck till sitt förfogande.