Pyeongchang är inte Pyongyang. Det är stora skillnader. Men ändå, man kan bli förvirrad av mindre.

Jag sträckte ut under en runda, gick några omgångar med vinden. Färska stavspetsar bet bra i backen. Asfalten var torr och kall. Man börjar känna hopp om det här. Nästa söndag får man testa på något längre.

Skidsäsongen har börjat. 100m sprint i Östersund. Som en smekning utan upplösning. En gnista men ingen eld. Det borde vara 200 el kanske till och med 400m.

Har bestämt mig för att börja ta korta jogging turer. Hålla på med det ett tag. Tills snön smälter.

Jag står inför ett avslut, sista avsnittet av en lång serie. Det började under tiden jag var skadad. The wire är den djupast sätt mest fulländade tv produktionen som gjorts. Manus arbetet är heroiskt, David Simon en yrkesmänniska. Arbetet en dygd. Jag har nu sett 59/60 avsnitt, straxs ska ja ta farväl av något som varit kring mig under ett halvår. Aha den var bra tänker säkert många, det är ju femton år sedan den gick men ändå kvalitet är kvalitet. Betyget på imdb 9,3/10. Vilka karaktärer, ni kommer alltid vara med mig. Som speglar av mig själv. Det kommer alltid en tid när det är dags att säga farväl och få det hela överstökat. Den tiden är nu, sedan kommer nya tider, härliga tider.

Vi ses i andra tider.